Jaga kackerlackor på Teater Theatron

Pjäsen utspelar sig i ett rum. I den stora sneda sängen vänder och vrider sig Anna – skådespelerskan som inte får några roller på grund av sin brytning och Janek – författaren som fått idétorka. Gemensamt har de sin sömnlöshet.   
   Kerstin Andersson förmedlar en känsla av utsatthet i slitet nattlinne, kofta och oborstat hår medan Zeljko Santracs karaktär blir mer tragikomisk. Som att han sätter sig ner och visslar när han blir rädd.
   Allt skulle bli annorlunda här. Men det nya landet och staden innebär nya rädslor. Telefonens signaler är en fysisk påminnelse om att tryggheten hela tiden är hotad – är det tjuvar, hyresvärden eller CIA? Även Mattias Malmgren och Suzanna Santracs groteska figurer, som då och då kommer in i rummet, späder på skräcken och obehaget. Likt kackerlackorna i lägenheten, dyker de upp och försvinner lika snabbt igen. De ser till att det aldrig blir lugnt och att paret inte finner ro.
   Det är en minst sagt tragisk tillvaro. Besvikelsen över att det inte blev som de önskat lyser igenom, trots att de inte skulle kunna förmå sig att erkänna det för vännerna. Men personerna har samtidigt en stark vilja och en överlevnadsinstinkt som förstärks av en viss självironi och humor. Skådespelarna får gå igenom hela känsloregistret. Skrik, gråt och skratt blandas.
Det är mörkt – men det blir aldrig kolsvart.