Tre rum, en text och en människa som guidar med tystnad och musik. Så kan Cinnober teaters uppsättning av Finn Iunkers The answering machine krasst beskrivas. Publiken, max 15 personer per föreställning, får sätta samman sin egen upplevelse; vi är långt från traditionell, psykologiserande teater att leva sig in i. Dramainstallation kallar regissören Svante Aulis Löwenborg mycket medvetet det hela.
Norrmannen Finn Iunker skrev texten 1994, i en tid med kriget i det forna Jugoslavien som aldrig sinande förstanyhet. Sönderfall och vilsenhet liksom en pågående rörelse präglar texten, som förmedlas av en rad röster i högtalare. I ett rum finns den också skriven över väggarna, i rött med nyanser av olika stadier bleknande blod.
Vi börjar i en stram, närmast skrämmande lokal och tar plats bakom ett skrank. Tänk hockeyns avbytarbås. Tvärs över golvet ett podium där ett bord med fyra stolar ger en obehaglig känsla av tribunal. En vacker flygel på det i övrigt tomma golvet känns malplacerad. Röster i högtalare. Ibland inflätade i varandra, ibland solitära. Män och kvinnor. De ger ingen sammanhängande historia, men vittnar om upplevelser av krig och hopp om fred. Om människor. Om tiden. Om en resa. Om alla dessa omöjliga världar som folk lever i.
I strikt kostym gör Maria Ingemarsson Berg entré och tar plats vid flygeln. Kraftfulla bastoner blir ytterligare en röst. Hon visar vägen till nästa rum, ett strategiskt högkvarter med utbredd Europakarta och väggarna fyllda av textens meddelanden. Det sista rummet är vitt, vår guide tar plats på en enkel stol, med ryggen vänd mot oss. Lämnar oss en stund för flygeln, men kommer tillbaka. Den ljusa rymden är både befriande och frätande. Vad händer sedan?
Vi är fem personer som tar del av installationen. Var och en för sig, men känslan av grupp ger ändå en trygghet. Vi har frihet att röra oss som vi vill, men utnyttjar det förvånansvärt lite. Anpassligt följer vi endast antydda instruktioner. På trekvart dämpar installationen mitt tempo och drar med mig på en existentiell resa. Somliga ord stannar kvar. ”Negationer rör sig i varenda riktning.” Sug på det!
Cinnober teater sysslar med experimentell scenkonst, både i material och uttrycksformer. The answering machine är ett bra exempel på hur gruppen håller både sig själv och åskådarna på tårna. Finn Iunker är en intressant vän på vägen. I mars kommer nästa del i Cinnobers Iunkertrilogi. Publiken gör klokt i att anta utmaningen, men när det gäller programbladet måste Cinnober tänka om. Ska vi läsa vill vi inte tvingas ta till förstoringsglaset. För det oläsliga är väl inte experimentellt?
Loading ...
