Nyheter [2014-11-20]

Kulturkritik som politiskt ansvar?

MALMÖ. Vad har teaterkritiken för framtid? Det diskuterades under ett seminarium vid  Teaterhögskolan i Malmö i tisdags. Anders E Larsson lyssnade till tankar om ett vidgat public service-begrepp, reformerat presstöd och en möjlig fortsättning för Nummer.se.

Egentligen handlar det om hur det offentliga samtalet ska se ut. För vad som bara verkar vara ett ögonblick sedan, var tidningen den självklara informationskällan i det öppna demokratiska samhället. I en tid när tidningarna skär ner på bokstavligen daglig basis, så kom tisdagens debatt om teaterkritikens framtid inledningsvis att handla om det här bredare medieperspektivet.

Gunnar Bergdahl, nyss avgången kulturchef på Helsingborgs Dagblad, lyfte fram den idé som han gett uttryck för på annat håll, nämligen att det är dags att vidga public service-begreppet till att även omfatta den icke etermediala journalistik- och kulturjournalistiken. Detta, som han säger, när ”det största hotet mot kulturjournalistiken är avprofessionaliseringen”. Vad vi då talar om är alltså att en genre som teaterkritik, tillsammans med annan kritik, bedöms som så betydelsefull att statliga pengar ska garantera dess fortlevnad. Det innebär att frågan måste upp på en politisk nivå.

Sveriges teaterkritikers förening och Teaterns teori och praktik vid Teaterhögskolan i Malmö stod som arrangörer för debatten, som iscensatts med anledning av att Nummer.se förmodligen läggs ner vid årsskiftet och att Sydsvenskans och Helsingborgs Dagblads kulturredaktioner slås ihop. Ytterligare direkta slag mot mångfalden av kritiska röster kom när Expressen beslutade att lägga ner Kvällspostens och GT:s lokala kulturredaktioner. Vad sker med bevakningen av teaterföreställningar utanför storstäderna i det här nya medielandskapet, där de storstadsbaserade tidningarna numera knappast skickar i väg sina kritiker till de olika landsändarna på regelbunden basis?

Några av de som bjudits in till debatten hade lämnat återbud, och i stället för ett regelrätt panelsamtal bollades diskussionen runt mellan de kritiker och företrädare för olika institutioner som satt i publiken. Petra Brylander, chef på Malmö stadsteater, refererade till ett seminarium på scenkonstbiennalen för fyra år sedan, där man föreslog att teatrarna själva skulle finansiera den kritiska verksamheten – allt för att hålla i gång ett levande samtal kring teaterkonsten.
– Publiken ökar varje år och de vill läsa om föreställningarna, underströk Brylander.

Andra konkreta finansieringsmodeller levererades: Theresa Benér, kritiker i Svenska Dagbladet, lade fram idén om att låta en procent av biljettpriset bekosta en rikstäckande kulturtidskrift (på nätet). Ingegärd Waaranperä, kritiker i Dagens Nyheter, lanserade förslaget om ett omgjort presstöd där tidningarna inte får stöd om de inte har en kvalificerad kulturjournalistik.

Björn Gunnarsson, kritiker i Nummer.se och Helsingborgs Dagblad (och ansvarig för arrangemanget från teaterkritikerföreningens sida), undrade om det kanske är dags att snegla mot Danmark, där det finns ett riktat redaktionsstöd för den tidning som vågar bedriva icke-kommersiell kulturjournalistisk verksamhet.

Ingegärd Waaranperä passade även på att nämna att DN inte har någon fast anställd teaterkritiker och att SvD bara har en (Lars Ring). Tilläggas kan att den enda i övrigt fast anställda teaterkritikern i dagsläget är Sveriges Radios Maria Edström. Den naturliga redaktionella närvaron av teaterkritiska diskussioner – och fysiska kritiker – är med andra ord försvinnande liten. Något som Lis Hellström Sveningson, kritiker i Nummer.se och Göteborgs-Posten, vittnade om:
– Förr fördes kontinuerliga diskussioner med kulturredaktionerna, nu är det upp till en själv att hålla koll på vad som bör bevakas och recenserandet liknar ett rent beställningsuppdrag.

Från Kultur Skånes (Region Skåne) sida rapporterade Rosi Gerlach, ansvarig för teaterutveckling, att den diskussion som fördes under debatten över huvud taget inte förekommer i regionens politikerrum. Däremot odlas den bland tjänstemännen – och det sedan de dystra villkoren för scenkritiken blottlades under ett seminarium under Bibu (Scenkonstbiennalen för barn och unga) i Helsingborg i maj.

Den teaterkritiska diskussionen kan sägas vara tvådelad. Dels handlar det om hur den professionella kritiken ska överleva, dels handlar det om hur man fortsatt ska kunna upprätthålla en rikstäckande bevakning värd namnet. Flera röster höjdes och menade att det i Nummer.se:s fall borde vara Riksteatern som driver tidningen, med tanke på Riksteaterns nationella uppdrag.

Linde Sjöstedt, representant för Länsteatrarna (den nationella organisationen för regional scenkonst), fick i somras frågan om de vill ta över huvudmannaskapet för Nummer.se. Redan 2011 tillfrågades organisationen om de ville stödja Nummer.se ekonomiskt, men eftersom Länsteatrarna är en ideell medlemsorganisation utan statligt stöd fanns inte resurserna.
– Vi har nu sökt medel av Postkodlotteriet till en förstudie av hur vi skulle kunna driva Nummer, och vi får besked om tre veckor, sa Linde Sjöstedt.
– Arbetsnamnet är Nummer 2.0, och innehållsmässigt kommer det att bli mer barn- och ungdomsteater. Men för att vi ska kunna driva Nummer måste vi få garantier för att det kommer att hålla i minst fem år.

På AB Tidningen Vi arbetar man för att även fortsättningsvis kunna stå för det redaktionella utgivarskapet för Nummer.se. Tillsammans med Länsteatrarna har man sökt tidskriftsstöd från Kulturrådet och väntar besked om detta i december. Nummers chefredaktör Anna Hedelius kunde tyvärr inte närvara vid seminariet i Malmö men säger:
– Vi ser allvarligt på att kulturjournalistiken utarmas. Många gånger, som till exempel i fallet med nu aktuella Marken brinner på Ung scen öst, är Nummer.se den enda rikstäckande tidning som bevakar premiärer ute i landet. Efter beskedet om att Riksteatern drar in sina medel för Nummer har jag fått många bestörta telefonsamtal och mail från teaterintresserade samt företrädare från teaterbranschen. Av dessa att döma kan jag dra slutsatsen att sajten i allra högsta grad behövs som en plats för analys.

Om inget händer släcks Nummer.se ner den 31 december, men hoppet står alltså till att sajten någon gång under våren gång kan komma att nylanseras med statligt stöd. Och den stora frågan om vad som definierar ett sakkunnigt offentligt kultursamtal är fortfarande lika brinnande: Hur försvaras förekomsten av en mångfald röster som täcker kommersiellt mindre attraktiva nischer som lyrik och avantgardeteater? Det är i grunden en politisk fråga.

* Läs vår tidigare artikel om Riksteaterns beslut att lägga ned Nummer här.

* Läs branschens kommentarer om Nummers nedläggning här.

* Läs vår intervju med Riksteaterns vd Magnus Aspegren om Nummers nedläggning här.

Anders E Larsson

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

1
  1. Lars Eidevall 2014-11-22 11:01

    Ser inte mycket till ickekommersiell kulturkritik i Danmark jämfört med Skåne och Sverige om man ser till danskonsten. Danska föreställningar får sina recensioner i skånska/svenska media och inte i danska om de spelar både i Danmark och Skåne.