Antikt för de minstaHelena Thörnqvist som H och Ida Wahlund som Ifigenia spelar fram en fin bild av vänskap över tid och rum.
Recensioner [2010-03-18]

Antikt för de minsta

Ifigenia och H av Hasse Carlsson
Scen: Folkteatern i Göteborg
Ort: Västra Götaland
Regi: och musik: Lars-Eric Brossner
Scenografi: och kosym: Sören Brunes
Ljus: Ludde Falk
Mask: Linda Bill, Lars Carlsson och My Maniette
Medverkande: Johan Friberg, Sergej Merkusjev, Niklas Román, Helena Thornqvist, Ida Wahlund
Länk: Folkteatern i Göteborg


RECENSION/BARNTEATER. Hur är det att ha en pappa som överger och sviker? I tron att han gör det bästa för sina barn? Nummers Ylva Lagercrantz har sett en föreställning som tar Ifigeniagestalten in i samtiden, Ifigenia och H på Folkteatern i Göteborg.

I Ifigenia och H möter en samtida Ifigeniagestalt den historiska i det att ett flyktingbarns öde från ett obestämt land i vår tid, integreras med kungadotterns från antiken.
   Men om H har blivit övergiven av sin pappa i det att denne skickar sin familj från ett krigshärjat hemland till tryggheten innan han kan åka själv, så tampas Ifigenia med ett värre öde, att bli mördad av sin egen pappa.


Det blir en fin saga över tids- och klassgränser om vänskapsrelationen mellan två jämnåriga flickor som båda älskar sina pappor och hur de ändå blir svikna. Fruktansvärt aktuell är den förstås också med tanke på att så kallade hedersmord är något som bekant sker även i vårt moderna samhälle.


Visuellt bjuds publiken på rena tokiga-kostym-paraden signerad Sören Brunes. Och spelmässigt sticker i synnerhet Sergej Merkusjev ut som Agamemnon, vilken här gestaltas just som den själsligt förvirrade och emotionellt krisande pappa han är till Ifigenia.  

Ifigenia för barn fungerar utmärkt som en pedagogisk introduktion till vuxenföreställningen Orestien på samma teater i regi av Lars Norén. Här tas allt det högtravande och högtidliga i den 3 000 år gamla myten om Atriderna ner till jorden och blir mänskligt.
   För vad kan gudarnas order vara om inte annat än inre röster, något som skulle kunna liknas vid schizofreni snarare än ödets makt? Här framstår i varje fall pappa Agamemnons våndor inför gudarnas beslut att hans dotter ska offras till jaktgudinnan Artemis som högst vansinniga snarare än ädla.


Det är fint och lågmält framställt. Och den unga publiken verkar vara helt med på noterna. 

Läs också vår recension av Orestien på Folkteatern

Ylva Lagercrantz

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare