Mattemat är genomgående och står, liksom musiken, komponerad och framförd av Arkadiy Yushin, som otäck kontrast till de verkliga berättelser kompaniet expressivt gestaltar. Ätbart är det förresten ända in i slutscenen då lök på lök hackas upp under skådespelarnas tillhyggen, vilket får både aktörer och stora delar av publiken att falla i, vid det här laget, välbehövlig gråt.

Efter onsdagens föreställning mötte kompniets konstnärliga ledare Natalia Kaliada Radioteaterns Stina Oscarson för ett samtal. Nummer var på plats.

Är ni en av världens modigaste teatrar? (Stina Oscarson)
– Jag vet inte, men vår publik är bland de modigaste i världen. De vet inte om de ska bli arresterade eller inte när de går till våra föreställningar, som spelas på hemliga platser. (Natalia Kaliada)

Varför valde du teatern som konstform? (SO)
– Det var den sista på listan, efter baseboll…(NK)

Vad hade ni provat innan? (SO)
– Media, tidningar, min man ledde tre oberoende tidningar. Och ett konstgalleri, som fick läggas ned. Det sista var att skriva dramatik; att bara skriva och stoppa det i en låda, det är relativt säkert. Första pjäsen vi satte upp var Sarah Kanes Psykos 4.48. Den menade man att vi inte kunde spela eftersom varken självmord, drogmissbruk eller psykisk instabilitet existerar i Vitryssland; de var väl oroliga att vi skulle smitta den vitryska publiken med de företeelser pjäsen tar upp. Men i själva verket ligger Vitryssland i topp vad gäller självmord. (NK)

Före föreställningen sa du att ni inte gör politisk teater. Hur menar du? (SO) 
– De pjäser vi gör skulle inte betraktas som politiska i något annat land än Vitryssland. Men när du lever i en diktatur med alla dess tabun är allt du gör politiskt. Där finns ingen offentlig diskussion om någonting. Kanske skulle det vara bra för scenkonsten i Sverige att ta upp de ämnen som är farliga i ert samhälle. Tabun finns i alla länder, det är bara att gräva fram dem. (NK)

I Sverige försöker man först förändra samhället genom konsten och när man inser att ingen bryr sig om konsten tar man till politik. Sedan ger man upp och ger sig in i reklamvärlden. Har konsten större kraft i en diktatur? (SO)
– Det beror helt på människorna som gör den. Det handlar om huruvida man lämnar sin egen komfortzon och våga tassa in på mark som är osäker. Trash cuisine är baserad på berättelser från människor, som vi har mött på olika platser i världen. Vid en tidpunkt åkte vi till det innersta Malaysia. Då träffade vi journalister från väldigt stora magasin, som frågade varför vi kom dit när vi hade så många problem i vårt eget land. Men vi åker till de ställen som annars inte får så mycket uppmärksamhet. (NK)

Du har själv lämnat Vitryssland för London – hur är det att verka från Storbritannien? (SO)
– Vi är fyra personer från kompaniet som har lämnat – jag och min man (Nicolai Khalenzin), vår tredje partner och en av våra skådespelare. Jag och min man är förklarade offentliga fiender till landet och kan inte återvända. Det är nu tre år sedan. Vi flyttar runt London, har ingen speciell plats att bo på. Vi är beroende av vänner. Att flytta nio gånger under två år kan vara trevligt som student, men inte när du har barn som är studenter. (NK)

Hur ser du att ni kan driva teatern vidare? (SO)
– Vi insisterar på vår existens. Kompaniet fortsätter att uppträda varje helg i Vitryssland och undervisar hela tiden. Den dag diktaturen är över kommer vår teater att ha en stor teaterlokal som denna. (NK)

När händer detta? (SO)
– Det är den fråga jag ställer till EU. Och den fråga jag ställer till journalister. Varför skriver de inte om Vitryssland? Det är journalisternas jobb att hitta sådana ställen. Folk torteras, dödas, är politiska fångar. Endast två timmars flygresa härifrån ligger en diktatur som fortfarande använder sig av dödsstraff. Om Vitryssland var befriat från detta skulle hela Europa vara befriat. (NK)

Det är så klart mycket begärt att kräva spektakulära akter i folkvimlet med tanke på att de praktiska förutsättnignarna ändrats. Budget är magrare och arrangemanget har gått från biennal till årligt, med speltid i stressiga maj i stället för lediga augusti. Varannat år ska den enligt uppgift vara kontemplativ med fokus på process, och vartannat mer utåtriktad som i fornstora dar.

2013 är ett process-år med många seminarier för scenkonstproffs. Inget fel i det, egentligen, men för oss som följt festivalen längre känns det lite avigt att en större publik knappt har chansen att komma till. De få föreställnignar som givits under veckan har varit svåra att få biljetter till. Synd, med tanke på det varierande och spännande innehållet.

För den dansintresserade var Doris Uhlich festivalens höjdpunkt, med underbara Come Back på Atalante. Fem före detta klassiska dansare med bakgrund i ansedda tyska kompanier, i en generös, intuitiv berättelse om yrkeslivet på scen. En dryg timmes humoristiska vemodiga betraktelser och problematisering av det klassiska ideal som reproduceras på ansedda dansscener världen över.

I ett sammanhang som en festival, där alla former och uttryck har en självklart plats, lär ingen känna sig ”skyldig”. Men det omvittnade faktum att dansare i generation efter generation upplever sig förbrukade med åldern säger något. Det är ljuvligt att se några av dessa, fortfarande gudabenådade dansare, liksom tackla tillbaka, med hjärtlig kraft. Koreografin är smartare än det mesta, med geniala passager, som trion ”småsvanar” i den där berömda stegsekvensen – utförd på mage utan musik. Mycket bra, inte minst tack vare den lilla ensemblens varma kontakt med publiken.

Man skulle som sagt kunna beskriva årets festivalupplaga selektiv, men generös när det väl bjuds. Det främsta exempelt på dramatisk extravagans är så klart Nature Theater of Oklahoma, som i torsdags gästade Backa Teater med sin maratonföreställning tillika berättelsen om en kvinnas liv. Publiken fick sig inte bara en världsunika performance utan också amerikansk barbacue och dito glass till livs. Det numera världskända kompaniet från Manhattan sålde slut på ett kick, och hade bara ett speltillfälle. Med risk för att låta tjatig, så var det företrädelsevis teatervan publik som letade sig till Lindholmen.

Det festivalprojekt som lyckas kommunicera bäst bortom teaterramarna måste vara Göteborgsoperans 37˚/Suburbia. Ett antal dansare har åkt till förorten Bergsjön och jobbat fram personliga installationer i skyltfönster, källarlokaler, lägenheter och på gräsmattor. Ett pärlband korta och tillgängliga verk på oväntade ställen, i flera fall möjliga att se utan biljett. Det man hade önskat vore fler speldagar, eftersom även dessa biljetter gick till festivalbesökare. Förhoppningsvis återupptar Göteborgsoperan tråden så att många bergsjöbor får ta del av levande skyltdockor, surrealistiskt sjungande kvinnor i badkar och improvisation i kyrkan.

Ja, Göteborgs dans- och teaterfestival håller sammanfattningsvis stilen, men drar i åt ett smalare håll. Och även om man uttalat att detta är meningen, så är risken att man bygger trösklar inför nästa år. Den bredare publiken har knappast hörsammat att fokus hoppar från år till år, och riskerar därför att uppfatta festivalen som branschtillställning. Det vore väldigt synd på en fortfarande stark och relevant institution.

Blicken mot omvärlden har blivit en självklar del av utbildningen för att integrera studenterna i den ”verkliga” teatervärlden och korsbefrukta den egna disciplinen med andra konstnärliga grenar. Samverkan med Uppsala Stadsteater, Turteatern och olika biennaler har redan visat sig fruktsamma. Nu har ett treårigt samarbete med Dramaten inletts och flera av examenuppsättningarna har redan fått pröva dess tiljor. I Lejonkulan fick till exempel det nyskrivna kammarspelet Libertiner (läs Nummers recension) premiär.

I Tornrummet under nationalscenens tak spelade studenter från magisterprogrammet Den icke-realistiska skådespelaren monologsamlingen 9 solon, om teaterns själva väsen, aktörens arbetsprocess, tekniker och undersökande av karaktärer. Men också den högst aktuella frågan; vad som händer i mötet mellan den som gestaltar och publiken?

Roberto Zucco som intog Målarsalen låter som ett solonummer. Men Bernard-Marie Koltès åttiotalsdrama, tillika sista pjäs innan han dog i aids, är en älskling bland unga grupper med sina grundläggande frågor kring ondska, identitet, skuld, alienation och drömmar. Och årets avgångsklass från skådespelarprogrammet tar sig an det existentiella dramat om en massmördare med det trygga ensemblespelet som skyddsnät, samtidigt som var och en får möjlighet att profilera sig och glänsa lite extra i sin specifika egenart. Den heterogena sammansättningen av elever med olika utseenden och språkkaraktär känns både berikande och befriande.

Tidens mest tongivande melodi på teatern är ju annars interaktivitet och i Filmhusets hörnrum som vetter mot Gärdet skapades ett Harry Schein revisited med uppsättningen Den offentliga människan. Nummers redaktör Anna Hedelius bjöds på räkcocktail och smuttade vitt vin medan hon försökte möta den avgående styrelseordförandes blick som uppfordrande sökte svar på vad han skulle göra med sitt liv nu när tiden som svensk films förgrundsgestalt var över. En tidsresa till en melankolisk vårkväll 1978 (läs Nummers recension).

Med eleverna på mimlinjen antar interaktiviteten oanade dimensioner. Under performance-mentorerna Carina Reich och Bogdan Szybers överinseende har de skapat en intensiv workshop korsbefruktad med en imploderad låda med Star Wars-prylar. För här ska lekas!

I STRWRS NOT THIS IS — i rymden kan ingen höra dig mima får vi i publiken göra ljudet av vind, grodor, fågelkvitter och öva Darth Vaders flåsande medan mimartisterna hinner lustmörda mimklichén, den i svart kroppstrikå och vita handskar, som ständigt kämpar i motvind. Samtidigt försöker de febrilt anpassa denna anarkistiska Star Wars-performance till Aristoteles dramaturgiska kurva. Hela tiden självreflekterande och självkommenterande kring kollektivet kontra individen i teaterkonsten.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, konstaterar en av skådespelarna när man övertrasserar den angivna föreställningslängden med tjugo minuter. Men vad gör det när jag har fått sitta bredvid Chewbacca och fyllas av den energi som de här de multibegåvade ungdomarna utstrålar. Alla talar, sjunger, gör läten och dansar lika bra som de mimar. Ingen nämnd, ingen glömd. Visst gör det ont när knoppar brister. Men dessa som är på väg att slå ut här tvekar inte. Det våras för svenskt teaterliv!

Läs mer om Examen scenkonst 2013 här.

Båda har tidigare arbetat på Unga Klara och har de senaste två åren även tillhört teaterns konstnärliga råd. Arbabi, född 1977, har regisserat på de flesta teatrar i Sverige och är just nu aktuell med Riksteaterns Jag ringer mina bröder. Deinoff, född 1978, har arbetat på Unga Klara, Riksteatern och Stockholms stadsteater, samt nyligen avslutat turnén med Unga Klaras och Riksteaterns Flygräddare. De tillträder efter Suzanne Osten sommaren 2014 och kommer att arbeta tillsammans under en treårsperiod. I deras tjänster ingår att även verka som regissörer och i Deinoffs fall även som skådespelare.

”Det skulle vara skitkul!” var Farnaz Arbabis kommentar när Nummers läsare 2008 röstade fram henne som den som borde ta över efter Stefan Larsson på Dramatenscenen Elverket. Nu skrattar både hon och Deinoff lyckligt när Nummer frågar om jobbfrågan de fick från Unga Klara för bara tre dagar sedan.

Är det här en fråga som ni hade drömt om att få?
   – Jag slutade på scenskolan 2004, och jag kontaktade en enda person. Med mycket darrande händer skickade jag ett kuvert till Suzanne Osten. Så det känns helt fantastiskt att tio år senare få frågan om jag vill bli konstnärlig ledare tillsammans med Farnaz Arbabi, säger Gustav Deinoff.
– Vi är väldigt glada och otroligt hedrade över att ha fått den här förfrågan. Unga Klara är den plats där både jag och Gustav har haft våra starkaste teaterupplevelser, säger Farnaz Arbabi.

De poängterar att de vill förvalta Unga Klaras arv av djuplodande, undersökande processer, att jobba nära publiken och att alltid utgå ifrån ett barnperspektiv. Att ha ett barnperspektiv förtydligar Arbabi med att ha ett maktperspektiv och att stå på barnens sida, och Deinoff med ”när man känner att skillnaden inte finns mellan hur man gör teatern för barn och hur man gör teater för vuxna”.

Unga Klaras skapare Suzanne Osten har lett teatern – som har blivit internationellt känd för sin forskande teaterverksamhet för barn och unga – sedan starten 1975. Då var den en del av Stockholms stadsteater, sedan 2009 är det en självständig enhet. Men Osten ska inte sluta på Unga Klara – hon övergår till att utveckla forskning och utbildning av yngre teaterkonstnärer på teatern, samt internationella samarbeten, och hon kommer även att arbeta som frilansande regissör. Hon presenterar kärleksfullt den nya duon:
– Jag lägger i era händer att måna om en fördjupad teaterprocess som inte bara är resultatinriktad. Man får leka att man inte är beroende av pengar. Man måste hålla på med det som är det viktiga på scenen och för alla runtomkring, slå vakt om processen.

En förutsättning för att den nya konstnärliga ledningen ska kunna tillträda är dock en säker ekonomisk bas från 2014. En bas som teatern i dag inte har, påpekar Unga Klaras vd Jonas Kahnlund.
– Målet med Unga Klaras verksamhet är att från januari 2014 få ett nationellt uppdrag. Och att fortsätta verka nationellt och internationellt med ett undersökande arbete i fokus. I detta ingår även att fortsätta driva den arena som vi har byggt upp tillsammans med Backa teater i Göteborg, Ung scen/öst i Linköping/Norrköping, Malmö stadsteater, Norrbottensteatern och Norrlandsoperan.

Det är inte så att man ifrågasätter själva streetdancebegreppet och försöker dekonstruera det. Nej, här finns genren med alla sina stilriktningar som självklar grundförutsättning; helt enkelt som en innehållsrik verktygslåda att hämta inspiration ifrån. Därför blir tilltalet mer direkt än vad den ofta är i andra delar av den samtida dansen. Hela förhållningssättet är dessutom både lekfullt och uppfriskande. Här låter man sig inte besväras av att den urbana och folkliga dansens historiska rötter sträcker sig ända tillbaka till 1960-talet. Nej, ungdomligheten och den sociala medvetenheten tycks inneboende i genren.

Därmed inte sagt att det skulle saknas kunskap om den egna historien. Tvärtom. På Urban Connection leks det hela tiden med den egna självbilden. Som när musikern och rapartisten Aaron Phiri jobbar hårt för att få upp stämningen i den långtifrån fyllda salongen under invigningsprogrammet Backbeat Connection. Ett program bestående av fem olika akter där finske Ima Iduozees och svenska Anna Näsströms båda solon gör starkast intryck. Medan den förstnämndas This is the title är stiliserat och stramt visar vougindansaren Anna Näsström hur varje pose och blick kan laddas med betydelse i Boxwood.

Även festivalens båda franska gästspel är djupt förankrade i och inspirerade av gatudansen. Såväl Apache av Hamid Ben Mahi som Promenade Obligatoire av Anne Nguyen är koncentrerade och genomkomponerade verk med en tydlig koreografisk idé.

Tillsammans med musiken av Alain Bashung som framförs live på scenen av musikerna Yan Pèchin och Jean-François Assy frammanar de fem dansarna i Apache, med koreografen Hamid Ben Mahi i spetsen, en stämning som hämtad från en cool men ändå ömsint roadmovie, som stannat till på en bensindoftande bakgård.

I den timslånga hyllningen till popping  - Promenade Obligatoire – är musiken betydligt mer elektronisk än i Apache. Anne Nguyens strikta konceptet med åtta dansare som ”promenerar” från ena sidan av scenen till den andra i ett kontinuerligt flöde, tillåter ändå förvånansvärt mycket frihet och individuallitet inom den fasta formen. Samma sak skulle samtidigt kunna sägas om hela Urban Connection.

Det var det tydligen fler som tyckte.
– Jag jobbade hårt på att få den. Först raggade jag tag i Johan och sa: ”Ska du göra Salieri? Jag måste göra Mozart.” Han tittade på mig och sa: ”Vad säger du, tror du att du skulle klara det, att ränna över och äga hela Stora scenen?” Då darrade­ jag lite på manschetten, men sedan grabbade jag tag i Marie-Louise Ekman (Dramatenchef), var lite bilhandlare och försökte förklara varför Adam Pålsson skulle göra Mozart. Efter många om och men lyckades jag också få tag i regissören Peter Langdals hemnummer i Danmark. Men jag vågade aldrig ringa.

Varför var du så angelägen om rollen?
– Den där karaktären med sin musikaliska besatthet är en fantastisk figur, ett svårhanterat geni, som är helt ohämmad. Han rör sig mellan musikens allvar och tramset med sådan lätthet. ­Gränslöst. Och så är det något med hans anala fixering. Jag är själv ganska road av fisar och sånt!

Du gick ut scenskolan 2011, men har ­hunnit med mycket redan.
– Jag har haft väldig tur, men också kämpat. Vår avslutande termin på scenskolan gjorde vi Uppfostrarna/De ouppfostringsbara tillsammans med Unga Klara. Den blev en succé. Resten av klassen är kvar på Unga Klara, men när jag fick rollen i Gardellserien kunde jag inte repa på dagarna. Så jag spelade Nya spöksonaten på Moment, gjorde ett inhopp i Linje Lusta på Stadsteatern och efter det Madame Bovary och Farliga förbindelser här på Dramaten. Och så har jag gjort radioteater, som jag älskar att göra.

Vad är roligast?
– Jag är väldigt förtjust i teatern, i sammanhanget, kontinuiteten och att få tid att prova, utvecklas, arbeta. På Unga Klara låg vi och djupandades tre timmar före föreställning; på Stadsteatern harklade vi oss och skrev färdigt ett sms precis före entré. Jag vet ännu inte riktigt vilken typ jag är. Att vara på Dramaten fullständigt älskar jag. I Farliga förbindelser är det ibland långt mellan mina entréer. Då sitter jag och pratar med inspicienten Stefano Mariano, som har varit här hur länge som helst. Jag frågar honom om Jarl Kulle och så ägnar vi 45 ­minuter åt att prata om honom. Sedan fortsätter vi med Ernst-Hugo Järegård. Det njuter jag av.

Varifrån kommer drivet?
– Jag har alltid haft en känsla av att jag är bra på att roa, att jag har en bra självkänsla. Det beror nog på att mina föräldrar alltid trodde på mig. Tog jag några skutt på vardagsrumsgolvet sa min mamma: ”Du kan bli balettdansös.” Sparade jag pengar till en radiostyrd bil sa hon: ”Du kan bli bankdirektör.” När jag spelade piano lade sig mamma och pappa ofta i soffan och läste för att de ville lyssna. Det gör någonting med en människa att få förtroendet att våga utvecklas.

Adam Pålsson och Adam Lundgren spelade mot varandra i Torka aldrig tårar utan handskar. Foto: Peter Cedeling

 * Denna artikel är tidigare publicerad i Tidningen Vi nr 5.2013

I Teater Insites föreställning Hemligheten består skatten av mer än bara materiella ting, så mycket kan åtminstone avslöjas. Och de bakomliggande rörelserna har en betydligt mer krass och påtaglig verklighetsförankring än rosornas skatt – som inte sällan var en simpel sten. Att gå in på specifika detaljer om Hemligheten förtar syftet med hela upplevelsen, jag nöjer mig med att konstatera att jakten går via möten med okända personer i ett nätverk, avlyssning och sms, att modern teknik spelar en avgörande roll och, inte minst, att den föreställning vi som publik i allra högsta grad är med och skapar försiggår mitt i den reella vardagen i Malmö (och Sverige).

Insites specialitet är att arbeta utifrån platser utanför teaterrummet. I Hemligheten innebär det också platser i den virtuella världen, där vi hämtar nödvändig information, såväl som vistelse i ett teaterrum där gränsen mellan scen och salong suddas ut.

Med avstamp i en kort tidningsartikel, och en uppmaning om att spana efter en mobiltelefon, skickas publiken ut i Malmö i grupper om upp till tio personer. Vårt uppdrag sträcker sig över två dagar. När de sju personerna i min grupp i slutet av andra dagen landar i samma suggestiva ljudkuliss som inledde vandringen dagen innan, är det faktorer utanför själva innehållet som framstår som den främsta förtjänsten med föreställningen – samtidigt som det är tack vare innehållet som stämningen utvecklas i en viss riktning.

Under en sammanlagd tidsrymd av några timmar ska ett antal personer, som inte känner varandra sedan tidigare, samarbeta för att lösa en uppgift. Det är ytterst intressant att i realtid betrakta mekanismerna bakom detta: Hur vi i gruppen väljer att lita på varandra – några av de karaktärer vi möter är dubiösa, vad är det som säger att gruppdeltagarna har rent mjöl i påsen? Hur vi utan att veta – eller ens känner behov av att veta – vilka vi är, vad vi arbetar med eller var vi kommer ifrån, strävar mot det som vi betraktar som vårt gemensamma mål. I anonymiteten möts vi villkorslöst, på ett sätt som sällan sker i en tillvaro där vi träder in i våra givna roller och sammanhang.

Hemligheten är en väl utförd idé, ett lyckat koncept, där de interaktiva momenten och tekniska lösningarna utgör grunden för genomförandet. Att som publik förhålla sig passiv fungerar inte. I den här tvingande förutsättningen – mot en komplex och allvarlig samtidsfond – uppstår en mänskligt färgad upplevelse, något som kan kallas för högtidligt.

Men barnen ropar:
– I-pad, Wii, Nintendo…
I detta ögonblick av vuxen förundran på Lubu – arrangerad av Norrbottensteatern för andra gången – tycker jag mig plötsligt skönja en röd tråd bland dessa uppsättningar – det ensamma barnet i skuggan av materialismen.

Egentligen började de här grubblerierna redan under festivalens första dag på Suzanne Ostens och Unga Klaras pjäs Flygräddare, där vinglösa barn i föräldralöst tillstånd flyger vilse i solstormen (läs Nummers recension här).
– Inget sitter fast i mig, säger flickan.
Hon blir tomt svävande i allegorisk mening. Felfria bebisar ploppar ut i kosmos till frihetens yttersta gräns. De möts av modern sjukvård, wi-fi och får en I-phone. Men det finns inget fäste någonstans. Inte ens i kärleken. Nära, trygga relationer existerar inte.

Nu tycker jag mig finna spår av samma tema även i de flesta andra barn- och ungdomspjäserna på festivalen, både direkt och i undertexten. I Annorlunda av Giron sámi teáhter sätts ett helt gäng solitära och avvikande karaktärer upp på rad. Skådespelaren Anna Åsdell springer till och med runt med måttband och mäter publiken – lår, armar, skallar, fingrar – för att få oss att inse: Vi är alla avvikande. Och i pjäsen är ensamheten bödel, alla utan fäste.

Och på andra sidan gränsen i väster har Beaivváš Nationalteater gjort pjäsen Čakkalaggen om ett litet skogsväsen som ensam möter allehanda monster och faror.

I andra uppsättningar finns hoten mot existensen i miljökatastrofen (Vial - läs Nummers recension), i taskig uppväxt (Kicktorsken – läs Nummers intervju med Alexander Salzberger) eller dödlig sjukdom (Kornelias hjärta av Unga Scenkonstkompaniet). Eller så galopperar soctanterna in på scenen för att kompensera för den ensamma pappans otillräcklighet.

Även i Charlies unge (läs Nummers recension här) kan konstateras att flickan är övergiven. Fler exempel kunde radas upp, men det får stanna här i en spekulation om samtiden, där våra barn tycks mättade materiellt och matade med institutionell välvillighet. Resultatet blir dock existentiell tomhet och olycka, åtminstone som den beskrivs på teaterscenen. Den nya tidens socialrealism.

Temat är heller ingen arrangörskonstruktion.
– Vi försöker ha ett Nordkalottperspektiv, säger Norrbottensteaterns chef Karin Enberg som möjligen beklagar att de inte lyckats få hit någon rysk teater i år.
Samisk teater från Sverige och Norge, tillsammans med flera fria teatrar i norr har i stället fått samsas med utvalda barnteatrar från övriga Sverige. Bussar med barn har kommit in från när och fjärran. Och Norrbottensteaterns skådespelare får tillfälligt kliva av scenen, gå ut i foajén och riva biljetter.

Sammantaget är Lubu 2013 ett tänkvärt och välarrangerat teaterkalas.

Med Birgitta Englin i spetsen har Riksteatern bland annat arbetat med att stärka teaterföreningarnas ideella arbete och med ökade samarbeten inom och utanför kulturbranschen. Ett annat av Englins fokus har varit att utveckla Riksteaterns internationella arbete.

Men under hennes tid som vd har Riksteatern också drabbats av minskade statliga anslag, något som förstås har påverkat verksamheten. Förra året presenterades planer på att säga upp 35 av 190 anställda i Stockholm (läs Nummers artikel här).

Riksteaterns ordförande Joachim Berner, beklagar att Birgitta Englin slutar.
– Birgitta Englin har genomfört en angelägen utveckling av Riksteaterns verksamhet. Utvecklingen av Riksteatern kommer fortsätta på den inslagna vägen med en ny vd på plats, säger Berner.

Scenografen Jasminda Asplund Blanco har skapat en fashionabel våning med heltäckningsmatta, spegelklädda väggar, ”Bumling”-lampa och dignande barskåp. Den tungt symboliska fonden av lagböcker och gröna juristlampor skvallrar om att den stundande efterfesten kommer att förvandlas till en egenmäktig domstol iscensatt av juristen Nathalie (Alexandra Drotz Ruhn) och hennes väninna Susanne (Sanna Sundqvist). Inför deras skrank står Rikard (Jon Karlsson), en ung backslickad businessman i smöret som lockats dit med fagra löften om en trekant.

Lindstad fångar effektivt, och med god hjälp av Arne Lindbergets ljussättning, efterfestestens egen drömlika dramaturgi. I ett hallucinatoriskt tillstånd med kokain och sprit blir sanning och konsekvens till en oproportionerligt festlig lek. Och i deras egna spegelbilder verkar de oövervinnerliga. Bara för att avbrytas av ett iskallt krasst konstaterande av alltings fulhet och äckel. Och bakom supandet, snortandet och de sexuella inviterna smids det planer på vedergällning.

Upptakten är dock en något utdragen teater i teatern. Speedade Sundqvist, som maskören Christoffer Nordin förvandlat till en stureplansmässig upplaga av Christina Lindbergs hämnerska från 70-talets ”rape&revengeklassiker” Thriller – en grym film, är fenomenalt plastisk och döljer illa sin blodsvittring. Drotz Ruhn — det är hennes syster Lex (!) de är ute efter att ge upprättelse — hamnar dock i ett moraliskt vankelmod som kikar fram bakom den femme-fatala ytan.

Det högt skruvade tempot och den nästan karikerade spelstilen gör att när dramat sent omsider gör sin 180-graders vändning, så hänger jag inte med rent emotionellt. Jag har inte hunnit bygga upp någon relation till de personer jag förväntas drabbas av. Vare sig kvinnornas bevekelsegrunder eller mannens plötsliga utsatthet berör. När hämnden får sin slutgiltiga förklaring känns den varken ljuv för de inblandade eller publiken.

En omkullkastad könsmaktsordning och den svagares revansch är beprövat fantasieggande. Hantverket har de nyexaminerade i sin hand och med tiden kommer kanske även den emotionella dimensionen att sitta som en smäck.

* Läs också Nummers recension av Den offentliga människan, också ett projekt inom Examen Scenkonst 2013.

Ja, interaktiva vandringar har blivit på modet. I Proscenium på Dramaten leddes vi in i teaterhusets mysterier med röster från förr och visuella suggestioner, i Rörelsen på Teater Tribunalen gick vi runt ett Södermalmskvarter som på I-poden befann sig i miljöuppror, i Drömdykarna på Elverket klev vi in i drömmens rike med hjälp av en drömmaskin och nu, i Maryam, upplever vi Rebecca Forsbergs poetiska ljuddrama om den unga syriska vetenskapskvinnan Maryam från 900-talet.

Maryam själv hade ingen smartphone, men hon tillverkade astrolabier, ett positioneringsverktyg som användes inom navigering, astronomi och astrologi. Hennes handgjorda verktyg fick plats i en ficka och kunde med hjälp av stjärnorna mäta tid, plats och position samt, tack vare att det inkluderade flera religioners högtider och språk, användas av människor ur olika samhällsgrupper.

Astrolabiet var kanske det närmaste 900-talsmänniskan kom en smartphone. Via smartphone-appen Maryam kommer vi i alla fall nära 900-talsmänniskan. Vi är ett fyrtiotal högtalar- och telefonförsedda deltagare som vandrar i grupp (men dramat går också att upplevas enskilt) för att leta upp gps-styrda koordinater, där ljudscenerna en efter en spelas upp för oss.

Det är lätt absurt att gå genom lunchrusningens citykvarter, där uteserveringarna är fyllda till bristningsgränsen med oavsiktliga statister i vårt drama. Var och varannan förbipasserande är, liksom vi, utrustad med en smartphone i näven, inte sällan också med hörlurar i öronen, så det är inte alls säkert att vi utmärker oss så synnerligt. Vi vandrar genom de välbärgade kvarteren, Mammons kvarter; i de här kvarteren arbetar människor med möjligheter och kanske också chanser att förverkliga sina drömmar.

Maryam kunde inte det. Hon kämpade för att ta plats i Bayt al-Hikma, Visdomens hus, där männen dominerade. ”Mitt liv rinner bort som Eufrat och Tigris mot öppet hav” viskar hon i våra öron när hon ska till att dö. Jag hör hennes röst i lurarna och grips av världens kontraster. Då och nu. Kvinna, man. Överklass, underklass.

Maryam är tredje delen i trilogin Women In science om kvinnliga pionjärer inom vetenskapen. Samtidigt som vi vandrar i Stockholm ges föreställningen i Kista, Luleå och Västerås. Efter vandringen kan vi se allas våra drömmar som stjärnor i mobilen och på konstnären Peter Hagdahls stjärnhimmel i Dramatens foajé. Vad drömmer vi om? En stjärna är märkt ”Frihet”. Det är en strävan som sammanfattar människors innersta önskemål oavsett tid och plats.

Föreställningen hade premiär på Västerbottensteatern i slutet av förra året och har nu nått Stockholm. Inramningen är enkel; en uppstoppad räv och en stubbe symboliserar hembygden medan ett bord med ett Eiffeltorn i miniatyr, en dödskalle och en gipsbyst skvallrar om den stora världen och konsten. Det är inte svårt att se vad som triggat manusförfattaren tillika regissören Bodil Carr Granlind med dessa kvinnors levnadsöden.

Berta som bränner vid slåtterfolkets ärtsoppa för att få en ursäkt att börja på folkhögskola. Livet som lärare i Fredrika som byts ut mot konstnärskapet i Stockholm. De saknade barnen och den tilltagande blindheten. Anna som uppfostras med ”Konsten att bli en god matmor”, men lyckas ta sig från livet som prästdotter i Skellefteå till Stockholm och Konstakademiens nyinrättade fruntimmersavdelning. Studierna i Paris och en alltför tidig död. Allt gestaltat utan vidare åthävor av Bodil Carr Granlid (Anna) och Margareta Niss (Berta).

Gunnar Edander, kompositören bakom bland annat Jösses flickor, har skrivit musiken och på scen medverkar och interagerar musikern Pia-Karin Helsing. Musik och gestaltning smälter ihop till en fin enhet, mycket tack vare sångtexterna där Berta Hansson själv uppges som upphovskvinna tillsammans med Edith Södergran. I sina tunikor och hängselbyxor är ensemblen som klippt ur en Gudrun Sjödén-katalog och den avvikning som sker för kulturtantens upprättelse är på blodigaste allvar. Aldrig kommer heller musiken så nära Edanders ”Åh åh åh tjejer” som i numret ”Jag är ingen kvinna, jag är ett neutrum”.

Annars ligger det stora motståndet inte bara i styrkan i dessa kvinnors berättelse, utan i detaljerna. Den befriande munterhet hos Margareta Niss Berta, Annas stillsamma trots i Bodil Carr Granlids gestaltning och, framför allt, den sällsamma närvaro som uppstår i projektionerna av Annas och Bertas konstverk.

Att teatern vill tala med publiken ser vi många exempel på just nu, både på och kring scenerna. Teatervandringar i kulisserna, kreativ ljud- och hörteknik för att lyssna och påverka, dramaturgi som interagerar med besökarna. De vanliga ”ställ frågor efter föreställningen”-stunderna, påkopplade debatterna eller panelsamtalen sväller ut till hela temakvällar. Som temakvällarna inom Dramaten&, där scenljuset på samhällsdebatten sägs erbjuda ett annat perspektiv för att ”komma bort från låsta partipolitiska positioner”, som programansvariga Helena Seth beskriver det.

Tidigare ämnen har varit klasskillnader och misslyckade konsumenter. Nu handlar det om den nya arbetslösheten, den som drabbar ungdomar födda i början på 1980-talet, som har timlön, korta projektanställningar, praktik eller inget jobb alls. Programmet, ett samarbete med Sveriges Radio, Tensta konsthall och Svenska Filminstitutet, byggs av spoken word, teater, dokumentärteater, samtal, mingel, radio och sociala medier.

”En, två, tre. Du ska bort!” Utanför teatern pågår handgriplig sortering av publiken. Ett gulrött varningsband markerar utanför och innanför arbetsmarknaden. Eller ja, åtminstone utanför arbetsförmedlingen, som Inga-Lill Andersson nervöst skämtar. Medan vinden drar i deras välstrukna kläder försöker hon, Kicki Bramberg och Hannes Meidal se ut som om de vet vad de talar om. Det vill säga reglerna för IAF (Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen), i en lätt absurdistisk föreställning av Radioteaterns chef Stina Oscarson. Trots flamsiga felsägningsvitsar som ”a-kossan” lämnar den en oro att bära med in till stora scenen.

Oro är nämligen nyckelordet för kvällen. En oro som kan växa sig så stark att man börjar planera ett rån mot en mataffär för att kunna betala hyran. Så desperat blev 24-årige Ludvig i kvällens titelspår, en dokumentärpjäs av Marcus Lindeen. Som i tidigare verk, som Ångrarna, Djur som dör och Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner, undersöker Lindeen gränser mellan dokumentärt, iscensatt, autentiskt och teatralt.

Här har Filip Alexanderson, Emma Mehonic, Eva Melander, Eric Stern, Danilo Bejarano och Lotta Tejle hörlurar på sig och gestaltar verkliga personer genom att återge röster från inspelade intervjuer. Ett slags simultantolkningsspel där glappet mellan det dokumentära och teatern skapar stark närvaro. Overklighetskänslan blir obehagligt verklig i scenerna på stödgrupperna för arbetslösa, som påminner om jobbcoachingsparodin i Kris som spelades på Moment Teater denna vår.

Oron blir än mer påtaglig när Ametist Azordegan från Sveriges Radios Metropol sedan samtalar med fem unga arbetslösa i Marmorfoajén. Men det blir också värmen som uppstår när man talar om oron tillsammans. I alla fall med denna samling modiga, kloka och konkreta paneldeltagare. ”Kan man fixa praktikplatser så kan man väl fixa jobb”, tycker Julia, Ludvig vill ha svar, ”alltså ett riktigt svar”, från politikerna, och Carlito konstaterar att genom att inte snacka om strukturen åtgärdar man inte sjukdomen utan bara symptomen.

Det är en sorglig historia – lika sorglig som Alban Bergs berättelse om soldaten Wozzeck, som drivs att bringa sin älskade om livet och sedan dränker sig själv. Men Britten, som härstammade från Suffolk, ska ha känt igen sig i George Crabbes poem om gamlingen och havet, och hans opera rymmer både medkänsla och humor – ett stråk som här förblir underordnat tragiken.

Per A Jonssons klaustrofobiska scenrum behåller karaktären av domstol till och med när vi i sista scenen befinner oss på stranden. En domstol där ortsborna in i det sista kämpar för att städa bort och utplåna allt som inte är rätlinjigt och begripligt. Vi befinner oss i rashygienens epok: from psalmsång är lika sammanhållande som energiska gymnastikövningar och en fördömande hållning. Kungliga Operans kör är helt enkelt lysande, både vokalt och spelmässigt, i rollen som dömande, hjärtlös mobb.

Trots kravet på strömlinjeformat beteende visar den lilla byn upp flera exempel på motsatsen: den Miss Marple-aktiga Mrs Sedley (Agneta Lundgren), som eggas av sina mörka konspirationsteorier. Och tvillingsystrarna (Vivianne Holmberg och Marianne Hellgren Staykov), som vägrar äktenskap – eller åtminstone sex – om de inte får inge tresamhet med den uppvaktande Swallow (John Erik Eleby). Så varför kan kärleken från naivt trosvissa Ellen Orfords (svidande vackert tolkad av Ingela Brimberg) inte frälsa Grimes – varför, som kvinnorna beklagar sig i en lyriskt skön kvartett, är det så svårt för människorna att älska varandra?

Garpe ger inga svar, men visar samma ömhet för Grimes öde som för de utsatta pojkar som mist livet i hans tjänst – bland annat genom att rollbesätta lärlingsrollen med Niklas Hjelmvik, själv född med Downs syndrom. När Grimes skickar i väg sin lärling i döden är det en handling som är raktigenom omedveten, men inte desto mindre hjärtlös. Lika hjärtlös som mobbens jakt på Grimes, och ordern från sjökapten Balstrode som skickar ut honom till havs. I slutscenen häver sig dyningen som en gigantisk, musikaliskt stegrande snyftning, för att sedan lägga sig resignerat till ro. Det är smärtsamt vackert.

* Se även andra operor av Benjamin Britten: Gyllene skeppet, premiär Kungliga Operan 18 maj; En midsommarnattsdröm, premiär Läckö slott 13 juli: The Rape of Lucretia, Vattnäs Konsertlada, nypremiär 12 juli.

TEATER
Gruppen goes onda kvinnor, Teater Galeasen, Stockholm
Feministiska scenkonstkollektivet Gruppen rotar fram de onda kvinnorna ur litteraturhistorien. Lady MacBeth samsas med Disneys styvmödrar och brottsstatistik ur verkligheten i en energifylld show med blixt, dunder och glitter.
Premiär 2 maj

TEATER/DANS
Göteborgs dans- och teaterfestival, Göteborg
Festivalen har i år tema Playground och föreställningarna utforskar leken i alla dess bemärkelser. Roligast är kanske Eric Joris upplevelsesimulator C.A.P.E. Med hjälp av videoglasögon, hörlurar, bärbar dator och en alldeles egen ledsagare förflyttas tre besökare åt gången till en ny och överraskande värld.
Pågår 15-19 maj

TEATER
Luleå barn- och ungdomsteaterfestival, Luleå
Scenkonst från hela Nordkalotten och gäster från södra Sverige. Unga Klaras Flygräddare har hittat till Luleå, liksom Profilteaterns Vial och Pantomimteaterns Charlies unge. Men också tre dansande bagerskor i Katmas och Figurteatret i Nordlands Bakeriet och exixtentiellt funderande tonåringar i Lule stassteaters Overkligheten och mycket annat.
Pågår 6-10 maj

SCENKONST
Scenkonstbiennalen, Jönköping
Branschens fest Teaterbiennalen har i år gift sig med Dansbiennalen och tagit namnet Scenkonstbiennalen. Nytt för i år är också att det är en kommitté ur, framför allt, branschen i stället för en jury (med mestadels kritiker) som ligger bakom urvalet – något som kanske inte är helt problemfritt. Till exempel togs Farnaz Arbabis uppsättning av Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder ut som biennalföreställning redan innan den hade haft premiär på Malmö stadsteater.
Nummer delar ut diplom och blomsterkvastar till ”Årets bästa föreställningar 2012 – redaktionens val” på biennalfesten den 25 maj.
Pågår 21-26 maj

DANS
Urban connection, Dansens hus, Stockholm
Battles, popping, breakdance och voguing. Namnen är lika fantasifulla som dansrörelserna när gatans kultur tar plats på Dansens hus i den årliga festivalen för streetdance.
Pågår 8-11 maj

Scentipsen är delvis publicerade i Tidningen Vi nr 5.2013.

Teaterkulisser i trä, ljusa linnekostymer och en replikföring som låter skönt Allenskt prillig i originalfilmen, men som fastnar i fånighetsträsket hos ensemblen på Klarascenen. Allens film är en flirt med såväl Ingmar Bergman om William Shakespeare. Bitterljuva sommarnattsförväxlingar och kärleksdans a lá En midsommarnattsdröm och sekelskiftsintriger a lá Sommarnattens leende. Med Allens egna neuroser som krydda förstås.

Alla har något att dölja i sommarhuset där det sexkrisande värdparet Andrew (Dan Ekborg) och Adrian (Kajsa Ernst) bjuder in till en lantlig midsommarhelg med romantik. Vännen och läkaren Maxwell (Philip Zandén) kommer dragandes med ny ung flickvän (Hanna Alström) och det självutnämnde geniet Leopold (Niklas Ek) ska på åldens höst gifta sig med frispråkiga Ariel (Pia Johansson). I månens sken och i skogens trolska dimmor blir det plötsligt en historia om vem som har legat med vem, vem som inte ligger med vem och vem som skulle vilja ligga med vem. Viljan är som allra starkast och dramatisk hos Philip Zandéns dramaqueen Maxwell, som är beredd att ta kål på sig själv med salongspistolen för att få sin drömkvinna.

Ja, många turer är det i denna helaftonsföreställning där skådespelarna – de är ju proffs gubevars – spelar tajt och med tajming, men där det tyvärr är brist på både riktning och något som helst begripligt uppsåt i regin. Regissör Stina Ancker vevar kärlekskarusellen med glimt i ögat men föga ironi. Jag har ärligt talat svårt att fatta poängen!

Själv slår sig Harry Schein ned i sin Wegner Oxen-stol och dricker två glas Cutty Sark whisky. En flaska med favoritmärket är placerad i rummets specialbyggda barskåp, snyggt gömd bakom en lucka i träpanelen. Han fingrar på ett paket Kent också, men tänder aldrig. Viss respekt får man ju visa när man flyttar 70-talet in i det rökfria 2010-talet, även om man, som regissör Erik Gavelin, är ytterst noga med de tidstrogna detaljerna.

Den offentliga människan heter dramatikern Joakim Stens biografiska berättelse om den intellektuelle playboyen Harry Schein, östterikaren som 1938 kom som ensamkommande fjortonåring till Sverige på flykt undan nazismen i Europa. I sitt nya hemland gjorde han sig ekonomiskt oberoende inom vattenreningsbranschen och grundade Svenska Filminstitutet före 40 års ålder.

I Eli Ingvarssons gråsprängda gestalt är det så långt det är möjligt människan bortom offentligheten vi träffar, människan innanför de många lagren skal på Peer Gynts berömda lök, för att låna huvudpersonens egen liknelse. Sten har inspirerats av Scheins självbiografiska böcker Schein (1980), Makten (1990) och Sluten (1995) och Ingvarsson gestaltar en förhållandevis bräcklig man, likt Henrik Ibsens Gynt klart orolig över om det över huvud taget ska finnas något innanför de där lökskalen.

Året är 1978 och han ska snart avgå från sin post som vd och styrelseordförande för Svenska Filminstitutet. Som starkt knuten till det socialdemokratiska partiet och en (för?) stark ledare passar han inte på posten i Thorbjörn Fälldins borgerliga regering. Men vilken roll ska han ta när han efter femton år kliver ut genom det filmhus han rent bokstavligen varit med om att bygga? En permanent flytt till hustrun och filmstjärnan Ingrid Thulin i Rom är inget alternativ; att dela det lilla livet går dem på nerverna. Men klarar han över huvud taget av ett liv utanför händelsernas centrum? Räcker det med att smutta på drinkar under parasollen på en fjärran strand?

Eli Ingvarsson hittar Scheins persona (som det ju går att närstudera i tex Här är ditt liv-programmet från 1984) i brytning och kroppspråk. Han är en karismatisk och halvt bruten man, som bjuder in oss, möter våra blickar bakom sina tonade 70-talsglas och ber oss förstå existentiella funderingar han själv inte kan begripa. I just de funderingarna är filmmogulen som vilken livskrisande kompis som helst.

* Föreställningen är en del i Examen Scenkonst 2013, Stockholm dramatiska högskolas projekt för skolans avgångselever. Årets Examen Scenkonst 2013 är 17 till antalet och kommer att spelas på en mängd olika platser: Lejonkulan på Dramaten, Stockholms stadsteater, Teater Tribunalen, i en lägenhet, Stockholms dramatiska högskola, Dansens hus, ev turné med Parkteatern, KTH, Uppsala stadsteater, Ung Scen/Öst i Linköping, DOCH samt en turné till Sydafrika. Läs om alla föreställningarna här.

Jag har sällan blivit så drabbad på Malmöoperan som här, när regissören Stefan Johansson trycker upp verket i ansiktet på publiken och skapar en närhet som, på samma sätt som musiken, inte går att värja sig emot.

Orkesterns 88 medlemmar syns i huvudrollen över hela scenen, bakom den transparenta projektionsridån, och framför dem på det övertäckta orkesterdiket agerar sångarna kompakt och tätt inpå varandra. Att ha orkestern i blickfånget är självklart, för hos Reimann ÄR musiken undertexten: Hela tiden fokuserad på dramatiken och med allt förföriskt melodimaterial bortskalat, så att den stenhårda dramatiska kärnan ska glimra i kolsvart.

Den åldrade Lear vill dela upp sitt rike mellan sina tre döttrar, men i stundens känslosvall begår han det oförsvarbara misstaget att inte ge en tredjedel till sin favoritdotter (han vet att hon älskar honom) bara för att hon inte vill leverera retoriskt kärlekssmicker likt sina makttokiga syskon. Lear får därför sista delen av sitt liv sönderfrätt av en ånger som övergår i total galenskap.

Att berömma enskildheter är egentligen inte rätt, eftersom uppsättningen är en monumental, kollektiv seger där Malmö operas alla resurser samverkar till fulländning – inte minst övertygar rollbesättningens kvaliteter, som både ger intrigen rätt temperatur och bjuder orkestern och medspelarna vokalt motstånd. Jag konstaterar att titelrollens Fredrik Zetterström har en passande skärpa i sin baryton och att Matthew Shaws countertenor – i dubbelrollen som hertigsonen Edgar/den vandrande token Tom – ljuder tjutande övergivet i scenerna ute på Shakespeares ogästvänliga hed i slutet av första akten.

Av Aribert Reimann (som kom upp på scenen efter premiären i lördags och entusiastiskt tackade de medverkande) kan man sig lära mycket om musikdramatik. Han är en mästare på orkestertextur; lägger ut en levande, stråkvävd klangmassa som stiger och sjunker men aldrig släpper taget, som alltid står med knutna nävar i fickan, beredd att med brass och slagverk bevisa vad den går för. Emellanåt arbetar han på ett filmmusikaliskt sätt – han förebådar skeenden och förstärker passager – men oavsett vilket, så låter han aldrig orkestern skjuta sången i sank.

Ja, det är briljant.

Värmlandsoperan är fena på att hugga när det gäller att ta hit kända musikaler. Next to normal är bara en av flera kioskvältare de introducerat och nu har det blivit dags för världsberömda Shrek att besegra draken och befria prinsessan också i Karlstad. Musikalen är en påkostad familjeföreställning som inte kräver annat av åskådaren än att hänga på och må bra. Och varför inte?

Shrek heter det ”monster” som 1990 föddes ur konstnären William Steigs ritstift, klev ut i världen som barnbok, blev animerad film och sedan musikal. Skillnaden mellan det tecknade träsktroll Steig skapade och vad vi nu kan se dansa fram över Värmlandsoperans scen, är förstås avsevärd men strunt i det! Varje Shrek har sin egen gröna profil och i David Lundqvists kraftfulla gestalt är han en riktigt trivsam typ.

Hela föreställningen, vars grundhistoria handlar om hur den själviske Lord Farquaad – en illusoriskt till knähöjd nedkrympt men likfullt imponerande Christer Nerfont – mer eller mindre tvingar Shrek att utföra storverk i lordens ställe; Shrek ska besegra draken och undsätta Fiona. Därefter ska lorden äkta henne för att på så vis roffa åt sig kungarike och makt. Shrek däremot förväntas lugnt återvända till sitt älskade träsk.

Likt en butter Don Quijote går Lundqvists Shrek till strid. Hans egen Sancho Panza är här en lätt transad åsna, underbart energiskt gestaltad av Tobias Ahlsell. Så möter de draken, ett jättestort knallrosa vidunder förd av fyra spelare och med Linda Holmgren som sin eldigt temperamentsfulla röst. Så får prinsessan Fiona sin frihet och är villig att gifta sig med Nerfont. Särskilt innan de två ens träffats. Men – bortsett från sagogalenskapen med arrangerade äktenskap – visar sig Shrek, så monster han är, få Fionas livsglädje att växa. Därför Nerfont, tack men nej tack!

Hela detta träsk av dansande, sjungande och glittrande karaktärer – förutom huvudrollerna vimlar det av leksaksdjur, en i falsetten halkande Ole Aleksander Bolstad Bang som protesterande Pinocchio, flockar av hovfolk i ironiskt blågult blanka Sverigedräkter och andra filurer – är ögonfröjd och glamour. Kostymskaparna firar orgier liksom ljusmakarna med alla trix att förvandla osande träskpruttar till gröna ljusfontäner i fonden och försänka hemligheter i transparent mörka skyar. Ett överdåd av musiker svänger loss med troll och människor från underscenen – generöst på många sätt.

Men hela detta träsk-kalas hindrar mig ändå inte från att trots allt finna första akten väl spolformad. David Lindsay-Abaire kör fullt ställ men inget fastnar riktigt ändå. Fast – bra där – allt blir så mycket roligare både för Fiona och för mig när föreställningen når fram till prinsessbefrielse och andra akten. Nu växlar musiken brantare mellan soul, pop, opera, show och hiphop. Bland annat. Nu befriar sig Fiona från prinsessklichén och skakar tillsammans med Shrek rumpa i en särdeles prutt-, rap- och rockglad dans. Fränt och fartigt.

Här ryms också en rad kollektiva steppdansnummer och komiska dialoger. Och det faktum att föreställningens kärlekspar till slut står högst upp på bröllopstårtan med grön hud och små fula horn på skulten; nog är det att ge åtminstone ett halvt finger åt vår tids absurda skönhetsideal.

Detta ofullbordade stycke innebär både stora möjligheter och svårigheter för nytolkningar anpassade till sin samtid. På Stadsteaterns brygga är Hamlet (Rolf Skoglund) i färd med vindsröjning. Omgärdad av teveskärmar där usla polisserier och grälla tävlingsprogram tuggar på rotar han bland familjeminnena. På skärmarna framträder också revolutionernas cykliska karaktär i dokumentära bilder — restaurationsfaserna, nya diktatorer och kampen som faller i glömska.

Teveapparaterna är också spelplatsen för Hamlets ursinniga anklagelseakt mot Meta Velanders drottningmamma och Ingvar Kjellsons styvfar, medan pappa vålnaden uppenbarar sig i en grumlig bild av en dykare.

Om Hamlet förblir passivt alienerad med sina halvhjärtade drömmar som han endast anförtror sin nallebjörn Horatio är Ann Petréns Ofelia betydligt mer uppfordrande. Hon ger alla kvinnor som flytt det slagfält som kallas hemmet en röst och vägrar att anta kvinnans historiska offerroll. Ansikten av kvinnor som dött martyrdöden flimrar förbi. Gasade, hängda eller drunknade.

Transgender blir det när Hamlet vill vara kvinna. Ofelia önskar honom lycka till. Genom att vägra mannens säd och förvandla sin bröstmjölk till ”dödligt gift” är hon tryggt förvissad om att ha mänsklighetens fortlevnad i sin hand.

Nina Holsts regi återspeglar, måhända ofrivilligt, Müllers resonemang kring vad realism inom teater vill säga då hon låter en scenarbetare möblera om i Elin Hallbergs scenografi, och dessutom införlivar honom i pjäsen. Inget ovanligt. Men det pågår just så länge att det uppstår en tvekan kring dikt och verklighet.

Den aforismspäckade, förhöjda texten med sina absurda kast och metaforiska omskrivningar manar onekligen till intellektuell gymping. Men med en skådespelarduo som denna blir det inte tungrott. Skoglund, vars kropp är en resonanslåda där orden får färg och klang, fängslar om han så bara skalar en potatis. Petrén verkar njuta av att vara hen och har pondus, en avväpnande självdistans och ett fängslande lugn som lyfter fram och låter replikerna dröja kvar.

Om inte helt omstörtande så är det ändå berikande genom två veteraners samlande erfarenheter och superba samspel. Jag hoppas att få se mer av denna sköna konstellation på Stockholms stadsteater.