Göteborgs förlorade son, Örjan Ramberg, i rollen som pampig furste förklädd till ränksmidande munk är den enda som levererar helt i en övrigt grå Shakespareuppsättning. Här med Caroline Söderström som nunnan Isabella. Foto: Ola Kjelbye
Recensioner [2012-09-11]

Betonggrå Shakespeare med lysande Ramberg

Lika för lika av William Shakespeare
Scen: Göteborgs stadsteater
Ort: Göteborg
Översättare: Göran O Eriksson
Regi: Tobias Theorell
Scenografi och kostym: Magdalena Åberg
Skådespelare: Eivin Dahlgren, Gustav Ekman Mellbin, Jacob Ericksson, Fredrik Evers, Thomas Nystedt, Victoria Olmarker, Örjan Ramberg, Caroline Söderström, Göteborgs gosskör
Länk: Göteborgs stadsteater 


RECENSION/TEATER. I klassisk munkkåpa bär Örjan Ramberg en nutida, lite trött Shakespeare på sina axlar när Göteborgs stadsteater jobbar vidare med sitt genusprojekt. Liv Landell Major har sett Thobias Theorells tolkning av Lika för lika.

Att iscensätta klassiker i ett samtida rum eller med moderna detaljer är inte ovanligt. Tanken brukar vara att peka på (ofta) etiska problems relevans idag. Ibland blir det intressant eller åtminstone lite… kul – men inte direkt omvälvande. Som med William Shakespeares Lika för lika på Göteborgs stadsteater. Kontrasten mellan den ljuva gosskören i renässans-knickers och moderna män i stel kostym är snygg, och den klassiskt knastrande dialogen bryts effektivt emot betongväggar med sprejade nyckelord. Men i stort tillför inte de moderna inslagen så mycket vad gäller kopplingen till här och nu. Det är nu en gång inte hela världen, eftersom dramat i sig står sig starkt.

Lika för lika är en mindre känd, mer sofistikerad Shakespearehistoria än genomsnittet – avhuggna huvuden i plastkassar till trots. Det centrala temat är kvinnors marknadsvärde, och eventuella människorvärde. Perfekt för Göteborgs stadsteater och dess ambitiösa jämställdhetsprojekt. I centrum står den unga nunnan Isabella – passionerat gestaltad av Caroline Söderström – som avkrävs på sin oskuld av den härsklystne, moralistiske viceregenten Angelo – spelad av en kusligt behärskad Jacob Ericksson. Detta för att rädda Gustav Ekman Mellbins bleka Claudio från dödsstraff.

Jovars, sammanfattad så här ter sig plotten bisarr, men som publik accepterar man snällt sitt Shakespearekontrakt vilket gör att principer och schablonerna lyser igenom och blir relevanta. Det centrala är alltså den till synes outplånliga betydelsen av kvinnors status utifrån sexuell (o-)tillgänglihet. Vi möter horan, madonnan, presidenten och hans ögontjänare. Klassiskt, och provocerande.

Ensemblen kämpar inte utan framgång på med den krumbuktande texten, men det är till sist bara Göteborgs förlorade son som levererar helt. Örjan Ramberg är perfekt i rollen som pampig furste förklädd till ränksmidande munk. Han tar sig an sina repliker med närmast musikalisk precision, kryddar med smarta understatements och flirtar lite snyggt med publiken. Ramberg är kort sagt stjärnan som lyser upp kvällens betonggrå Shakespearehimmel.

Liv Landell Major

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (7 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare