MartyrerBiologiläraren Erika Roth möter Benjamins (Michael Jonsson) motstånd då hon försöker bedriva sexualundervisning i skolan. Foto: Petra Hellberg
Recensioner [2013-01-14]

När tro blir till fördärv

Martyrer av Marius von Mayenburg
Scen: Stockholms stadsteater
Ort: Stockholm
Regi: Dritëro Kasapi
Scenografi och kostym: Sven Haraldsson
Ljus: Patrik Bogårdh
Ljud: Ola Stenström
Mask: Sara Englund
Sånginstudering: Kerstin Gabrielsson
Medverkande: Jacob Nordenson, Sofi Helleday, Jonas Kruse, Christer Fant, Michael Jonsson, Kajsa Reingardt, Shebly Niavarani, Bianca Kronlöf
Länk: Stockholms stadsteater


RECENSION/TEATER. Att bota en fanatiker är en prövande uppgift. Det blir tydligt i Marius von Mayenburgs Martyrer, där en bokstavstroende kristen ställer till det i undervisningen. Anna Hedelius ser en ursinnig verbal pingpong-match på Stockholms stadsteater.

”Man kan lätt ådra sig fanatism samtidigt som man försöker besegra den eller slåss emot den.” Författaren Amoz Oz ord är tryckta på programbladet till Marius von Mayenburgs Martyrer på Stockholms stadsteater och det är en passande programförklaring till Dritëro Kasapis lysrörsupplysta skoluppgörelse.

Benjamin (Michael Jonsson) är 16 och vill inte delta i skolans simundervisning. En vanmäktig mor (Kajsa Reingardt) gör ansatser att försöka förstå och föreslår såväl ofrivilliga erektioner som droger som skäl till motviljan. Att hennes ende son vägrar av religiösa skäl kan hon däremot inte acceptera.

Men just så är fallet. Benjamin har, i sin vilsenhet får man förmoda, gått och blivit bokstavstroget kristen och kryddar tillvaron med bibelcitat av den tyngre kategorin till frukost, lunch och middag. Varken i skolan eller hemma är förtjusningen direkt total över denna blinda tro, som går på tvärs mot både evolutionsteorin och sexualundervisningen. Men Benjamin låter sig inte hindras. Så småningom försöker han både bota sjuka och spika upp kors i biologisalen samt vad värre är, utnämna sig till allsmäktig att utfärda straff till de orättfärdiga (läs den förmodat judiska biologiläraren Erika Roth.)

Marius von Mayenburg har skrivit en pjäs om faran av extremism och svårigheten att bemöta den. Vilken moteld är den rätta, den mest effektiva? Motargument, medhåll, rentav nonchalans? Sofi Helledays biologilärare Erika Roth försöker med det förstnämnda. Hon lusläser bibeln i jakt på vapen av samma kaliber som Benjamin och går i både verbal och kroppslig närkamp med denna, av rasande övertygelse, genomsyrade pojke. Deras repliker studsar som en ursinnig pingpong-match över scenen och de behärskar båda sina respektive frustrationer till fullo.

Mayenburgs pjäs är välskriven, men det är inte utan att den andas konstruktion. De åtta rollerna är tydliga; man skulle också kunna kalla dem endimensionella. Jacob Nordensons reaktionära pajas till rektor, som kamouflerar stockkonservativa åsikter med plojartade leenden. Christer Fants religionslärare, som vill bereda ett kyrkligt sammanhang för sin adept, Jonas Kruses sävlige idrottslärare med fötterna på jorden, men väldigt lite lust att förstå, Bianca Kronlöfs ohämmade tonårstjej, som eventuellt kan locka Benjamin tillbaka till livet, Shebly Niavaranis lätt handikappade Georg, som underkastar sig Benjamins idéer och blir hans lärjunge i jakt på en vän. Det är den sistnämnda som trots allt visar sig se mest nyktert på situationen, när alla andra har förblindats och hamnar i en maktuppgörelse som försvinner bort från själva sakfrågan.

I Dritëro Kasapis regi har Martyrer fått en intensivt utlevande, men också smått pedagogisk, onyanserad och övertydlig inramning. En efter en faller klassrumsstolarna under lysrörslamporna. Problemen står stadigt kvar.

Anna Hedelius

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (19 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

1
  1. Maria 2013-01-17 07:59

    Länge sedan jag blev så berörd av teater! Den handlar om så mycket mer än om fanatism och religion. Om civilkurage, det fria ordet, motstånd, och viljan att förändra när alla andra tystnat. Gå och se!! Roligt, spännande, välspelat. Allt jag vill att teater ska vara. Teater på toppnivå!