Globaliserat drömspel
Recensioner [2007-03-26]

Globaliserat drömspel

Ett drömspel av August Strindberg
Scen: Dramaten
Ort: Stockholm
Regi: Mats Ek
Scenografi: Bente Lykke Möller
Medverkande: Rebecka Hemse, Pierre Wilkner, Hans Klinga, Malin Ek, Per Mattsson, Kicki Bramberg, Lamine Dieng, Yvan Auzely, Stalle Ahrreman, Mats Sandelius, Maja Frydén, Cecilia Olsen, Nathalie Ruiz, Irene Lindh, Pontus Gustafsson, Joaquin Munoz, Johan Holmberg, Jonas Malmsjö


Grejen med Mats Ek är att precis lika mycket som man kan förvänta sig att han kommer att placera något slags bord på scenen samt att koreografin kommer bjuda på benkrokar och killekill under armarna, precis lika lite kan man föreställa sig på förhand hur hans uppsättningar kommer att bli.

Nu iscensätter han ännu en tung teaterklassiker på Dramaten, och liksom med Köpmannen i Venedig gör han en förväntat oväntad dansteatertolkning. För att parafrasera affischören ur drömspelet: jag hade stora förväntningar på Mats Eks drömspelstolkning, men den var inte som jag hade tänkt mig den. Dock är jag, till skillnad från affischören, positivt överraskad.
   Stora scenens ridå blir Agnes molnchar och i Rebecka Hemses rena, flätade framtoning stiger hon ner från himlen på Kungliga Dramatiska teatern, vars fasadbild tjänstgör som växande slott. Anslaget slår an som en blixt. Det här är teater, det är Strindbergs allra mest lyriska drama, men här handlar det uttryckligen om dagens verklighet. Vilket undertecknad blir synnerligen lyrisk av. Redan i inledningen läggs Malin Eks Modern bokstavligen på dödsbädden och utsätts för galghumoristiska upplivningsförsök av kockar och läkare. Agnes och Advokatens middag blir på samma vis moderniserat fattigmanskäk i form av blodpudding och fiskpinnar istället för originalets kål.


Den på förhand utlovade ”bollywoodmusiken” används i första akten med en globaliserande effekt på denna min absoluta favorit bland Strindbergs texter. Den som vid första ögonkastet och i de flesta regissörers nävar blir ett poem över existensen öppnar här med Mats Eks hjälp den magiska dörren för en skarpare, politisk tolkning. Genom ett konsekvent undvikande av Agnes bevingade och lite uppgivna nyckelreplik ”Det är synd om människorna” betonar Mats Ek att alla personers sak, i dramat och i verkligheten, är allas gemensamma angelägenhet. Här ska vi minsann inte ge upp! I Skamsund låter han kolbärarna dansa aggressivt likt ”polska rörmokare”. Ett genidrag där Yvan Auzely och Stalle Ahrreman gör en vrålstark duett till rapparen Immortal Techniques ”Poverty of Philosophy” och där budskapet ”I want a better life for my family” stör de nöjda solbadarna i Fagervik via tv-skärm.
   Finalens fyra, oeniga dekanus har på samma uppdaterade vis blivit representanter för världsreligionerna och trots att Mats Ek haft ett hoppingivande uppsåt med sin tolkning kan föreställningen bara sluta i terror. För den har ju som sagt stark verklighetsanknytning. Officerns häst släpas mördad över scenen till ljudet av skott och granater. Den samlade känslan är likafullt kanon.

Cecilia Djurberg

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (10 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

5
  1. Jag 2007-03-27 10:17

    Mardrömspel. Upp flyga kropparna, tanken stilla står. Det blir varken politik eller konst av en föreställning bara för att man ”uppdaterar” den – i det här fallet innebär uppdatering tydligen att slänga ner diverse dagsaktualiteter i grytan, utan att gå djupare in i någon av dem. Ytligt, låtsaskonstnärligt och ungefär lika fräscht som att placera Romeo och Julia i förorten. Mats Eks koreografier är underbara. Hans läsningar är som bäst grunda, som värst obefintliga. Ett Drömspel är även min favorit, svårspelat därför att texten är lätt att snäva av och förminska. Såg ett underbart Drömspel i Turpins regi på Teaterhögskolan i höstas.

  2. ett annat jag 2007-03-28 01:12

    Samtidsrelevans. aktualitet och konstnärlig relevans är inte samma sak. Mats Eks drömspel är inte enbart att betrakta som en uppdaterad klassiker – utan en konstnärlig tolkning av en klassiker som får relevans i vår samtid tack vare sitt politiska grepp. Vår samtid är inte desto mindre mardrömslik.

  3. Jag 2007-03-29 10:30

    Samtidsrelevansens relativitet. Samtidsrelevans kan uppnås utan att man talar om sin samtid. Jag menar, att man inte per automatik blir samtidsrelevant bara för att man talar om sin samtid. Speciellt inte när man talar med mycket stora bokstäver. Övertydligt som en skolredovisning. Och lite genial dans on the side.

  4. Ek-fans 2007-04-19 03:40

    Fantastiskt drömspel. Världsklass!

  5. mosterli 2008-01-06 01:06

    en fullkommlig föreställning. Kommentarer överflödiga- se rubrik =)