Skor att växa iEmil Almén som Skomakaren och Siri Hamari som Flickan i Åsa Lindholms, Mats Kjelbyes och Carolina Frändes nytolkning av HC Andersens De röda skorna på Stockholms stadsteaters Skärholmenscen
Recensioner [2010-03-23]

Skor att växa i

De röda skorna av Carolina Frände, Mats Kjelbye & Åsa Lindholm
Scen: Stockholms stadsteater Skärholmen
Ort: Stockholm
Regi: Carolina Frände
Scenografi: Jenny Kronberg
Ljus: Lina Benneth
Kostym: Jenny Kronberg
Mask: Carina Saxenberg
Medverkande: Siri Hamari, Emil Allmén samt musikern Niklas Brommare och Lars Lind som häströst
Dansinstruktion: Nadja Hjortron
Länk: Stockholms stadsteater


RECENSION/BARNTEATER. När Stockholms stadsteaters barn- och ungdomsteaterscen i Skärholmen nyinvigs med fem pjäser under rubriken Grymma Sagor, riktas en helt ny mimbearbetning av H C Andersens De röda skorna till en publik som är 6-9 år och 16-19 år. En utmanande föresats som dansar rakt in på Cecilia Djurbergs favoritlista.

Regissören Carolina Frände tar ett till synes djärvt grepp när hon gör en föreställning som ska tala till barn 6-9 år och ungdomar 16-19 år på samma gång. Men egentligen är det inte alls konstigt. Den yngre målgruppen går ju igenom utvecklingsfaser som kommer att upprepas med nya inslag i den ibland grymma sagan om livet, när de uppnår den äldre målgruppens ålder: självbilden, gränserna, äventyret, kärleken och alla utmaningar som lurar därikring.


H C Andersens saga om flickan som ärver ett par röda skor av sin mor, och som efter moderns död adopteras av en fin dam, innehåller just en utveckling från den fattiga flickans dröm om att få klä sig fint med ett par magiskt röda skor, till den unga kvinnans uppdaterade sukt efter röda skor som syndigt (= erotiska) farliga lockelser.


Att sätta Siri Hamari i rollen som flickan är en oerhört lyckad typecasting. Hon får som ingen annan plats med lek och allvar i samma danssteg, rufsar till sina docklika korkskruvslockar liksom för att förmänskliga sagogestalten och trotsa Damens krav på väluppfostrad prydlighet i en effektiv gest.
   Till Niklas Brommares dramatiska slagverkstoner och bland höga, symbolstarka speglar blir matchningen mellan Hamaris barnkroppsspråk och den tillspetsning som hennes motspelare Emil Almén bidrar med, alldeles utmärkt.


Almén är obetalbart snörpig som Damen, roligt fullismande i superlångt getskägg som Skomakaren, hyperbolläskig i huva som Skarprättaren och knasfantastisk som Ängeln – roller som också avgränsas genom Jenny Kronbergs genomgående svarta, och lika fantasifulla, kostymkreationer.
   H C Andersens religiösa förankring av syndtemat är dock nedtonat, vilket anpassar det grymma slutet till en sekulariserad och betydligt liberalare nutid.


När de magiska, självdansande skorna blir livsfarligt svårhanterliga, öppnar nämligen denna tolkning för att en flicka kan rädda sig av egen kraft och vilja. Hon trotsar döden och får en vacker bur att förvara sina förföriska skor i, med en egen nyckel för att själv kunna få kontroll över livets ”syndiga” äventyr.
   Det är ett enormt fint budskap i en enormt fin uppsättning.

FLER RECENSIONER AV GRYMMA SAGOR
Läs också Nummers recensioner av Flickan med tomtebloss  och Hans Christian och den lille vännen.

Cecilia Djurberg

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare