Gunilla Johansson, Josefin Neldén, Kjell Wilhelmsen, Rasmus Lindgren, Rebecca Hayman, Hanna Holmqvist, Emelie Strömberg åker skridskor på Backa Teater Foto: Ola Kjelbye
Recensioner [2013-09-18]

Fördomsfest på is

Blood on Ice av Sofia Fredén
Scen: Backa Teater
Ort: Göteborg
Regi: Malin Stenberg
Scenografi och kostym: Anna Heymowska
Koreografi: Peter Svenzon
Skådespelare: Rebecca Hayman, Hanna Holmqvist, Gunilla Johansson, Rasmus Lindgren, Josefin Neldén, Ramtin Parvaneh, Emelie Strömberg, Kjell Wilhelmsen
Länk: Backa Teater


RECENSION/TEATER. Bristande research plus fantasier om isdans och våld är lika med magplask, tycker konståkningsintresserade Liv Landell Major efter ett besök på Backa Teater.

Konståkning omgärdas av föreställningar om demoniska tränare från öst, hetsiga mammor och lidande barn som spelas ut mot varandra. Det är beklämmande att Backa Teater måste hoppa på detta, gamla förutsebara tåg, med Sofia Fredéns musikteaterberättelse Blood on Ice. På en finfin, syntetisk is radar regissör Malin Stenberg upp grälsjuka scener, hela tiden med antydningar om hur destruktivt konståkning är. Den segerfixerade Toni skriker på alla, den motiverade Alexander mobbas för att han är fattig och den begåvade Nathalie kämpar mot sin mammas grandiosa ambitioner.

De högljudda konflikterna varvas med markträning bestående av planlöst skuttande samt skojiga sångnummer och till sist lite trevande skridskoåkning. Man förstår att ungdomarnas ilska har att göra med att de egentligen inte vill vara på isen alls, vilket bekräftas när Emelie Strömbergs karaktär knivhugger (!) hela ensemblen så att isen färgas dramatiskt röd. Till sist drar även de vuxna rollerna på sig skridskor och lädrar omkring, till publikens glädje.

Ja, jag förstår att vanliga människor inte kan lära sig att åka skridskor på några veckor, och hade inte blivit provocerad av sådana detaljer om det inte vore för den lättsinniga attityd som skiner igenom uppsättningen. Den är otillräckligt researchad – olikt Backa Teater – och sammansatt på ett yxigt sätt, vilket obönhörligen pressar duktiga skådespelare till överspel.

Blood on Ice saknar den grund av trovärdighet som hade behövts för att sväva ut konstnärligt och laborera med mänskliga relationer. Det hade inte krävts mycket efterforskning för att få till ett par typiska uppvärmningsövningar, till exempel. Och man med hjälp av första bästa konståkare kunnat stryka de mest orimliga inslagen, som att ismaskinisten lägger sig i valet av tävlingsdräkt.

Givetvis är det påfrestande att vara konståkare. Men den typiska prestationsångesten och de karaktäristiska svårigheterna tar sig i princip aldrig de uttryck som Blood on Ice gör gällande. Tråkiga nyheter för den som fascinerades av det bisarra dramat mellan Tonya Harding och Nancy Kerrigan på 90-talet. Men den konkurrens och avundsjuka som finns i skridskovardagen, märks snarare subtilt och indirekt än genom skrik och slagsmål. Det är synd att Backa Teater missar chansen att skildra den verkliga utmaningen i att träna så intensivt som konståkare gör, med sig själva som främsta, mentala motståndare.

Liv Landell Major

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (29 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

6
  1. o 2013-09-18 08:54

    Landell Major borde stå över sina privata intressen och se föreställningen som man förväntar sig av en professionell recensent: nyanserat, objektivt. Ska man såga får man göra det på bättre grunder än så här. Ingen anklagar James Bond för att ge en fördomsfull bild av underättelseverksamhet eller Shakespeare för att ljuga friskt om Richard III.

  2. Axel 2013-09-19 06:30

    Det är under all kritik att Nummer låter en konståkningsfantast istället för en reguljär recensent bedöma Blood on ice. Kommentaren om att ismaskinisten minsann aldrig lägger sig i konståkarnas klädval, vittnar om en fullständig okunskap om vad Teater är.

    • Anna Hedelius 2013-09-23 08:41

      Hej Axel!
      Liv Landell Major har recenserat teater och dans i Nummer sedan år 2007. Hon är också frilansande teater- och dansskribent i GT sedan 1999. Att hon dessutom har insikt i konståkningsvärlden såg jag knappast som en nackdel då jag valde att be henne bevaka Blood on ice.
      Vänligen
      Anna Hedelius, chefredaktör, Nummer

  3. krister 2013-09-19 04:56

    När Backaensemblen började träna isdans i slutet av maj (!)
    var det, och har allt sedan des varit, under ledning av huvudtränaren i Mölndals Konståkningsklubb Eva Schönström-Viliö. Vilket tydligt framgår av programmet om inte annat.
    Att sedan jämföra innehåll och kanske utförande (?) med vad som hände två amerikanska toppåkare i OS visar att recensenten vare sig gjort research på pjäsen eller fattat särskilt mycket.

  4. Julia Wiel 2013-09-19 05:02

    Det är är mycket underligt! Har vi sett samma föreställning? Du vet att de har haft en konståkningstränaren som lett arbetet med konståkningsnummrerna under hela arbete. Du verkar ha missat poängenen med föreställningen. Du kan alltid ta att läsa bohuslänningens resention så kanske du ser hur vi andra såg på den? Hoppas du ser den igen med öppnare sinne!

  5. Axel 2013-10-02 09:38

    Liv Landell Major din text är oreflekterad och instinktiv. Du avslöjar mer om dig själv än du förstår. Recensionen i sig blir i sig ett bevis på hur relevant och nödvändig pjäsen Blood on ice. Du skulle ha sovit på saken innan du klickade iväg den för publicering. Som tur är har många andra recensenter sett föreställningen.