Med två malmöitiska musikalpremiärer dagarna efter varandra blir det naturligt med en jämförelse. Och i jämförelse med Cabaret drar Sverigepremiären av Rebecca den längsta taktpinnen. Dess kraft dröjer sig kvar längre och uppsättningen omges av tilltalande monumentala ambitioner.
Avgörande för storvulenheten är de videoprojektioner som draperar fonden, skapar olika rum och sätter dem i rörelse – med framväxande trädgrenar och skvalpande vatten. Den närmaste inspirationskällan för den här musikalen är Alfred Hitchcocks film Rebecca från 1940, i sin tur en filmatisering av Daphne de Mauriers roman Rebecca från 1938.
En ung, oförstörd flicka – i musikalen kallad för Jag (Ida Högberg) – möter den själsligt plågade Maxim de Winter (Philip Jalmelid). De dras till varandra, gifter sig och Jag dras långsamt in i Maxims komplexa förflutna. Rebecca är Maxims före detta hustru, som förolyckades men fortfarande lever i hans inre.
Dramatiken – med dialogtäta, informativa talscener – finns på plats redan från början i denna dramamusikal, en genre som utvecklats av en av upphovsmännen till Rebecca, textförfattaren Michael Kunze. Premissen är kort och gott att alla uttrycksmedel ska tjäna berättelsen. I det konkreta scenspråket kan det här tyckas vara av akademisk betydelse. Men i och med att Kunze och kompositören Sylvester Levay föredrar innehållsrika förlagor, likt de Mauriers roman, färgas musiken med intressanta undertexter. Stämningsmässigt går associationerna emellanåt till den amerikanska kompositören Danny Elfmans musikaliska universum.
När Jag och Maxim lämnar jetsetets 1930-talsytliga Monte Carlo bakom sig, och anländer till hans slott Manderley i Cornwall börjar de mörka stråken att avteckna sig och den hotfulla dimensionen med den levande döda Rebecca att märkas på allvar. Den som frammanar hennes närvaro är Manderleys husfru mrs Danvers (Nanne Grönvall). Grönvall gör, trots sjukdomsproblem strax före premiären, den illvilligt bakåtsträvande Danvers med rakryggad pondus.
Hela ensemblen agerar och sjunger utmärkt. Ida Högberg låter växlingen från naivitet till insiktsfullhet speglas i rösten när hon till slut står upp emot Danvers och demonerna. Annica Edstam, som Maxims välvilliga syster Beatrice, har fin klarhet i rösten. Åsa Fång, som amerikanskan mrs Van Hopper (som Jag varit uppasserska åt), tar vara på de utlevande komiska showstopperkvaliteterna i ett av musikalens två cabaretstompiga nummer. Fred Johanson (som självupptagne glidaren Jack Favell) fångar möjligheterna i det andra. Philip Jalmelid har en exceptionellt tät stämma, som gör sig lika bra återhållen som fullt pådragen. Malmöoperans Rebecca vecklar ut sig med ett suggestivt och mörkt musikaliskt sug – i en inramning som är lika filmisk som Hitchcocksk.
Loading ...
