idiotsstorIdiots spelas på MDT på Skeppsholmen i Stockholm till den 10 oktober. Foto: Chrisander Brun
Recensioner [2014-10-09]

Det acceptablas gränser

Idiots av Björn Säfsten
Scen: MDT
Ort: Stockholm
Koreografi: Björn Säfsten med Allison Ahl & Sebastian Lingserius
Ljus och scenografi: Chrisander Brun
Ljuddesign: Anna Sóley Tryggvadóttir
Filosof: Per Nilsson
Musik: "How Sweet To Be An Idiot" av Neil Innes
Teknik: Angela Ximena Ariza Uribe
Medverkande: Allison Ahl & Sebastian Lingserius
Länk: MDT Björn Säfsten


RECENSION/DANS. Koreografen Björn Säfstens nya verk, Idiots, har skapats i nära samarbete med dansarna Allison Ahl och Sebastian Lingserius. Lena Andrén ser en koreografi som undersöker gränserna för vad som är accepterat.

Idiots får mig att minnas en kvinna som under rasten satt kvar på sin plats och följde den pendlande rörelsen hos kulan i änden av en lampstropp. Då bekräftade det att hon inte var helt normal. Nu inser jag att hon kanske fick ut mer av att bli ett med den pendlande kulan än av att prata strunt i fikarummet. Då var jag för oerfaren för att förmå se handlingen ur ett annat perspektiv än majoritetssamhällets. Nu stör jag mig på majoritetssamhällets nervösa skratt som riskerar att göra Idiots till en fars. Det lyckas inte eftersom dansarna är allt för väl grundade i vad de gör för att låta sig påverkas av publikens agerande.

Obekymrade av skratten fortsätter de att tolka en mängd olika varianter av en plastpåses färd mot det rosa scengolvet. Björn Säfstens kalligrafiskt exakta koreografiska vokabulär låter dansarna ytterst lyhört gestalta den närmast viktlösa påsens långsamt flytande fall. Det är poetiskt skönt och om inte plastpåsen hade varit närvarande skulle sannolikt ingen ha skrattat. Kanske är det i detta ”om inte” som domen över idioten uttalas. Detta ”om inte” förpassar obönhörligt personen och dess handlingar över gränsen för det acceptabla.

Hur det går om man befinner sig där framgår av föreställningens musikaliska ledmotiv How sweet to be an idiot av Monthy Python-medlemmen Neil Innes. Sången dominerar skeendet efter den poetiska inledningen. Ett skeende som i enlighet med sångtexten är lekfullt lössläppt på ett charmerande naivt sätt. Dansarna fnattar omkring i underkläderna och kastar sina kläder på varandra eller leker med ett stort stycke tunn plast som de får att sväva på magiskt vackert sätt. Men precis som i sången slutar det i smärta och kollaps.

Skickligt väcker Säfsten och dansarna tankar om hur styrda vi är av vad som ses som ett accepterat beteende. Hos andra såväl som hos oss själva, för helt oväntat befinner vi oss på fel sida. Vi som låtit oss luras att applådera för tidigt. Vi som blixtsnabbt slutar applådera eftersom vi plötsligt inser att vi beter oss idiotiskt.

Lena Andrén

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare