Djävulshet teaterfestBlomblad och gåshud. Luften dallrar mellan en vek Philip Zandén som mästaren och en stark Frida Westerdahl som Margarita i Leif Stinnerboms rymtiska uppsättning av Mästaren och Margarita. Foto: Mikaela Westerholm
Recensioner [2008-02-19]

Djävulshet teaterfest

Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov
Scen: Stockholms stadsteater
Ort: Stockholm
Regi: Leif Stinnerbom
Scenografi: Peter Holm
Kostym: Inger Hallström Stinnerbom
Mask: Ulrika Ritter
Medverkande: Philip Zandén, Frida Westerdahl, Sven Ahlström, Jakob Eklund, Bergljót Árnadóttir, Ingvar Hirdwall, Bashkim Neziraj, Tobias Hjelm med flera Musiker Ale Möller Band
Dramatisering: Susanne Marko och Leif Stinnerbom
Översättning: Lars Erik Blomqvist
Länk: Stockholms stadsteater


RECENSION/TEATER. Så här fyller Stockholms stadsteater värdigt upp stora scenen. Leif Stinnerbom kryddar med musikalisk magi enligt Västanå Teaters lyckorecept när drömprojektet Mästaren och Margarita ska gestaltas.

En rysk skröna om livet, kärleken och konsten kräver givetvis ett mäktigt myller på scenen. Regissören Leif Stinnerbom låter flera av skådespelarna spela flera roller och slinka snyggt in i och ut ur dem, mellan ställningarna i scenografins tillåtande stålstruktur (Peter Holm). Och för att bidra än mer har han lockat dit Ale Möller Band, med uppdraget att utgöra djävulens brokiga och mullrande anhang. Men också att ge hela föreställningen dess unika rytm och rörlighet. Allt enligt Stinnerboms och hans Västanå Teaters sagomytiska musikteaterkoncept – där scenisk narration alltid har med folkkulturell rytm att göra.
   Ale Möllers rövarband fyller värdigt scenrummet med sina toner och, om man vill gissa lite fördomsfullt, salongen med kulturbärande medelålders kvinnor. (Om du skulle vara allergisk mot deras världsfolkblues kommer du att ha rejäla utslag efter tre och en halv timmar.)


Det blir en glödande och kraftfullt berättad historia, buren av banjo, dragspel och skalmeja, av grekiska och västafrikanska sångtexter. Pulserande mellan titelrollernas tragiska passion, en konstcensurerande ideologi som på Michail Bulgakovs tid, och den filosofiska diskussionen i parallellhistorien om Pontius Pilatus (Ingvar Hirdwall) och Jesus (Bashkim Neziraj).
   Ensemblen har blivit uppenbart eggad av upplägget och ger allt de har ut i minsta biroll. Långt inne i Philip Zandéns Mästarens böjda kropp i sladdrig nattskjorta bultar styrka och tro, Frida Westerdahls Margarita är magnifik som nasalt sexig häxa – jag slukar deras kärlekshistoria hel med blomblad och allt. Även Per Sandbergs lilla dans med hatt och Bergljót Árnadóttirs galna tjockiskatt.


Precis som i aktuella Friskytten på Folkoperan kan ett besök av djävulen visa sig riktigt gynnsamt. När han nu siktat in sig på en stunds rajraj i diktaturens Moskva väcks konsten och livsgnistan upp, och allt blir lite roligare. Nästan lite väl trivsamt. För särskilt diabolisk är inte Jakob Eklunds Woland, han ryter stiligt när andan faller på men framstår mest som en mysfarbror med lilla farliga glimten i ögat.
   Jag hade gärna sett ännu mer svärta i färgerna, och på sina ställen mer teater och mindre folkmusikkonsert. Men sammantaget har den musikaliska teaterfesten Mästaren och Margarita fått en kreativ och flott skräddarsydd ”larger than life”-kostym.


 


Länkar:
Västanå Teater

Maina Arvas

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (3 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

5
  1. Erik L 2008-02-19 03:06

    Stinnerbom är fantastisk. Stinnerbom är fantastisk. Han är så långt ifrån det politiskt korrekta man kan tänka sig. Underbart föreställning där fantasin får ta plats.

  2. Lars Eriksson 2008-02-19 04:18

    Stinnerbom är fantastisk . Stinnerbom är fantastisk. Han är så långt ifrån det politiskt korrekta man kan tänka sig. Underbart föreställning där fantasin får ta plats.

  3. agneszka 2008-02-21 01:25

    pinsamt dålig. Detta var inte bra. Yvigt skådespeleri, en märklig brist på tajming, tekniska undermåligheter, jag vill ha mina 200 spänn tillbaka!

  4. Triss Beck 2008-02-24 04:50

    Stackars Bulgakov! Denna fina roman av Michail Bulgakov är ett mästerverk med rötter i den ryska traditionen från Gogol och Dostojevskij. Om kampen mellan ont och gott, en grotesk fantasi som blandas med finstämd lyrik, om konsten och livet – sett hur skuggan av det stalinistiska förtrycket i dåtidens Sovjet.
    Vad har då Stinnerbom gjort? En sorglig saga med Ale Möllers i och för sig härliga, men här totalt felplacerade världsmusik. 3 tim 10 min tar det hela och den lär ha varit ännu längre. Och dessvärre – de strykningar som gjorts innebär att alla filosofiska och moraliska resonemang är borta, kvar blev en liten lustig berättelse.
    Scenografen Sven Holm försöker ta fasta på tidens konstnärliga ideal och blandar ihop det med Lars Lerins bilder. Resultatet haltar trots vridscenen.
    Jag är ingen stor beundrare av Philip Zandén men här känns det skönt när han kommer in med sitt lugn och sin trygghet på scenen.Liten räddning gör också Bergljot Arnadottir som elaka katten, hon är bra! Resten kan vi glömma. Även om alla skådespelare kämpar på med sina roller och här finns aktörer som kan, t ex Marika Lindström, Ingvar Hirdwall.

    Vill man se en ruggig härlig story, så gå på bio i stället och se Sweeny Todd. Blodet sprutar, barberaren sjunger och det är härligt!!

  5. Johannes Eriksson 2008-04-05 09:02

    Storslagen och inspirerande teater!!! Ser det mesta som går på Sveriges teaterscener, både underground- och instutitionsproduktioner och detta är det absolut bästa man kan se just nu. Denna föreställning formligen exploderar av klockren musik, underbart suggestiv scenografi & förstklassigt skådespeleri.
    Det är en totalupplevelse som överträffar det mesta i teaterväg. Stor eloge till regissören Leif Stinnerbom!