Musikalmagikern Ronny Danielsson sätter upp Sound of Music på Uppsala stadsteater, en av de mer älskade musikalerna – fylld av kända, nynnvänliga sånger som de flesta kan, oavsett om man sett Julie Andrews dansa omkring i Alperna eller inte. Och det är bara att hänga tillbaka vinterkappan för nu är Alpernas snö lika varm som Maria (Frida Modén Treichl) och de absolut bedårande barnen von Trapp, ledda av en mycket fin Linda Kulle som 16-åriga Liesl. Tillsammans får de pappa änkebaron Georg von Trapp, i Robin Kellers humoristiska gestalt, att återupptäcka musiken, livet och kärleken. På kuppen räddar de varandra undan nazismen.
Andrews dansade bland bergen, på Uppsala stadsteater jazzar Modén Treichl som en blandning av Mary Poppins, Sally Bowles och Maria själv bland nunnor, (ledda av Marianne Mörcks strålande abedissa) gardiner och sängkläder med en dödsskalle i näven. En kortklippt fredsduva, eller helig ande om man hellre vill, som landar hos familjen von Trapp och avskaffar all visselpipedrill, bejakar barnen och livet – och vinner baronens hjärta.
Sound of Music på Uppsala stadsteater är befriad från alpfluff, musikalkitsch och högtidlighet. I stället är den full av just den lek och den kärlek som Maria försöker införa i familjen von Trapp: ”De är barn, de måste få leka”. Men i kulisserna – bakom de mjuka alptopparna – står nazisterna och annekteringen av Österrike på lur, tydligare och synligare ju längre tiden går.
Att befria Sound of Music från musikalkitschen gör att historien framträder långt mycket tydligare än om Danielsson och resten av ensemblen följt de förväntningar som kan finnas kring en klassiker av det här slaget. Musiken kommer från två flyglar på scenen, flyglar som också tjänar som scenografi. Musikerna Sanna Hodell och Arnold Rodriguez iakttar scenen och spelar, för in musiken lika mycket i det von Trappska hemmet som i salongen.
Det är en nedtonad musikal Uppsala stadsteater bjuder på, med stiliserad scenografi och enkel kostym, båda placerade i ett obestämt 30-tal. Lustigt är samspelet mellan det stora alplandskapet och det lilla – de snötäckta bergen är lika mycket en scenografi hemma hos familjen von Trapp som en fond på scenen.
Och här finns lycka, här finns mer lycka än den pragmatiske, charmerande snyltgästen Max Detweiler (en strålande rolig Göran Gillinger) med tyskvänlig inställning kan förstöra. För precis som i filmen så lyckas familjen von Trapp, tack vare skyddsängeln Maria som ordnar och fixar, fly över bergen just innan pappa änkebaronen Georg med tvång ska förflyttas till tyska flottan.
Och även om man, som jag, tycker att Sound of Music är urtråkig så är Danielssons uppsättning en fullständig fluffboll av lycka och hela ensemblen den vind som håller denna boll i rullning ända in i vårvärmen.
* Sing a long-föreställningar av Sound of music är planerade under vintern: 15/12, 18/12, 3/1, 12/1. Vid succé bler det flera.
Loading ...
