DBPM_071STORVinden på månen friskar i på Helsingborgs stadsteater. Foto: David Skoog
Recensioner [2014-12-01]

Klassiker som kreativ kabaré

Det blåser på månen av Eric Linklater
Scen: Helsingborgs Stadsteater Storan
Ort: Helsingborg
Regi: Sara Cronberg
Scenografi och kostym: Helle Damgård
Ljusdesign: Johan Bergman
Musik- och ljuddesign: Marcus Aurelius Hjelmborg
Medverkande: Tobias Borvin, Stefan Clarin, Nils Dernevik, Kajsa Ericsson, Annika Kofoed, Jonas Lindh, Elin Rusk, Elisabeth Wernesjö
Länk: Helsingborgs stadsteater


RECENSION/TEATER. Sara Cronberg har gjort anarkisk och normbrytande teater av Eric Linklaters klassiker Det blåser på månen. Björn Gunnarsson får påhälsning i bänkraden på Helsingborgs stadsteater.

Sara Cronberg har blivit Skåneteaterns egen sagotant på senare år. Regin i Den elektriska flickan på Malmö Stadsteater 2012 och Resan till Melonia 2011 på Helsingborgs stadsteater präglades av sinne för storslagna fantasier och livliga scenerier.

Nu är Cronberg tillbaka på Helsingborgs stadsteater, som vanligt tillsammans med Helle Damgård, som låter kostymfantasin flöda. Även denna gång handlar det om förvandlingsteater och magi, när Sofia Fredén dramatiserat Eric Linklaters Det blåser på månen.

Boken var beredskapslitteratur för barn när den utkom 1944. Systrarna Dina och Dorinda bekämpar Bombaridets diktator, Hitler i lätt förklädnad. Samtidigt var Linklater såpass pacifistisk att han också gav sagan anarkistiska och normkritiska drag i Lewis Carrolls anda. Anarkisk och normbrytande blir också iscensättningen. Demokratins seger över diktaturen behöver fantasins oförutsägbarhet.

Fjärde väggen åker bort ganska omgående. Den yngsta publikens förtjusning är mycket påtaglig. Särskilt när Dina och Dorinda förätit sig och rullar fram i bänkraderna som ballonger. Regi, kostym och skådespeleri betonar det farsartade, det är komik med stor gestik. För Elisabeth Wernesjö som Dorinda tycks denna spelstil passa sällsynt väl. Hon betonar clowneriet med väl avstämt minspel och roliga kroppsrörelser, och tycks ha extra god kontakt med salongen.

Scenerna när Dina och Dorinda i kängurugestalt hamnar på zoo blir en kabaré med queera drag. Stefan Clarin som strutsen Bobadill är mycket stilig i strutsplymkjol. Tobias Borvin som Guldpuman får ta några capoeirasteg som betoning av hans hemland. Annika Kofoed gör flickornas mamma till parodiskt sjåpigt våp, men är desto bättre som Pinochet-lik diktator.

Flera scener är koreografiskt rytmiserade, men rytmen i föreställningens helhet blir lite hackig. Mycket beroende på scenografilösningarna med tittskåp, burar och boxar som rätt mödosamt ska baxas ut och in. Det görs inga försök att dölja teatermagin, som när Silverfalken flyger, men detta kan också vara en poäng. För vuxenåskådaren kan det gränslösa bli lite väl rörigt och ofokuserat. Men barnpubliken älskar när vinden på månen friskar i.

Björn Gunnarsson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (1 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare