Grymt modern GrimmAskungen som allkonstverk. Regi, text, rörelse, musik, video, ljus och ljud samverkar. Och spel naturligtvis: här delar av den nya familjekonstellationen: Torkel Petersson, Lotta Tejle, Emma Mehonic och Sofia Pekkari. Foto: Sören Vilks
Recensioner [2009-11-30]

Grymt modern Grimm

Askungen av Sofia Fredén efter bröderna Grimm
Scen: Unga Dramaten
Ort: Stockholm
Regi: Malin Stenberg
Scenografi: Andreas Nilsson
Ljus: Jenny André
Kostym: Camilla Thulin
Medverkande: Ylva Gallon, Danilo Bejarano, Lotta Tejle, Torkel Petersson, Sofia Pekkari, Rikard Lekander, Emma Mehonic
Ljud: Hobi Jarne
Peruk och mask: Linda Hyllengren, Pelle Åkerström Spelas för alla åldrar från 13 år.
Länk: Dramaten


RECENSION/TEATER. Unga Dramatens andra pjäs i Elverkets gamla lokaler är bröderna Grimms Askungen. Malin Stenbergs uppsättning av Sofia Fredéns fria modernisering har stark dubbelverkande effekt: den gör gott och det gör ont.

Föräldrarna ”seppar” och skilsmässobarnen får ”plastsyskon” när nya ”stjärnfamiljer” bildas. Med tidens privatpolitiska utveckling av familjebegreppet läggs nya ord till livspusselsvokabulären. Och precis som språket förvandlas med tillvaron kan traditionella sagor ömsa skinn till att bli moderna berättelser som speglar den.
   I alla fall om Sofia Fredén gör manusjobbet: hennes bearbetning av bröderna Grimms Askungen känns både ny och nu, som vore den en ung nyskriven svensk pjäs. Och om Malin Stenberg står för den övertygande regin.


Då får vi kliva in hos en alldeles nybildad familj idag: Askungen och hennes pappa med nya frun och ”bonusbarnen”. Vi får vistas hos familjen som mörk drippdroppande grotta av hemligheter, som ointagligt slott med morrande mörka vrår och obegripliga hierarkier och regler, eller som utsatt öppen borggård där man springer för livet undan pangpangande skottsalvor. Helt normalt och alldeles alldeles dysfunktionellt.
   Naturligtvis finns det också massor av humor, lite tyllglitter och en läcker prins i slafsig björnkostym och örhängen. Men allt är på blodigt allvar, det är lekfullhet med en Suzanne Ostensk medvetenhet om barn- och ungdomsperspektivet. Och med en mer eller mindre subtil queerfärgning.


Vi möter en Askungen som i Ylva Gallons nervigt darrande, både hårda och veka tonårsgestalt brottas med förändringarna. Inte bara sin egen identitet och sexualitet utan också moderns död, pappans oberäknelighet (Torkel Petersson spelar ända ut i ögonbrynen) och styvmoderns intåg (Lotta Tejle har med sig powerkvinnlig ridpiskespänst från kabarén Upp i sadeln från förra året) med styvdöttrarna i släptåg.
   Dessa styvsystrar som Sofia Pekkari och Emma Mehonic gör till förvuxna trollungar, kanske kusiner till dem i Dorte Olesens koreografi Ful flicka.


Ensemblen har en gemensam ton av individuellt tolkad galenskap i uttryck och rörelser, de senare signerade koreografen Örjan Andersson. Och att spelet slår emot en med sådan kraft beror också på Andreas Nilssons utstuderade scenografi där grafik och projiceringar spelar med ljus, musik, ljud och kostym. Alla krafter samverkar till en grymt modern Askungen: den gör gott och det gör ont.

Maina Arvas

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (30 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare