Strax innan jag ska cykla till premiären av Rörelsen på Teater Tribunalen är det strömavbrott på Södermalm i Stockholm och jag och familjen äter fruktsallad och frysta mackor till middag i brist på tillagningsmöjligheter.
Denna, i barnens ögon, smått festliga företeeelse visar sig vara relevant i förhållande till den uppsättning jag senare på kvällen ska se. Rörelsen tar ett grepp om miljöfrågan och släcker under pågående föreställning inalles tretton strålkastare för att spela vidare i ljuset av en handalstrad cykelgenerator. Detta som en konsekvens av sitt eget påstående ”om vi inte gör något nu är det snart försent.”
Just detta är också budskapet i den stadsvandring vi företar oss i pjäsens inledning. Utrustad med varsin I-pod och varsitt par hörlurar går vi runt ett Tribunalen-kvarter som på I-podfilmen framför oss intagits av miljöaktivister – en rörelse som vägrar vänta på att klimatfrågan ska lösas på demokratisk väg. Vandringen är en illusorisk tankelek, som väcker kamplusta och engagemang.
Engagemanget växer alltmer inne i teaterlokalen, där vi får delta i Tv-debatten Ordstrid. Peter Järn, Ylva Olaison, Jonathan Silén och Sebastian Sporsén gestaltar inbjudna representanter för regering, Svenskt näringsliv och gräsrotsrörelsen, som inte skyr olagliga medel för att agera samhälleligt påtryckningsmedel i miljöfrågan. Under programledare Sylvia Rauans ledning lika mycket hetsar som spetsar de fyra företrädarna sina argument och det blir alltmer tydligt att kapitalism och individualism är det största hotet mot vår jord.
Stockholms Dramatiska Högskola, Privatteatern och Tribunalen har samarbetat kring denna lika rörliga, pigga, interaktiva och framfusiga uppsättning, där publiken får ta ställning i en rad samvetsfrågor, som har blivit märkligt bortglömda i debatten på senare år. I all fall om man sätter sin tilltro till det faktum att ingen i salongen räcker upp handen för att bejaka påståendet: ”Det förs i dag ett meningsfullt offentligt samtal i klimatfrågan.”
Loading ...
