Peter Jöback ikläder sig rollen som den olycklige, och av hat helt deformerade, Sweeney Todd. Vanna Rosenberg i rollen som Mrs Lovett har stark scenisk utstrålning och röstkrydda. Foto: Carl Thorborg
Recensioner [2013-12-06]

Blod, spex och äckel

Sweeney Todd
Scen:
Kulturhuset Stadsteatern
Ort: Stockholm
Manus: Hugh Wheeler
Översättning: Calle Norlén
Regi: Tobias Theorell
Musik och sångtexter: Hugh Sondheim
Musikalisk ledning & dirigent: Mikael Jöback
Orkester: Johan Ahlin, Magnus Bagge, Jenny Eklund, Martin Höper, Emil Jonason, Jonas Lindeborg, Peter Nilsbo, Patrik Svedberg, Birger Thorelli, Anna Wallgren.
Scenografi & kostym: Magdalena Åberg
Mask: Susanne von Platen
Ljus: Ellen Ruge
Ljud: Oskar Johansson
Dramaturg: Cecilia Ölveczky
Medverkande: Peter Jöback, Vanna Rosenberg, Philip Zandén, Niklas Hjulström, Robin Keller, Linda Olsson, Maja Rung, James Lund, Anton Lundqvist, Tua Dominique, Vendela Duclos, Glenn Edell, Tove Edfeldt, John-Alexander Eriksson, Martin Hallberg, Michael Jansson, Joakim Jennefors, Fredrik Lycke, Cilla Silvia, Rudolf Suttner
Länk: Kulturhuset Stadsteatern


RECENSION/TEATER. Peter Jöback vässar vokalt morrande sin kniv med god assistans av en pepprig Vanna Rosenberg. Tobias Theorells uppsättning av Sweeney Todd på Kulturhuset Stadsteatern är blod, spex och äckel med music hall-känsla.

Under teaterhösten 2013 har vi fått se ett par skräck-kalkoner kraschlanda på såväl Dramaten som Uppsala stadsteater. Uppsättningar som gärna vill skrämmas ordentligt, men förmodligen gör publiken mer snopen än skakad. Fast nu kära splatterfantaster, nu händer det grejor på Kulturhuset Stadsteatern. Tobias Theorells uppsättning av Sweeney Todd är nämligen rena festen för fans av uppskurna halsar, grymma leenden och till pajfyllning nermalda mordoffer.

Kanske är det här ingen rysare i egentlig mening, men nog får vi oss en ordentlig genomkörare av blod, spex och äckel eftersom detta, till allt annat, är en rejält underhållande slaktorgie. Skönt och temperamentsfullt klingande musikal blir det också förstås när Peter Jöback ikläder sig rollen som den olycklige, och av hat helt deformerade, Sweeney Todd.

Att Peter Jöback är en sångare av världsklass har väl inte undgått någon, men den som om möjligt gör än starkare intryck på mig är skådespelaren Vanna Rosenberg i rollen som Mrs Lovett, en drömuppgift för den som i likhet med henne har stark scenisk utstrålning och röstkrydda.

Mrs Lovett är den förslagna restauratrisen som erbjuder barberaren Sweeney Todd att öppna frisering ovanpå hennes eget hak. Sweeney som bitter återvänder till hemstaden efter att oskyldig ha avtjänat ett 15 år långt straff. Nu vill han ta hämnd på dem som dömde och därefter förgrep sig på hans hustru och dotter. Jöback-Sweeney vässar vokalt morrande sin rakkniv. Det blir långt fler än Sweeneys fiender som stryker med till stor nytta för den pragmatiska fru Rosenberg-Lovett, vilken får en mer, ska vi säga, human fyllning i sina hembakta pajer.

Iscensättningen av Sweeney Todd är här lika bisarr som grandios. Många har säkert fascinerats av musikalen på film men Tobias Theorell tillför något annat, en varmt brokig music hallkänsla mitt i allt det makabra. Och som sagt, pepparkornet Vanna Rosenberg med näsvis humor och ett oefterhärmligt kroppsspråk går utanpå det mesta. Hon och Peter Jöback utgör ett sanslöst par som sjunger, dansar, trånar och maler ner med schvung.

Handlingen bärs också av den listige och domesticerande Turpin, Philip Zandén, Niklas Hjulströms vidrige Beadle, Robin Kellers galet komiske lurendrejare Pirelli, eller ”italiensaren” som Mrs Lovett kallar honom i Calle Noréns frifräsiga nyöversättning. Lägg till detta Linda Olsson som den sanningssägande och utagerande tiggerskan, Maja Rung som Sweeneys skadade, men kärlekslängtande, dotter Johanna och hennes tillbedjare Anthony spelad av James Lund. Och så det stackars offerlammet, Mrs Lovetts beundrare unge Tobias Ragg (Anton Lundqvist).Till sin hjälp har de en formidabel orkester, en scenografi som inte dragit sig för att bygga upp det mest djävulska köksmaskineri och en stor ensemble som får scenen att bölja. Ett riktigt välvässat kollektiv där utrymme ändå ges för individualitet.

Sweeney Todd lär bli en kioskvältare även om uppsättningen trots allt först inte riktigt slår an, i den första scenen är det hela ännu lite tungt och stort och svåravlyssnat, men sedan, när maskineriet väl värmt upp, då blir det åka av!

Pia Huss

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (30 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

1
  1. Pingback: Emil i Lönneberga, Sweeney Todd, Niklas Andersson | MusikalNet