Hos Wagner är kvinnan till för att passivt glädja och tjäna. Och hålla sig fräsch i armhålorna och underlivet. Detta blir till satir i Charlotte Engelkes Flygande holländare. Foto: Anna Diehl
Recensioner [2013-01-29]

Lyckosam satir om lyckojakt

Flygande holländare
Av:
Charlotte Engelkes, Karen-Maria Bille och ensemblen
Scen: Helsingborgs Stadsteater Lillan
Ort: Helsingborg
Regi: Charlotte Engelkes
Scenografi: Karl Svensson
Kostym: Anna Ardelius
Musik: Willi Bopp
Medverkande: Bo G Andersson, Ester Claesson, Dan Kandell, Annika Kofoed, Robert Olofsson, Josef Palm, Henrietta Wallberg
Länk: Helsingborgs stadsteater


RECENSION/PERFORMANCE. Samtidens fixering vid lycka hör till måltavlorna för Engelkes satir Flygande holländare, en associationsrik performance inspirerad av Richard Wagners opera. Björn Gunnarsson får en lektion i mindfulness på Helsingborgs stadsteater.

Andra och tredje akten i Richard Wagners opera Den flygande holländaren presenterar dramats kvinnosida, spinnsidan. Fiskardottern Senta och hennes medsystrar sitter vid spinnrockar. De spinner, och de väntar. Väntar på att offra sig för en mans kärleksfrälsning, vilket är Wagners uppfattning om en kvinnas högsta lycka.

Den flygande holländaren är ett av alla dessa exempel på att manliga operakompositörer älskar att ta livet av kvinnor. Den stackars Senta störtar sig i havet för att frälsa den av Gud förbannade holländaren. I Charlotte Engelkes performancevariationer på operan driver ensemblen friskt med alla konventionella femininiteter. Kvinnan är till för att passivt glädja och tjäna. Och hålla sig fräsch i armhålorna och underlivet. Hon spinner trådar för många slags lidanden.

Operan representerar förstås en urtypisk urscen, med den handlande, seglande mannen och den passivt väntande – och lidande! – kvinnan. Engelkes vrider och vänder på genusmönstren, men tillfogar också en omfattande diskussion om vår tids lyckojakt, med olika definitioner på vad lycka, och lidande, är.  ”Att älska eller inte älska” sjunger Ulla Billquist i en schlager från 1940. Som vanligt i en Engelkesperformance är associationsbanorna vida.

Likaså de konstnärliga uttrycksformerna: alltifrån farskomik till akrobatik, levande skulptur och dans. En gigantisk segelduk får tjänstgöra som både ridå och draperi. Mot slutet blir den scentak: havsytan sedd underifrån. På havsbotten utspelar sig en dramatisk dansduett. Man kan tolka den som Sentas och holländarens famntag efter drunkningsdöden. Dansen är föreställningens enda moment som ger hisnande wagneriansk känslostyrka.

Samtidens fixering vid lycka hör till måltavlorna för Engelkes satir. Konsumtionssamhällets execesser är inte uppskattade: lycka kan inte köpas i form av prylar, det skapar bara ökade förväntningar och därmed ökad olycka. Roligaste uttrycket är en uppläsning från en amerikansk livsstilsrådgivning i mindfulness, positivt tänkande och kbt-terapi.

Det finns som vanligt mycket att titta på och roas av i Engelkes multikonstverk. Samtidigt känns det lite laid-back, som om den riktiga tändningen inför lyckobegreppet, operadekonstruktionen och kärlekens könsmönster inte infunnit sig. Men en stunds avslappnad underhållning på teatern är förstås också ett slags stilla lycka,

Björn Gunnarsson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (9 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

1
  1. Kunterbunt 2013-03-02 10:22

    Trams