Mangatypisk dockactionDock- och skuggspelsföreställningen Meja - i spökjägarnas sal är inspirerad av mangaserier och skriven av mangatecknarna Yokaj Studio.
Recensioner [2010-02-19]

Mangatypisk dockaction

Meja i spökjägarnas sal av Yokaj Studio
Scen: Marionetteatern, Stockholms stadsteater
Ort: Stockholm
Regi: Helena Nilsson
Scenografi: Yokaj Studio
Ljus: Tobias Hagström-Ståhl
Kostym: Anna-Lisa Persson (dockkostym)
Medverkande: Annika Arnell, Andreas Braula, Magnus Erenius, Kay Tinbäck Du Rées
Länk: Stockholms stadsteater


RECENSION/DOCKTEATER. Att sammanföra japanska mangaserier och modern dockteater med skuggspelsinslag framstår som en självklarhet när man ser Meja – i spökjägarnas sal på Marionetteatern. Det tycker Cecilia Djurberg som såg premiären.

Manga i dockteaterform visar sig funka hur bra som helst. Dels för att Thomas Lundqvist i sina dockor så fint överfört den tecknade mangastilen, med stora ögon, gängliga kroppar och karaktärsdefinierande frisyrer. Dels för att de äventyrliga berättelserna man ofta får i mangaserier lämpar sig bra rent dramaturgiskt. 
    Att tonträffen blir så rätt har alldeles säkert att göra med att Marionetteatern här samarbetar med mangaexperterna Yokaj Studio.


Meja – i spökjägarnas sal, handlar om en tjej (fint framspelad av Andreas Braula) som just ska genomgå prövningarna för att godkännas som spökjägare. Hennes storasyster Hilda – som ringer och håller koll på Meja, synlig bakom en spegel – är en berömd och framstående spökjägare. Så Meja har en hel del att leva upp till. Till sin hjälp har Meja sin ”crouching hamster, hidden ghost buster”, som kan lokalisera spöken och göra snygga actionflyghopp.


Men trots sin hamstersidekick Chiko gör Meja flera misslyckanden, såväl tekniska som moraliska. Inte minst för att hon blir vän med en spökkille som hon egentligen borde utrota. Å andra sidan lyckas hon med konsten att få lite kärlek att spira över dimensionsgränserna.
   Så det är en både psykologiserad och magisk ghostbuster-historia vi får se. Något enkel som berättelse betraktad, men det kompenseras av spännande actioninslag.


Manga är det japanska ordet för tecknade serier, det betyder ungefär slumpmässiga, eller ofrivilliga bilder. Och kanske en ofrivillig, eller iallafall för de minsta barnen rätt läskig bild blir det spöke som projiceras på sidenduk och fladdrar ut mot publiken. Men den snygga och effektfulla estetiken, som betonar sitt serieursprung med några projicerade serierutor i fonden och underhållande seriegimmicks som snark-zätan i luften, passar nog egentligen perfekt för de tweenies (9-12-åringar) som föreställningen vänder sig till. Ja, och för alla andra manganördar också, förstås. 

Cecilia Djurberg

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare