Lyckligt teatertrams”My precioussss …” En av uppsättningens alla versioner av Lycko-Per, i Sara Turpins gestalt, skojar med referenser till Sagan om ringen, ett annat sagoäventyr med en magisk ring som viktig rekvisita. Foto: Bengt Wanselius
Recensioner [2011-12-12]

Lyckligt teatertrams

Lycko-Pers resa av August Strindberg
Scen: Strindbergs Intima Teater
Ort: Stockholm
Regi: Richard Turpin
Scenografi: Sören Brunes
Ljus: William Wenner
Kostym: Ulrika van Gelder
Mask: Siv Molin Glans
Medverkande: Henrik Dahl, Nina Jeppsson, Mattias Lech, Jonas Nilsson, Lotta Ramel, Janne Tavares, Oskar Thunberg, Sara Turpin
Länk: Strindbergs Intima Teater


RECENSION/TEATER. Tramsigt, dygdigt och moraliskt? Richard Turpin klipper till August Strindbergs svulstiga saga Lycko-Pers resa att rymmas på Sveriges minsta vridscen på Strindbergs Intima Teater. Maina Arvas hinner inte bli skeptisk innan hon golvas av uppsättningen.

Få se nu … vi har Lycko-Per och hans far, vi har Lisa, en fe, en tomte, ett par råttor. Sedan hovmästare, skattskrivare, vänner och släktingar och – nej, jag har inte utrymme att räkna upp alla i rollistan (ner till liktornsoperatören och döden). De är nämligen 37 till antalet.
   Så när August Strindbergs svulstiga saga om pojken som vandrar ut i världen, för att lära sig först högmod och sedan ödmjukhet, ska rymmas på Sveriges minsta vridscen blir det många roller var åt den niohövdade ensemblen.


I den allmänna rollröran passar Richard Turpin på att dela upp även huvudrollen. Som i Terry Gilliams film The imaginarium of doctor Parnassus, där Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell spelar versioner av Heath Ledgers roll, markerar varje skådespelarbyte i rollen som Lycko-Per en magisk omstart mellan olika världar, och ger driv åt handlingen.


Ett välbehövligt driv. Strindberg sprutade ur sig denna fullproppade blandning av A christmas carol, Peer Gynt, Alladin och andra sagor på ett jullov i syfte att skapa en folklig publiksuccé för 1880-talet, och nog känns den ibland lite väl långrandigt myllrande för sitt eget bästa, med satirinslag som inte är lättgreppade i dag.
   Turpin, som redan i programmet anklagar dramatikern för att vara tramsigare, dygdigare och mer moralisk än i andra verk, skäms inte för att klippa ner hela första akten till en liten prolog, låta deklarera att sagoformen är reaktionär och i övriga fyra akter frossa i distanserande och ironiska markörer.


Man hinner nästan börja undra varför han inte satte upp en annan pjäs. Men bara nästan, för strax är man i stället golvad av uppsättningen. Motvilligheten måste ha förlöst en enorm kreativitet, nog sprakar det när dramatikerns och regissörens kanter krockar.
   Inte bara rollbytestricksandet för tankarna till Monthy Python-animatören Gilliam. Sören Brunes firar scenografisk julafton med roliga luckor och snurriga vridlösningar. Ulrika van Gelder och Siv Molin Glans styr ut skådespelarna till skruvade figurer, djur och sopkvastar.


Skådespelarna själva larvar och gör sig till i hejdlös inspiration (utropstecken efter Nina Jeppsson, Oskar Thunberg och Jonas Nilsson) och Janne Tavares är en ljuvlig gycklande enmansorkester.
   Visst är det tramsigt. Men lyckligare teatertrams har jag inte sett på länge.

Maina Arvas

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (42 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare