Trons hopp via cliffhangers"Sitter ni bra", frågar sensationsprästen Markus (Auvo Vihro) artigt, "kan ni tillbringa två timmar av evigheten så här"? Till vänster Minna Hokkanen som Heidi i Juha Jokelas Fundamentalisten, nu på Sverigeturné. Foto: Tampereen Työväen Teatteri/Kari Sunnari
Recensioner [2008-11-17]

Trons hopp via cliffhangers

Fundamentalisten av Juha Jokela
Scen: Eskilstuna teater
Ort: Södermanland
Regi: Minna Leino
Scenografi: Hannu Lindholm
Kostym: Marjaana Mutanen
Medverkande: Auvo Vihro, Minna Hokkanen
Spelas: av Tammerfors Arbetarteater på turné i Sverige med Riksteatern
Länk: Riksteatern


RECENSION/TEATER. Bör vi gå i Herrens frid eller duger det gott att flanera i egen ro? Fundamentalisten, på Sverigebesök med Tammerfors Arbetarteater, pressar sin publik genom religionsfrågornas mangel. Lisa Boda kommer ut på andra sidan medtagen men upplivad.

I finska stjärnskottet Juha Jokelas andra pjäs Fundamentalisten, årets vinnare av Nordiska dramatikerpriset, är det före detta prästen Markus som för ordet. Markus (Auvo Vihro) är kyrkoförnyaren som skrivit bästsäljaren Storstädning i katedralen, från kvällstidningslöpen känd som Sensationsprästen. Nu ska han berätta sin sanning för oss.


Två räddningsförsök driver historien framåt: Heidi (Minna Hokkanen), den unga konfirmationsledaren Markus en gång svikit, är idag frälst och söker upp honom för att rädda honom ur djävulens klor. Markus i sin tur står inte ut med att Heidi, som på nytt väcker starka känslor hos honom, fastnat i sekterism. I första aktens bibeldiskussioner stångar förnuft och känsla, bokstavstro och vetenskapsargument sig blodiga mot varandra.


För den jagsvaga Heidi är tron en drog och smärtstillare. Hon slås i spillror när Markus vaknar upp till en moralisk baksmälla och inser att han inte vill bli hennes nya husgud. En lättledd sektledarhustru som partner till en manchesterkavajteolog? Hur tänkte han?
   Men också den rationelle Markus rämnar. Jokela låter oss ligga fascinerande nära intill på analyssoffan alltigenom andra aktens ödesdigra kulmination.


Trots sitt komplexa tema är Fundamentalisten lätt att ta till sig. Jokelas berättartekniska cliffhangers håller spänningen vid liv, den svarta humorn rundslipar kanterna. När en mobiltelefon ringer trevar publiken i vanlig ordning efter sina mobiler, andas ut och spanar irriterat efter syndabocken. Men den höga signal som stör scenens heta meningsutbyte visar sig komma från Markus! ”Nu är det Gud som ringer och säger att jag har fullständigt fel”, suckar han.


Föreställningen ges på finska och simultanläsningen känns till en början som ett tröttsamt filter. Men utan den hade jag antagligen inte noterat med vilken fantastisk precision Jokela väljer sina ord (motsatsen till allsmäktig är ”nollsmäktig”, parets möten ”sorglustiga”) – språket både nyanserar och avslöjar sina talare.
   Fundamentalisten är högst sevärd; ett sorglustigt skådespel om de sanningar, religiösa eller inte, som människan i sin jakt på mening bevakar med fundamentalistisk nit. 

Lisa Boda

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare