Högljudd budskapsteaterTre ensamma ungdomar möst på en lekplats och försöker att nå varandra.Fr H: Hedda Gullander, Ida Löfholm och Jonas Sjögren Foto: Jose Figueroa
Recensioner [2011-03-18]

Högljudd budskapsteater

Djésa - en flickas berättelse av Judit Benedek
Scen: Teater De Vill på Pipersgatan 4
Ort: Skåne
Regi: Robert Jelinek
Scenografi: Caroline Romare
Ljus: Tove Österlund
Kostym: Caroline Romare
Medverkande: Hedda Gullander, Ida Löfholm, Jonas Sjögren
Ljuddesign: Johan Cederberg, Victor Holmberg
Länk: Teater De Vill


recension/teater. Teater de vill fortsätter oförtrutet att producera pedagogisk teater för unga, ofta i samarbete med någon organisation.  Nya föreställningen Djésa är resultatet av samarbetsprojektet SOS-Romer. Ylva Lagercrantz Spindler var på premiären.

En av förra årets stora politiska skandaler var Frankrikes utvisning av romer, ett öppet rasistiskt utspel mitt i Europa år 2010.

Även i Ungern har romerna länge förföljts och trakasserats, vilket föranledde Teater de vill att dra igång projektet SOS-Romer i samarbete med Teater Kolibri i Ungern. Teatern åkte till och med ner och talade med romer på plats.
   En gedigen research alltså. Och så långt är allt bra. Men det konstnärliga resultatet, pjäsen Djésa – en flickas berättelse, lever inte riktigt upp till förväntningarna. För liksom ofta med scenkonst med mer betoning på nytta och budskap och mindre på det konstnärliga, målas föreställningen upp med lite väl breda penseldrag. Eller för att citera Lennart Hellsing: ”All pedagogisk konst är dålig konst och all god konst pedagogisk”. 
 
Riktigt så illa står det inte till på Pipersgatan 4, men tanken far ändå genom hjärnan när allt är till synes rätt i föreställningen: Vädra fördomar, lyfta fram en förföljd minoritetsgrupp och belysa ungas emotionella ensamhet idag. Ändå blir jag inte riktigt berörd av historien om flickan som vill dölja sitt förflutna genom att sälja sin fina röda klänning på Blocket och träffar på två jämnåriga på en lekplats som börjar tala om tjuvaktiga zigenare fast det visar det sig att det är den svenska flickan som är den som stjäl. Och mitt i alltihop dyker en blinkning till Ibsen upp: pistolen på slutet som jag inte alls begriper den symboliska innebörden av i just det här sammanhanget.
Lägg därpå ett och annat koreografiskt utspel som inte heller riktigt synkar helheten.

Det skulle kunna bli något riktigt bra. Men det finns inget personligt i rollerna, utan alla tre företräder mer en arketyp som därmed inte kan beröra på djupet. Skådespelarna får kämpa med att uttala truistiska repliker (manus: Judit Benedek) som mer låter som citat än en äkta konversation och ingenting lämnas för egen tolkning. 

Själv lämnar jag teatern utan någon ny insikt. Åtminstone inte som luttrad teaterräv, men förhoppningsvis är resultatet annorlunda för den unga generation mellanstadieelever som föreställningen vänder sig till och där föreställningen kanske är deras första teaterbesök i livet. För romernas utsatta situation är en viktig fråga att belysa.

Ylva Lagercrantz Spindler

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (15 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

2
  1. björn 2011-03-23 11:51

    fel snittbetyg!! Nummer! Fixa ert betyssystem tack!
    Jag satte en 2a men det blev en 3a. Så bra var den inte!

  2. Hej Björn 2011-03-23 12:33

    Snittbetyget = medelvärdet. Hej Björn,

    Snittbetyget är samtliga läsares betyg i ett medelvärde. Ditt eget enskilda betyg syns bara om du också kommenterar artikeln som du nu har gjort. Och då ser man ju att du har gett föreställningen betyg 2.