Soffteater som softar hårtStadsteaterns sofftrend har nu nått scenen. Efter vårens samtalsserie I soffan har nu vår samtids populäraste möbel nått scengolvet och intagit en av huvudrollerna. På bild: Helena af Sandeberg, Andreas Kundler, Gerhard Hoberstorfer - och Celsingsoffan.
Recensioner [2007-04-20]

Soffteater som softar hårt

Hedda Gabler av Henrik Ibsen
Scen: Stockholms stadsteater
Ort: Stockholm
Regi: Alexander Mørk-Eidem
Scenografi: Alexander Mørk-Eidem
Medverkande: Helena af Sandeberg, Andreas Kundler, Frida Hallgren, Gerhard Hoberstorfer och Magnus Krepper
Länk: Se mer information på Stockholm stadsteaters hemsida


Inledningen är som en sval dry martini i sommarnatten - med Helena af Sandeberg som den vassa tandpetaren i oliven. Nummers Ylva Lagercrantz har sett Hedda Gabler förvandlas till en rejäl (molotov)cocktail i regissören Alexander Mørk-Eidems nyskapande händer.

Som en nollställd prydnadsdocka sitter hon med sin twiggyklänning i den oändligt långa celsingsoffan: ”Ich hab das unmögliche gesehen/ und das passiert wenn deine augen/ meine sanft entführen…”.  I bakgrunden vibrerar mjuka bossa nova-toner ur tyska 2raumwohnungs ”Melankolisch schön”, kanske för att flirta med uruppförandet av pjäsen i München 1891.
   Som ett prydnadsföremål blir Hedda Tesman (Helena af Sandeberg) också betraktad av sin man, Jörgen Tesman (Andreas Kundler) som hon redan föraktar och blir uttråkad av, just hemkomna till nya villan i Oslo efter en smekmånad. I ett inledande telefonsamtal med sin faster beskriver han Hedda som ett unikt objekt, ett samlingsföremål av samma dignitet som de böcker han köper i egenskap av akademiker och forskare.
   Mørk-Eidem är trogen Henrik Ibsens manus från 1890. Det mesta finns med, till Ibsensupporterns glädje: det borttappade manuset, pistolen, skotten -och inte minst persongalleriet: Författaren och alkoholisten Eilert Lövborg (Magnus Krepper), den olyckliga musan Thea Elvstedt (Frida Hallgren) och kåtbocken Advokat Brack (Gerhard Hoberstorfer). Förnyelsen är anslaget och tiden. Mørk-Eidem lyckas skapa en sval och cool Hedda Gabler där alla känslor ligger under ytan. Inte minst tack vara Helena af Sandebergs skickliga förmåga att uttrycka blaserad spleen-stämning och intrikat längtan att, som hon uttrycker det, ”någon gång få ha makt över ett människoöde”. Inte minst sitt eget.
   Detta är också en Hedda Gabler fysiskt placerad i 60-talsmiljö. Möjligen för att det kan ses som det sista hemmafru-decenniet innan kvinnokampen drog igång på 70-talet. 2000-talet hade fungerat lika bra med Hedda Gabler som Ann Nicole Smith. Men istället för att knarka ihjäl sig av olycka och livsleda, tar Hedda till pistolen.
   Den gigantiska Celsingsoffan – som i återvinningens tecken kommer från huset – är ett genidrag som nästan tenderar att spela huvudrollen i vissa scener. Bara genom att byta perspektiv på den, så förvandlas rummet från intimt till distanserat, beroende på stämningen och vilka som sitter i den.       
   Frånsett ett lite väl långsamt tempo är Hedda Gabler helt enkelt en av vårens teatermåsten, en (molotov)cocktail som tenderar att brisera i hjärnan först någon timme efter det att ridån har gått ner. 

Bonus: Hör musiken av 2raumwohnung som vi hittade på youtube och få en känsla av föreställningen.

Ylva Lagercrantz

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (10 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

5
  1. Ella-Bella 2007-04-27 02:46

    så cooolt. För en gångs skull håller jag med alla teaterkritiker. Det här är en föreställning som verkligen känns modern, trots att den är förpassad till 60-talet. Helena är super!!!!!

  2. Åke 2007-04-27 02:47

    Håller med. Håller med föregående talare

  3. Ina 2007-04-27 02:48

    vad ser jag inte?. Jag förstår inte alls vad alla andra ser i den här uppsättningen. Jag tycker att Hedda Gabler som i alla andra uppsättningar jag sett tidigare, framställs som en förtryckt och underställd kvinna, helt utan egen makt. När ska hon framställas som större än männen?

  4. Freija 2007-05-01 10:06

    Håller inte!
    Den håller inte måttet!

  5. Frida 2007-09-09 03:19

    Räddat av Hallgren och Krepper. Hade det inte varit för Frida Hallgren och Magnus Krepper hade detta verkligen varit ett sömnpiller. Helena af Sandeberg håller inte måttet och klarar inte av att bära rollen som Hedda. Det är riktigt tråkigt, tills Hallgren gör entré. Hennes energi fullkomligen lyser upp rummet och värmer en ända in i själen. Sen blir det tråkigt igen, ända till Krepper kommer in på scenen. Tyvärr – Hedda Gabler i den här versionen är grymt trist.

    Till Ina: hur tänker du då? Det är väl pga sin maktlöshet som hon väljer att ta sitt liv?