Recensioner [2000-06-16]

NMDz – actionteater för barn

På dörren till Jan Nilssons rum trängs affischerna. En svävande pojke från barn- och ungdomsoperans första uppsättning: ”Pojken och fåglarna”, ”Fjuckles och spjuckles” en jämtländsk variant av Mozarts ”Bastien och Bastienne” i samiska färger. Och så tronar där Älvprinsessan Urgele - värdig marionett ur nyss avslutade marionettoperan ”Älvprinsessan”.

– Du måste flytta bilen, de fäller tallar här.
Furorna faller utanför Folkets Hus i Östersund för att ge plats åt spel- och repetitionslokaler för den tre år gamla ensemblen NMDz.
Den röda bilen lever farligt.
Men Jan Nilsson, barn- och ungdomsoperans konstnärlige ledare, tittar ut genom fönstret och bestämmer sig för att det är lugnt.
I mitten av nittiotalet återvände han till Jämtland från operascenerna i Stockholm.
– De skrattade åt mig när jag sa att jag skulle åka hem till Jämtland och livnära mig som frilansoperasångare, lycka till! Men jag har aldrig haft så mycket jobb som sedan jag flyttade upp hit. Man kan faktiskt leva i Jämtland och ha världen som arbetsfält, jag skulle vilja rekommendera fler att fatta det beslutet.
Den ännu yngre jämtländska länsteatern flyttar också till Folkets Hus korridorer. Landstingets olika kulturverksamheter ska samlas och nyttja varandras resurser.
Ord som nätverk och samarbeten är ledstjärnor i en slimmad tid.
Tillsammans med kammaroperan i Piteå, Norrdans i Härnösand och Norrlandsoperan i Umeå utgör NMDz (belägen i z-län) nätverket Norrlands Musik- och Dansteater.

Så här gick det till
1974 etablerades Norrlandsoperan i Umeå. Visionerna var storslagna. Konstformen skulle spridas över hela Norrland. Men Norrland är stort och opera är dyrt att turnera med. När valet stod mellan turné och kvalité föll valet på det senare.
”Norrlandsoperan – en opera för Norrland? – eller för Västerbotten?” lyder en rubrik i Entré år 1984.
Knappt tio år senare, 1993, väckte Norrlandsoperans konstnärlige ledare Per-Erik Öhrn tanken på Norrlands musik- och dansteater – en norrländsk nationalscen med statlig finansiering. Staten gillade idén men såg det som en regional angelägenhet.

– Om vi tittar på de finansiella förutsättningarna var ju tanken att staten skulle satsa 30 miljoner. Nu bidde det ju bara en tummetott, säger Jan Nilsson, konstnärlig ledare för NMDz.
Sex-miljoners-tummetotten har idag vuxit till en lite större tummetott, nära nio miljoner (en tredjedel av det önskade beloppet) att fördelas på fyra ensembler.
Med hjälp av andra bidrag kommer Östersundsensemblen upp i en årsbudget på runt fyra miljoner.
Det ska räcka till två produktioner per år. Sångare och musiker anställs för varje projekt. Förutom Jan Nilsson, som delar sin tid mellan en sångarbefattning och det konstnärliga ledarskapet finns en producent och ytterligare en sångare och administratör.
I NMD-tanken ingår inte bara att turnera i de andra tre länen. Ursprungstanken är att också fungera som arrangörer för de andras gästspel.
– Men den biten har inte funkat fullt lika bra.
Om man själv befinner sig på turné är det svårt att agera arrangör i hemlänet.

Anpassar till målgruppen
Vårens uppsättning av ”Älvprinsessan” turnerar i norrlandslänen i höst. Den var ett försök att rekonstruera en konstform från 1600- och 1700-talet, men historien kortades för att passa NMDz:s målgrupp.
Föreställningen är arbetsintensiv – nära tjugofem personer krävs: polska dockspelare från Wasa marionettopera, musiker från Nordiaensemblen i Sundsvall, sångare från NMDz och en berättare.
Konstformen har sått frön, tanken på Trollflöjten som marionettopera lockar.

– Norrlandsoperan är kunskapsbanken, säger Jan Nilsson.
För Bo Hülphers nyskrivna barnopera Pinocchio blandade Norrlandsoperans scenograf Lenita Berggren djupblått hav och handfast träverkstad till ett drömlandskap.
Jan Nilsson betecknar Pinocchio som ensemblens största framgång hittills.
– Vi har ju bara Walt Disney’s version av Pinocchio, Collodis original är mycket svartare.
Han uppskattar berättelsens fantasifulla rikedom och liknar den vid Alice i underlandet – inget är verkligt. Han ser opera som en lite overklig, drömmande och bred konstform med utrymme för öga och öra.
– Det kan vara en enorm fysikalisk upplevelse för ett barn att uppleva starka ljud. Ibland kan man se barn sitta och hålla för öronen för att det är så starkt. Bara det är en upplevelse, att få höra vad en människoröst kan uttrycka.
– Det är ingen traditionell opera vi gör utan vi måste anpassa oss till vår målgrupp. Då måste det vara intressant och ligga i tiden. Vi kan inte bara stå rakt upp och ned och sjunga stillastående arior utan det måste vara lite action, säger Jan Nilsson.

Malin Palmqvist/ Luleå

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare