Ola KjelbyeGlimrande, från olika håll. Nina Zanjani som Sylvi kontrasterar mot Monica Wilderoths präktiga Alma i Stadsteatern urstarka tolkning av Minna Canths bortslarvade klassiker. Foto: Ola Kjelbye
Recensioner [2014-04-16]

Glömd pjäs en lysande klassiker

Sylvi av Minna Canth
Bearbetning: Jenny Andreasson och Sisela Lindblom
Scen: Göteborgs stadsteater
Ort: Göteborg
Regi: Jenny Andreasson
Scenografi och kostym: Marika Feinsilber
Mask: Anna Simonson
Ljus: Anna Wemmert Clausen
Ljud: Safoura Safavi, Siri Jennefelt
Koreografi: Dorte Olesen
Video: Clive Leaver
Dramaturg: Sisela Lindblom
Medverkande: Nina Zanjani, Carina Boberg, Eric Ericson, Fredrik Evers, Nina Haber, John Lalér, David Rangborg, Emilie Strandberg, Monica Wilderoth, Pia Karlsson
Länk: Göteborgs stadsteater


RECENSION/TEATER. Nina Zanjanis stjärna fortsätter att glimra och Minna Canths starka pjäs passar henne perfekt. Nummers Liv Landell Major delar ut bästa betyg till Sylvi på Göteborgs stadsteater.

Att välja Sylvi som vårens höjdpunkt är helt rätt av Stadsteatern i Göteborg. Inte bara för att det är en feministisk tjottablängare med sidenrosetter, utan också för att den ger Nina Zanjani det där rejäla svängrummet hon ska ha. Sedan hon gjorde sin starka huvudrollsdebut i Klaras resa för flera år sedan, har hon hållit samma höga kvalitet och haft personlig udd i det mesta hon gjort. Zanjani är kort sagt en stjärna. Och rollen som den naiva flickhustrun Sylvi som stångas mot sin patriark till man – Eric Ericson – sitter som en smäck.

Först möter vi en kvittrande dockkvinna, lätt lätt i kroppsspråk och röst. Så övergår uttrycket i ung förälskelse och ogenerad längtan efter barndomens kärlek – innerligt spelad av David Rangborg. I andra akten tyngs Zanjanis karaktär i stället av tung besvikelse, och hon förkroppsligar en besatt människas desperation. Ett drastiskt beslut leder i hast till en ödesdiger situation, och de sista minuterna får vi än en gång se en genial gestaltning av ett sammanbrott – utan varken tix eller överspel.

Ja, Nina Zanjani är det här dramats absoluta mitt. Och det blir möjligt, också tack vare en välsvarvad ensemble. Eric Ericson är pålitlig som självbelåten pösmunk, Carina Boberg gör en riktig ängel i svart och Monica Wilderoth är underfundig som den fyrkantiga, rättskaffens och beskyddande väninnan.

Ett elegant drag står smarta koreografen Dorte Olesen för, med sin moderna tillika komiska tolkning av intrigerna i balsalen. Roligt och snyggt genomfört.

Sammantaget är den här pjäsen är minst lika intressant som, säg, Fröken Julie och Ett dockhem. Det är mycket värdefullt att den sätts upp, och undertecknad gör vågen för Stadsteatern som valt att ta den till Göteborg, och till samtiden.

Liv Landell Major

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (25 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare