Bonding på bryggeriFr v: Bryggerimästaren (Etienne Glaser) och den förtryckta Vanek (Sven Ahsltröm) i ett slags dance macabre. Foto: Markus Gårder
Recensioner [2010-04-12]

Bonding på bryggeri

Audiens av Václav Havel
Scen: Stockholms stadsteater (Bryggan)
Ort: Stockholm
Regi: Olof Hanson
Scenografi: och kostym: Charles Koroly
Ljus: Tobias Hagström-Ståhl och Daniel Trankell
Mask: Frida Johansson
Medverkande: Sven Ahlström och Etienne Glaser
Ljud: Appel
Länk: Stockholms stadsteater


recension/teater. Två skådespelare och en dialog, mycket mer behövs inte för att skapa tät teater. Jo, en liten scen också. Varför inte Bryggan som här har förvandlad till bryggeri?  
   Nummers Ylva Lagercrantz har sett politisk teater på intim nivå.

Redan 1966 satte Stockholms stadsteater upp Václav Havels Trädgårdsfesten. Och kärlekshistorien har fortsatt.
   Just nu kan man se inte mindre än två Havelpjäser samtidigt, Avgång skriven så sent som 2007 med urpremiär i Prag 2008. Också Audiens som han skrev 1976, året innan han blev en av Charta 77:s ledare och tretton år innan han blev Tjeckoslovakiens första demokratiskt valda president.


Den visuella skillnaden dem emellan står kostymören och scenografen Charles Koroly för. För lika färgsprakande som Avgång är på Lilla scenen, lika grå är Audiens på Bryggeriet, ända in till skådespelarnas vitsminkade lager. Som en tydlig skillnad mellan före och efter den åsiktsregistrerande kommunismens fall vars närvaro också får symboliseras materiellt på scenen av ett brunt dokumentskåp.


Här möts Havels troliga alter ego, dramatikern och bryggeriarbetaren Vanek och hans chef bryggerimästaren i ett förhör förklätt till samtal. Den officiella anledningen är att chefen vill veta hur Vanek trivs med sitt jobb, men ganska snart framgår det att han snarare vill veta om han kan lita på Vanek, att han inte spanar på honom, kanske rentav skriver en illvillig pjäs om livet på bryggeriet.


Etienne Glaser utmejslar ett nyanserat porträtt av den koleriske och alkoholiserade bryggerimästaren, visserligen för välartikulerad och belevad för att vara trovärdig som en riktig buffel, men på det sättet också mer intrikat farlig, medan Sven Ahlströms förtryckta Vanek förblir på sin vakt, fåordig och grå i sin strävan att inte sticka ut, synas.


Olof Hansson väljer en tidsenligt verfremdungseffekt i regin genom att ta med Havels öppna brev till president Husák från 1975 som Vanek i förtroende citerar ur vänd mot publiken, en effekt som tillsammans med Vaneks ”spelade nervositet” skapar distans till dramat. Och som verkar ha fått en comeback på teaterscenerna.
  Men i dagens Sverige där allt kan sägas öppet och inte behöver gömmas i ironi, blir resultatet att den dramatiska konflikten inte alltigenom berör på djupet, trots lysande skådespeleri av såväl Glaser som Ahlström.

Ylva Lagercrantz

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (12 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

4
  1. Dan turdén 2010-04-19 09:25

    Härligt grå. Aldrig har jag sett färgen grå på ett så underhållande och tänkvärt sätt! Till skillnad från Lagercrantz kan jag aldrig få för mycket av teater om individens kamp i en förtryckande kommunistdiktatur. Speciellt när den görs på detta intelligenta och intellektuella vis.

  2. Ylva Lagercrantz Spindler 2010-04-19 10:49

    Inte jag heller. Hej Dag, jag kan inte heller få nog av teater om individens kamp i en förtryckande kommunistdiktatur. Men nu var det valet av en verfremdungseffekt i regin jag var tveksam till, inte pjäsens innehåll. Beklagar om det inte framgick. God kväll!

  3. Dan turdén 2010-04-20 09:47

    Namnet var Dan. Då är vi överens om innehållet – kul! Men jag tycker att regin (verfremdungen) denna gång stärkte innehållet. Ser precis som du att detta regigrepp blivit en nygammal trend – som även jag förhåller mig skeptisk till. Tycker dock att det sättet regin använder en verfremdungseffekt i Audiens är så smart och snyggt att det fyller sin funktion och alltså ökar förståelsen och delaktigheten i pjäsen. Och namnet var Dan.

  4. Ylva Lagercrantz Spindler 2010-04-20 10:20

    Dan och ingenting annat. … ska det givetvis vara. Man ska inte svara på debattinlägg mitt i natten är lärdomen jag drar av detta. Det är så lätt att slinta på tangenterna då!