I ett cirkustält i Margaretaparken i Stockholmnärförorten Enskede finns allt man kan önska av ett lyckat sommarspel: utomhuskänsla med obligatoriska omgivningsljud, engagerade amatörer i maffigt organiserade masscener, korvförsäljning i pausen och en familjeanpassad historia kryddad med allsköns teatermagi. Dessutom – ett angeläget budskap.
Den samhällsengagerade fantasysagan om Momos kamp mot tidstjuvarna spelas ofta som teater. Att den lilla rufsiga hjältinnan bosätter sig i en gammal amfiteater efter sin flykt från barnhemmet bäddar kanske extra för teaterbearbetningar, men naturligtvis är historien också politiskt inbjudande.
Nu har Michael Endes roman dramatiserats av Enskedespelets direktör och regissör Johanna Huss och fått nyskrivna sånger som är svängigt körvänliga för en enorm amatörensemble. Det blir en både stark och underhållande kritik mot vuxenvärldens stress och den konsumtionsideologi som kan sägas förklara allt detta jäktande.
Och i linje med budskapet har det lagts ner rejält med lektid här, i såväl ensembleträning som kostym- och scenografilösningar. Replikerna rinner som sanden ur de hängande timglasbehållarna i belysningsråna. Berättandet är noggrant genomfört – uppdaterat med ytliga barbiedocksparodier, satirskojiga snabbmatsreferenser och med extra smasheffekter från ett och annat plakat. Därmed leds även de yngre skikten av publikmålgruppen (rekommenderad från 7 år) tryggt genom detta ambitiösa tältprojekt, som visar tydligt släktskap med tidigare, teaterhistoriska sådana.
Men noggrannheten har sitt pris, för första akten tar temat allt för mycket på orden och blir onödigt lång. Visst är de grå lakejerna från tidssparkassan underbara Kraftwerkparodier när de gör sina strama entréer i gråblekt ljus och långrockar med siffertryck, men olyckligtvis stjäl ett par av dessa scener också tid från berättartempot.
Många goda rollprestationer med en energi som blommar i kapp med parken utanför tältet i kombination med att andra akten blir betydligt rappare gör att jag ändå gärna rekommenderar Enskedespelets Momo till alla kvällspigga som fixar 2 timmar och 40 minuter i obekväm cirkusläktare.
För när den grönklädda barnaskaran marscherar i takt till barnförvaret ser vuxenpubliken som läste Momo som barn förstås berättelsen med nya ögon. Några tvingas kanske stålsätta sig lite extra inför sista veckornas dagislämningar före semestern.
Loading ...
