Dansbandssockriga drömmarGottegrisarna som drömmer sockerdrömmar i Martin Lindbergs pjäs på Teater Västernorrland. Drömmarna hämtas från dansbandsmusikens sångtexter. Foto: Lia Jacobi
Recensioner [2009-03-04]

Dansbandssockriga drömmar

Sockerdagar av Martin Lindberg
Scen: Teater Västernorrland, Sveateatern
Ort: Västernorrland
Regi: Martin Lindberg
Ljus: Magnus Stolpe
Mask: Birgitta Rasmusson
Medverkande: Iso Porovic, Ingmar Virta, Gisela Nilsson, Helena Svartling, Marie-Thérèse Sarrazin
Scenografi och kostym: Gunnar Ekman
Video: Twice A Man, Gunnar Ekman
Länk: Teater Västernorrland


RECENSION/TEATER. Vad drömmer vi om och varför? I Martin Lindbergs Sockerdagar dröms dansbandskompade drömmar om att kamma hem storvinsten. Teater Västernorrland diskuterar vad som är värt att kämpa för och vad som inte är det.

Dansbandsmusiken flödar när Martin Lindbergs nya pjäs Sockerdagar har urpremiär. Här möter vi människor långt ner i samhällshierarkin vars drömmar om lycka färgats av dansbandlåtarnas retorik. Hoppet är att kamma hem storvinsten som ska förändra allt, den mediestyrda dröm som för stora grupper har ersatt traditionella vägar till förändring, till exempel arbete, utbildning, ideologier och facklig eller politisk kamp.


På scenen finns Pierre (Iso Porovic), Börje (Ingmar Virta), Britt-Marie (Gisela Nilsson), Lenita (Helena Svartling) och Anna (Marie-Thérése Sarrazin) och några trälådor med texten ”Gottegrisen”.
   ”Välkomna till informationsmötet”, säger de och handhälsar på publiken. Mötet ska handla om hur det egentligen gick till när de fick polisen efter sig. Det går ju så många rykten. Och på förekommen anledning bedyrar Anna att hon inte har försökt mörda sin granne.


Alla jobbar de på godisfabriken Gottegrisen utom Lenita som sitter i kassan på Konsum. De brukar fara på dans tillsammans. En kväll säger Lenita att hon kan kommunicera med hästar och känner hur de mår. Börje som är spelare får för sig att de ska bilda ett spelbolag. Om Lenita kollar hur hästarna mår kan de lämna in en tipsrad som ger dem storkovan. De lyckas och får en vinnande rad, men misslyckas ändå eftersom Börje låtit bli att lämna in bongen. Han är spelmissbrukare och tog insatsen till sin nätpoker.


Handlingen berättas i korta snabba scener. De fyra skådespelarna gör alla biroller, byter karaktär inför publik, ibland under protest.
   När karaktärerna går in i sina drömmar avbryts berättelsen av extatiska dans- och musikscener med stora flimrande videoprojektioner i fonden. Koreografin går i styrdansstil och drömmarna hämtas från dansbandsmusikens sångtexter.


Föreställningen är fruktansvärt rolig, folklig och träffar rakt i solar plexus. Den visar hur det vi drömmer om påverkas av innehållet i de medier vi konsumerar och diskuterar vad som är värt att kämpa för och vad som inte är det.

Karin Kämsby

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (1 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

3
  1. Gottfrid 2009-03-05 11:21

    Jättebra, men hemsk musik. En jättebra föreställning. Hopps att Marie Theres Sarrasin blir kvar hos Teater Västernorrland. Hon är en tillgång.
    Det som är jobbigt med föreställning är att stå ut med det hemska dansbandsmusiken. Den är plågsam.

  2. Helena 2009-03-26 09:21

    Sevärt och melankoliskt. Jag håller helt med föregående tyckare. Sockerdagar slår an det nutidsfolkliga hos dagens svenskar.Sevärt och lite melankoliskt. Hörselproppar kan gärna medtagas för att slippa dansbandssmörjan. Marie Therse Sarrasin är en bra förstärkning som ger ny vitalitet till Teater Väternorrland.

  3. Varg 2009-05-03 12:23

    En härlig pjäs! En helt underbar pjäs med underbara skådisar! Så fort jag lämnade teatersalongen längtade jag efter att få se den igen!