CirkusAtalanteSTOREnsam, med sin fantastiskt rörliga och okonstlade röst parad med lika skör som stark närvaro, gestaltar Sofia My Fryklund en trapetsartists liv. Foto: Atalante
Recensioner [2012-04-23]

Intimt inspirerande cirkusmonolog

Cirkus av Niklas Rydén
Scen: NewOpera co på Atalante
Ort: Göteborg
Libretto, musik, regi: Niklas Rydén
Regi, koreografi: Eva Ingemarsson
I rollen: Sofia My Fryklund
Musiker: David Sperling Bolander (piano), Karin Wiberg (violin), Johannes Bergion (cello), Ebba Westerberg (slagverk)
Scenografi och kostym: Cajsa Branchetti Hallberg
Projektioner: Niklas Rydén, Viktor Wendin
Ljusdesign: Viktor Wendin
Ljuddesign: Rasmus Persson
Länk: Atalante


RECENSION/OPERA. Med en helhet formad kring Sofia My Fryklunds fantastiska röst blir Cirkus på Atalante i Göteborg en nyopera som Lis Hellström Sveningson gärna vill se mera av.

Nyopera kallar kompositören Niklas Rydén den operaform som han nu för tredje gången presenterar på Atalante i Göteborg. Precis som i nycirkus underställs konsterna på scenen en berättelse. Det återverkar på sångsättet, ambitionen är att musiken ska ligga så nära texten som möjligt. Resultatet är ett tillgängligt sångberättande.

I Cirkus blir det extra lyckat. Historien är en monolog, en kvinnas livsberättelse. Hon är uppvuxen på cirkus, redan i unga år liksom sina föräldrar trapetsartist. Men sedan föräldrarna omkom i en olycka har hon aldrig varit uppe i trapetsen. Istället blir hon hustru och target girl till en knivkastare, men än en gång slutar den framgångsrika karriären med en olycka. Kvinnan överlever, paret köper en gård, hittar guld och startar en gruva. Det låter som en saga, men allt är borta. Kring den ensamma kvinnan och hennes minnen väver Rydén sin opera.

Musiken är en blandning med inspiration från cirkus och varieté, men även från ballader och visor för barn och vuxna. Påverkan av Brechtkompositörer som Kurt Weill och Hans Eissler hörs också tydligt. Som cirkusnummer avlöser minnena varandra. Det är variationsrikt och dynamiskt, från kvinnans aggressiva känsloutfall till ömsint vårdade minnesbilder. Musikerna David Sperling Bolander, Karin Wiberg, Johannes Bergion och Ebba Westerberg fogar klangerna säkert i alla valörer. De sitter på rad vid ena sidan av den vita matta som utgör spelplan. I jackor med cirkusgaloner känns de helt integrerade.

Scenografin bygger på några föremål; en cirkusvagn, en karusell, ett torn och ett par hus. Allt i miniatyr, men videon och Viktor Wendins ljusdesign gör dem till stora fondprojektioner. Tekniken bidrar på ett smart och sömlöst sätt till berättelsens flöde.

Mitt i allt finns Sofia My Fryklund. Det vore fel att säga att det är hennes föreställning, för helheten är själva poängen, men ensam med sin fantastiskt rörliga och okonstlade röst parad med lika skör som stark närvaro gestaltar hon detta omstörtande liv. För en gångs skull har jag ingen invändning mot mikrofonen som är tejpad på kinden. Den möjliggör en intimitet som är viktig i uppsättningen.

Eva Ingemarssons koreografi ger ett osökt stöd, i dröjande enkla gester återupplever kvinnan sitt öde. Cirkus är en märklig och rörande historia, berättad till inspirerande musik. En genre jag vill se mera av.

Lis Hellström Sveningson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (4 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

1
  1. Johan 2012-04-23 09:08

    Det var verkligen en magisk kväll. Mycket sevärt!!