Djävulskt rusande maratonNär ska manliga regissörer sluta slita kläderna av kvinnor på scen? Det undrar Astrid Claeson som har sett Mefisto med bland andra Anna Thiam (bilden) som Juliette på Uppsala stadsteater Foto: Micke Sandström
Recensioner [2011-10-19]

Djävulskt rusande maraton

Mefisto av Klaus Mann i dramatisering av Andriy Zholdak
Scen: Uppsala stadsteater
Ort: Uppsala
Regi: Andriy Zholdak
Scenografi: Andriy Zholdak och Tatyana Dimova
Ljus: Mats Öhlin, Andriy Zholdak
Kostym: Tatyana Dimova
Mask: Johanna Rönnbäck
Medverkande: Mathias Olsson, Andrea Björkholm (praktikant fr Teaterhögskolan i Helsingfors), Victor Trägårdh, Eli Ingvarsson, Gustav Levin, Christer Olsson, Helena Thornqvist, Viveca Dahlén, Anna Thiam, Christina Wingren (praktikant fr Teaterhögskolan i Vasa)
Bearbetning från ryska: Karin Grelz, Eugenia Gorelik Översättning från tyska: Roland Adlerberth
Länk: Uppsala stadsteater


recension/teater. En Mefisto som känns 20 år gammal med buller och skrik, sex och våld – men som till slut vinner på sina stilla stunder och en lysande Eli Ingvarsson. Nummers Astrid Claeson har sett Andriy Zholdaks Sverigedebut och konstaterar att en ensam shaman borde lyssna på sin dramaturg.

Det kommer att komma en föreställning när en skådespelare bryter en fot, en arm eller får hjärtinfarkt. Jag kan sätta pengar på det. I Mefisto på Uppsala stadsteater är det ett uppskruvat tempo och skådespelarna verkar, både fysiskt och vokalt, närmast genomföra ett maraton.


Klaus Manns roman Mefisto gavs ut 1936. En nyckelroman om den karriärkåte skådespelaren Hendrik Höfgen – eller Gustaf Gründgens som han egentligen hette. Mannen som först flörtade både med kommunismen och Klaus Mann för att sedan låta nazismen, och hans beskyddare Hermann Göring föra honom till framgång. 


När nu Linus Tunström släpper in den ukrainske (demon)regissören Andriy Zholdak på Uppsala stadsteater är det första gången han regisserar i Sverige och han har valt Mefisto. Han har dessutom valt att utgå från romanen och själv dramatisera innehållet. Han plockar bort allt synligt nazistiskt, här vajar inga röd-svart-vita fanor över scenens enorma trappa, här finns inga armbindlar som sätts på i det genomskinliga rummet, inga höjda högerarmar bakom de många ridåerna.


Lite marschmusik, en stilla och vänligt ställd fråga om det finns judar i publiken, men inget som skulle mana till vaksamhet – egentligen. Bara Hendrik Höfgens önskan om framgång och berömmelse. Här finns en av styrkorna i Zholdaks uppsättning: det finns inga pekpinnar, ingen känsla av ”men hur kan han sälja sig till detta?”. Övergångar sker ju ofta i stillhet.
   Hendrik Höfgen, skådespelaren på landsortsteatern som så hett vill till Berlin, är delad i två – det är ett briljant drag. Viktor Trägårdh är den putsade ytan, den hårda, den som beslutar sig för att inte lyssna på samvetet, hjärtat som här gestaltas av en lysande Eli Ingvarsson. Han ensam gör det värt att se Mefisto


Jag är ju villig att sätta pengar på att någon kommer att skada sig under spelperioden – det är ett högt tempo i första akten, som också är bullrig, skrikig, skitig, panisk, full med nakna kvinnor och lite sex, lite våldtäkt och till slut bara tröttsam och tråkig – liksom redan gjord för så där 20 år sedan. I Tyskland.
   Det är i andra akten det händer, det är då föreställningen stannar upp och rör sig i gränstrakterna av moral och etik, ansvar och makt. Och det händer när det är stilla. När det är litet och tyst. En viskning från scenen, en rörelse i vanmakt, av självförnedring. Ett clownansikte som krackelerar.


Mefisto fungerar – men långt ifrån helt. Zholdak har sagt att han ser sig som en shaman när han arbetar – i direktkontakt med makterna. Infall kommer direkt och ska genast överföras till skådespelarna. Det märks. Infallen är många och kanske skulle shamanen i Zholdak ge lite mer utrymme åt en dramaturg som kan skära och binda ihop.
   Och till sist: när ska manliga (demon)regissörer sluta slita kläderna av kvinnorna på scenen i tid och otid? En blottad mansrumpa i en smoking blir aldrig samma sak som en blottad kvinna i aftonklänning.

Astrid Claeson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (54 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare