Momo som ambitiöst tältprojektMomo (Siri Neppelberg) och Kassiopeja (Lena Carlsson) på besök hos Secunda (Angelica Rubertsson) och Minutus (Björn Widstrand)
Recensioner [2010-05-20]

Momo som ambitiöst tältprojekt

Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende i dramatisering av Johanna Huss
Scen: Enskedespelet i Margaretaparken
Ort: Stockholm
Regi: Johanna Huss
Scenografi: Johanna Mårtensson
Ljus: Nicolas Karlborg
Kostym: Paulina Åhnberg
Mask: Paulina Åhnberg
Medverkande: Siri Neppelberg, Benjamin Moliner, Josef Säterhagen, Urban Hermansson, Anna Johan sson, Ulf Bjerking, Christer Sabel, Johan Egerkrans, Angelica Rubertsson, Lena Carlsson mfl
Länk: Enskedespelet


RECENSION/TEATER. Med Enskedespelets uppsättning av Michael Endes samhällskritiska fantasyklassiker Momo eller kampen om tiden är sommarteatersäsongen officiellt invigd. Och det månghövdade amatörteatersällskapet lägger ribban högt med sitt spelglada tältprojekt, tycker Cecilia Djurberg

I ett cirkustält i Margaretaparken i Stockholmnärförorten Enskede finns allt man kan önska av ett lyckat sommarspel: utomhuskänsla med obligatoriska omgivningsljud, engagerade amatörer i maffigt organiserade masscener, korvförsäljning i pausen och en familjeanpassad historia kryddad med allsköns teatermagi. Dessutom – ett angeläget budskap.


Den samhällsengagerade fantasysagan om Momos kamp mot tidstjuvarna spelas ofta som teater. Att den lilla rufsiga hjältinnan bosätter sig i en gammal amfiteater efter sin flykt från barnhemmet bäddar kanske extra för teaterbearbetningar, men naturligtvis är historien också politiskt inbjudande.
   Nu har Michael Endes roman dramatiserats av Enskedespelets direktör och regissör Johanna Huss och fått nyskrivna sånger som är svängigt körvänliga för en enorm amatörensemble. Det blir en både stark och underhållande kritik mot vuxenvärldens stress och den konsumtionsideologi som kan sägas förklara allt detta jäktande.


Och i linje med budskapet har det lagts ner rejält med lektid här, i såväl ensembleträning som kostym- och scenografilösningar. Replikerna rinner som sanden ur de hängande timglasbehållarna i belysningsråna. Berättandet är noggrant genomfört – uppdaterat med ytliga barbiedocksparodier, satirskojiga snabbmatsreferenser och med extra smasheffekter från ett och annat plakat. Därmed leds även de yngre skikten av publikmålgruppen (rekommenderad från 7 år) tryggt genom detta ambitiösa tältprojekt, som visar tydligt släktskap med tidigare, teaterhistoriska sådana.


Men noggrannheten har sitt pris, för första akten tar temat allt för mycket på orden och blir onödigt lång. Visst är de grå lakejerna från tidssparkassan underbara Kraftwerkparodier när de gör sina strama entréer i gråblekt ljus och långrockar med siffertryck, men olyckligtvis stjäl ett par av dessa scener också tid från berättartempot.
   Många goda rollprestationer med en energi som blommar i kapp med parken utanför tältet i kombination med att andra akten blir betydligt rappare gör att jag ändå gärna rekommenderar Enskedespelets Momo till alla kvällspigga som fixar 2 timmar och 40 minuter i obekväm cirkusläktare.


För när den grönklädda barnaskaran marscherar i takt till barnförvaret ser vuxenpubliken som läste Momo som barn förstås berättelsen med nya ögon. Några tvingas kanske stålsätta sig lite extra inför sista veckornas dagislämningar före semestern.

Cecilia Djurberg

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare