OPeraShowroom_FotoMarkusGårderSTORAmforta är ett nyskrivet operakoncept med musik av Jonas Forssell. Foto: Markus Gårder
Fördjupning [2014-05-27]

Opera som landar mitt i nuet

STOCKHOLM. Gratis operahappenings med lust och allvar. Det bjöd Folkoperan på den gångna helgen. Nummers Anna Hedelius valde att fly sommarvärmen för samhällskritik och ljudliga smekningar.

Var det någon som möjligen vandrade Hornsgatan fram i fredags- eller lördagskväll och plötsligt passerades av en vit Mini Cooper åtföljd av långa sjalar och operasång? I så fall höll du på att bli indragen i Folkoperans Opera Showroom, operahusets traditionsenliga operahappening med gratis program hela helgen.

Det är svalt att kliva in på Folkoperan denna sommarvarma majlördag vid fyratiden. Svalt och mörkt. På Stora scenen pågår ett samtal om operans utvecklingsmöjligheter. Sångarrna Håkan Hagegård, Sofia Jernberg och tonsättaren Jonas Forssell sitter i panelen. Liksom sopranen Monica Danielson från Duo Ego, som med önskad tydlighet, i verk av Paula af Malmborg Ward och John Cage, visar att operakonsten kan landa mitt i nuet. (af Malmborg Wards opera handlar bland annat om mjäll.)

I Lilla salongen är upplevelsen av The Abundant Song sinnlig. Arvo Pärts My Heart´s in the Highlands kryper under skinnet på mig när jag stående placeras ut bland andra i det svarta rummet. Fyra röster flätar melodin från högtalare i lokalens hörn och en elpianist i frack framför mig. Dramatiken och närvaron blir påtaglig då mezzosopranen Karolina Blixt kliver in mitt ibland oss, vaggar och smeker oss med melodin tätt intill våra öron.

Mellika Melouani Melanis och Bengt Gomérs nyskrivna operakoncept Amforta med musik av Jonas Forssell, libretto av Sara Gordan och text av Moa Walldén, är av det tyngre slaget. Johanna Estius släpar med möda likkistor över scenen i inledningen. Hon framstår som ett levande exempel på det operan handlar om, det kvinnliga självskadebeteendet och skärandet, den sargade kvinnokroppen. Nina Jeppsson och Py Huss-Wallin läser vittnesmål från kvinnor som upplevt övergrepp från sjukvårdens sida. Sex balettklädda statister darrar som asplöv i behov av hjälp och fem blodröda valkyrior ger med sin ursång anrättningen övernaturliga dimensioner. Något som understryks av de wagnerska temat, Valkyrieritten, som Jonas Forssell har lånat in i sin musik. Amforta är fyrtiofem minuter påträngande och plågsam påminnelse om samhällets fortfarande icke fungerande system.

Att efteråt höra Paula af Malmborgs Wards Vad man måste med Duo Ego i sin helhet i foajén är en lättsammare motvikt, trots att Monica Danielson och Per Sjögren leker med röst och slagverk kring ämnen som flyktingpolitik, frosseri, dalahästar pch personlig hygien. Samhällskritik kan se ut på många olika sätt. Liksom opera!

Anna Hedelius

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

1
  1. Pingback: AMFORTA MAJ 2014 | Py Huss-Wallin