Hjärta under knytblusenSekreteraren och stjärnan har ett hjärta under knytblusen. Ulrika Skarby bjuder på ett jublande skådespeleri och en varm och mycket tydlig röst, i Folkoperans uppsättning av Konsuln.
Recensioner [2009-03-23]

Hjärta under knytblusen

Konsuln av Gian Carlo Menotti
Scen: Folkoperan
Ort: Stockholm
Regi: Farnaz Arbabi
Ljus: Karl Svensson
Medverkande: Mira Pyne, Daniel Frank, Karin Lovelius, Ulrika Skarby, Henrik Holmberg, Milena Stricevic med flera
Dirigent: Jonas Dominique
Scenografi och kostym: Jenny Kronberg
Länk: Folkoperan


RECENSION/OPERA. En föreställning om flyktingbyråkrati låter kanske inte så sexigt. Men i Farnaz Arbabis uppsättning av Gian Carlo Menottis Konsuln väller starka människoöden ut ur de stålgrå dokumentarkiven och rakt in i hjärtat.

Gian Carlo Menotti skrev operan Konsuln 1950 om flyktingströmmarna efter andra världskriget och det är otäckt hur aktuell den fortfarande är.
   I Folkoperans uppsättning är det ett bleksiktigt 1970-tal med polisonger och virkade slipsar. Till väntrummet på ett svenskt konsulat i ett våldsamt land kommer människor med förhoppningar om en fristad. Några har kommit varje dag i flera år. Men den effektiva konsulatsekreteraren motar ständigt tillbaka dem med hjälp av nya blanketter som måste fyllas i.


Huvudpersonen Magda Sorel lever i ständig skräck för hemliga polisen. De har redan skottskadat hennes man John, som flytt landet. Hon försöker få hjälp på konsulatet för att rädda sig och sin sjuka son. Men förgäves. Efter veckor av pappersexercis börjar Magda tvivla på om det överhuvudtaget finns någon konsul på konsulatet. I familjens gömställe dör sonen av köld.


Genom en ovanlig scenlösning är orkestern placerad i föreställningens centrum, mitt på scenen. Kanske är det det som gör att musiken känns ovanligt pregnant och detaljrik. En ömsint dirigent ger musikerna utrymme att vara individer, var och en med sitt unika instrument. Jonas Dominique lyckas också med konststycket att via sångarnas ryggar avläsa när fraserna ska börja.
   Nackdelen är att sångarna långa stunder hamnar i fonden, vilket gör att det är svårt att höra deras ord. Det är synd på en så bra text.


Sångarna är överlag godkända. Stjärnan är Ulrika Skarby som den nitiska Sekreteraren. Till en början håller hon sig robotaktigt till sina blanketter utan att påverkas av de allt mer desperata flyktingarna. Men så småningom spricker fasaden och något mänskligt skymtar under den strikta knytblusen. Det är oerhört spännande. Förutom ett jublande skådespeleri bjuder Skarby på en varm och mycket tydlig röst. Varje bokstav går fram.
   Milena Stricevic som Ryskan är också ljuvlig i sin vädjan att få komma ut ur landet för att hjälpa sin sjuka syster. Hon sjunger på ett främmande språk men trollbinder med sin lyriska klang redan efter tre obegripliga ord. Mira Pyne i huvudrollen som Magda Sorel fastnar tyvärr med rösten långt bak i halsen. Sången når inte riktigt fram, även om flera höjdtoner är maffiga. 


Varför finns det så många namn när alla har samma historia?”, frågar sig Sekreteraren uppgivet mot slutet av operan.
   Säkert förtjänar varje flykting som idag väntar i den svenska regellabyrinten också varsin opera.

Ditte Hammar

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (6 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

3
  1. Anna H 2009-03-23 02:56

    Suverän operaföreställning! Suverän operaföreställning!

  2. Nisse 2009-03-23 06:36

    bäst just nu. Konsuln. Bästa jag har sett på 30 år.
    Nisse 76 år från Strömnäs

  3. Lisa i Stockholm, sångpedagog 2009-06-16 03:15

    Tragiskt. Tråkigt med recensenter som Ditte Hammar som uttalar sig om sångteknik men tyvärr varken har öron eller kunskap. Hör hon inte skillnad på kärna och tungrotspänning kan hon väl hålla ihop! Jag såg Konsuln med båda lagen och det var inget fel på sångtekniken hos Mira Pyne (som jag även har hört som en fantastisk Sieglinde på operahögskolan!) Och det tycker dom tydligen inte på konserthuset heller! Skäms!