Solen vräker sig in genom fönstret och speglar sig i det blanka bordet i Profilteaterns lokaler i Umeå. De tre medlemmarna i popbandet Komeda är lite trötta. Det är två veckor kvar till premiär – och mycket att göra. I teaterns svarta låda repeteras En kvinna i svart.
Originalet, The woman in black, har spelats i London sedan 1987. Profilteatern har flyttat handlingen till Norrland där (enligt gruppen) ”spöken, gengångare och osaliga andar fortfarande får plats”.
– Profilteatern är inspirerade av film och det är vi också. Det här projektet är inspirerat av skräckfilm. Det är ett försök att göra skräck på teater, säger Marcus Holmberg i Komeda.
En advokat vid namn Arthur Falk kommer till teatern för att få hjälp att berätta en historia han burit alltför länge på och en skådespelare tar sig an uppgiften – det är handlingen i En kvinna i svart.
Sedan länge knutna till Profilteatern
Komeda består av bröderna Marcus och Jonas Holmberg och Lena Karlsson, som också jobbat som producent på Profilteatern.
– Vi kommer att prioritera Komeda nu ett tag framöver, berättar Lena Karlsson.
Senaste albumet What makes it go? – konstpop med glada vibbar – kom 1998. När arbetet med En kvinna i svart är över är det dags för bandet att börja jobba med nästa skiva.
– Vi har en lång historia tillsammans med Profilteatern, berättar Lena Karlsson.
Det började redan 1986 och sedan dess har Komedamedlemmarna medverkat i ett flertal uppsättningar på teatern. I fjol arbetade de alla tre med Tabula Rasa – en experimentell uppsättning som badade i teknik och gav stor plats för ljudet. En kvinna i svart är en återgång till en mer avskalad föreställning med sparsmakad scenografi och lite rekvisita.
Uppkallade efter polsk filmkompositör
Komeda, uppkallade efter polske kompositören Kryzstof Komeda som bland annat gjort musik till tidiga Roman Polanski-filmer, har också gjort filmmusik. Gruppen står bakom två sånger i filmen Det blir aldrig som man tänkt sig och gjorde också filmmusiken till den andra Pettson och Findus-filmen Kattonauten.
I konstellationen Projektor 7 – ett band på ungefär sju personer – har de gjort filmmusik till stumfilmer som framförts live på festivaler.
Vad är största skillnaden mellan att göra en skiva och att göra musik för teater och film?
– När vi gör en skiva så skriver vi manus, säger Jonas.
– Om man gjort ett jättefint stycke får man oftast modifiera det till föreställningens bästa, säger Marcus.
Att skriva för film menar de är lite lättare eftersom scenerna är exakt lika långa varje gång. På teatern spelar levande skådespelare och tempot ändras under repetitionernas gång.
– Mycket av skådespeleriet är lagt exakt till musiken. Skådespelarna här är vana att förhålla sig till den, säger Lena Karlsson.
Hoppas på en läskig föreställning
Komeda finns ofta med tidigt i arbetsprocessen.
– I bland har vi haft skisser tidigt, vid kollationeringen, säger Lena.
Musiken är viktig i föreställningen och andelen musik har vuxit efter hand. I den brittiska originaluppsättningen användes ingen musik, bara realistiska ljud. Men Komeda blandar musik och realistiska ljud till en spänningsalstrande ljudkuliss.
De tror och hoppas att föreställningen kommer att bli läskig – de har i alla fall lyckats skrämma skådespelarna med sin musik.
– De två filmer vi refererar till nu är Halloween och The Shining, säger Marcus Holmberg.
De har inte tittat på skräckfilmer speciellt inför detta arbete, det har inte behövts.
– Vi har sett många skräckfilmer i våra liv, säger Lena Karlsson som tror att man kommer att höra att Komeda ligger bakom musiken i uppsättningen.
Måttligt intresse för musikteater
Under vårat samtal tränger ljudet av musikalsånger in genom den stängda dörren. I samarbete med Norrlandsoperan ska Profilteatern i höst göra en musikal – en konstform Komedamedlemmarna är måttligt intresserade av.
– Om man gjorde på sitt eget lilla vis skulle det vara kul, säger Lena Karlsson – som verkar minst negativ till konstformen.
Marcus har svårt för musikteater överlag, inte minst opera:
– Formen gagnar varken musiken eller det dramatiska. Det sjungna är inte vackert. Jag har försökt men inte lyckats bli berörd av det. Och musikal känns påhittat för sin egen skull, säger Marcus medan Lena Karlsson
och Jonas Holmberg försöker försvara operan.
Har ni något drömprojekt ni vill förverkliga?
– Jag skulle vilja göra balettmusik, säger Jonas Holmberg. Baletter är så jävla bra.
– Jag vill göra musik till en spelfilm, säger Lena Karlsson.
– Det är att göra världens bästa skiva, mitt drömprojekt har inte med scenen att göra, säger Marcus Holmberg.
Men sedan tillägger han:
– Drömprojektet är att göra musiken till en riktigt, riktigt bra film där musiken inte går obemärkt förbi.
Äldre filmmusik har en annan roll, idag stoppas popmusik in för att sälja filmen eller för att sälja låten, förklarar bandet.
– Vi strävar efter att göra filmmusik där ledmotivet blir en hitsingel – och inte tvärtom, säger Marcus Holmberg.
Och det är klart, det är inte för inte som popband uppkallar sig efter polska filmkompositörer.
Loading ...
