Nej, jag talar inte om Daniel, Kung Carl Gustaf och Victoria, utan om andra sagofigurer som just nu huserar i Hagaparken. Men inte på Haga slott, utan i den betydligt mindre stylade slottruinen ett stenkast bort, närmare bestämt på Teater i Haga.
Öppningsbilden visar en container full av tigrar, en skrotbil med blommor i motorhuven och en gammal husvagn som också tjänar som vedförråd – en inredning som skulle få Lulu ”Äntligen hemma” Carter att tappa läppglansen.
I denna miljövänliga återvinningsscenografi rör sig Lisa Östborns Pippi Långstrump-besläktade Masarin, Joakim Perssons självbelåtna Loranga och Thomas Engbergs pensionärsprovokativa Dartanjang tillsammans med Varma korvgubben (Thomas Olofsson), Arga gubben (Johan Jartelius), Giraffen (Samuel Andersson) och Tjuven Gustav (Theresia Billberg). Motorcyklar ryker, morfäder bor i gökur och lever på öl och solrosfrön och tigrarna får aldrig nog av korv.
Känns personerna igen? Teatern i allmänhet och barnteatern i synnerhet dramatiserar gärna populära böcker. Resultatet kallas internt för pocketteater. Ofta blir det ganska lättköpt. För visst kommer publiken när det sätts upp något redan succéstämplat?
Här skulle Teater i Hagas produktion Loranga, Masarin och Dartanjang kunna falla redan på mållinjen, men ensemblen räddar den från en sådan tragisk snubbeldöd.
Det går helt enkelt inte att värja sig för spelglädjen och tokerierna i denna uppsättning, och för en gångs skull stämmer det slentrianmässiga säljargumentet ”en föreställning för alla åldrar” alldeles utmärkt.
Givetvis ska författaren Barbro Lindgren ha störst kredd för detta, det är hon som har skapat denna underbara värld av galna upptåg, civil olydnad och tvärtemotmentalitet, men Therese Söderbergs dramatisering och Bobo Lundéns uppsättning tillför också något eget.
I denna musikaliska föreställning plockar ensemblen med lätthet upp de många kommentarerna från den unga delen av publiken och integrerar dem i spelet.
Visst har föreställningen sina svagheter, som sången och vissa dramaturgiska lösningar, men när ensemblen bjuder upp till allsång på temat kärlek kan inte ens en skeptisk gammal kritikertant värja sig för spel- och publikglädjen.
Årets sommarföreställning på Teater i Haga är helt enkelt ett litet lyckopiller som borde få även en gräspollenallergiker att slänga lomudalen och våga sig ut i grönskan för två timmars tokteater.
MEDRECENSENT
Zacharias Spindler, 8 år
Betyg: ”10 av 5 möjliga”
Motivering: ”Jag tyckte att pjäsen var bra för att alla passade verkligen i rollerna och det gjorde att det var roligt att se på /… / Tjuven var bäst, men var det inte en kille?”
Loading ...
