Kampradaktig kapitalmusikalDaniel Adolfsson och Frida Bergh i Ingvar - en musikalisk möbelsaga på Malmö stadsteater. Foto: Peter Westrup
Recensioner [2010-09-27]

Kampradaktig kapitalmusikal

Ingvar - en musikalisk möbelsaga av Klas Abrahamsson, Erik Gedeon
Scen: Malmö Stadsteater Hipp
Ort: Skåne
Regi: Erik Gedeon
Scenografi: Ulrich Frommhold
Ljus: Sven-Erik Andersson
Kostym: Dagmar Fabisch
Mask: Åsa Trulsson
Medverkande: Andreas Grötzinger, Daniel Adolfsson, Sara Jeftna, Jan Vesala, Katarina Lundgren-Hugg, Magnus Schmitz, Mari Götesdotter m fl
Länk: Malmö stadsteater


RECENSION/MUSIKTEATER. Ingvar, ”världens rikaste man”? Nja, inte riktigt. Enligt Forbes senaste rankning ligger Kamprad på plats 11, god för 450 miljarder kronor. När Erik Gedeons och Klas Abrahamssons IKEA-saga får Sverigepremiär - efter att ha spelats i Tyskland under det ståtliga namnet Das Wunder von Schweden - är det med samtrimmad och humörfrisk ensemble. Björn Gunnarsson har sett Ingvar - en musikalisk möbelsaga på Hipp i Malmö.

Gedeons musik går genomgående i folkton, framförd på tramporgel och fiol. Alltifrån hambo och gånglåtar till fäbodpsalm och koraler.
   Det sistnämnda passar bra, eftersom grundtemat är Ingvar Kamprad som privatkapitalismens frälsarfigur; dess ”enfödde son”. Klas Abrahamson använder själv genrebeteckningen ”oratorium”.


Ingvar hängs i sista akten inte på ett kors men givetvis på en midsommarstång. Synderna är skattesmitning, fondfixande och ungdomens naziengagemang.  Abrahamssons texter är smarta med rolig rimflätning. Vad som saknas är en utvecklad dramaturgi. Här finns inga talpartier, vilket gör linjen monoton. Sånger byggs upp mot crescendo så man tror det är aktfinal efter varje enskilt nummer. Men ensemblesången avlöses bara av ett kort recitativ, sedan följer ännu en sång mot crescendo.


Storyn är Ingvars biografi, så småningom IKEA:s företagshistoria, från postorderverksamhet via polsk legotillverkning till globaliserad möbelförsäljning. Förutom Ingvar finns inga tydliga rollkaraktärer. Kören är bara kör: Ingvars släktingar, den allmänna meningen, IKEA:s anställda eller vad de nu kan tänkas föreställa.
   Som dansnummer återges utsagan att kapitalismen inte är någon munter dans. Ironin, mot svensk nationalism lika mycket som mot entreprenörsdyrkan, genomsyrar allt. Inte minst musikens många citat. Bland annat från Emil i Lönneberga, en annan småländsk entreprenör som säljer bra i Tyskland.


Det är synnerligen välregisserat, välkomponerat och välsjunget. Och underhållande, Andreas Grötzinger i huvudrollen har imponerande spänst i både röst och ben. Men är det verkningsfull samhällskritik? Mera tveksamt.


TIDIGARE I NUMMER
Ikea-Kamprads liv blir musikal

Björn Gunnarsson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (25 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare