Såpaskurad OthelloMaria af Malmborg som Othello och Bodil Malmberg som Jago i Fredrik Hillers popkulturflirtiga uppsättning av Shakespeares Othello på Teater Västmanland. Foto: Svante Remshagen
Recensioner [2008-10-06]

Såpaskurad Othello

Othello av William Shakespeare
Scen: Teater Västmanland
Ort: Västmanland
Regi: Fredrik Hiller
Scenografi: Lisbet Wahlström (även kostym)
Ljus: Christer Billström
Mask: Anders Bratås
Medverkande: Maria af Malmborg, Bodil Malmberg, Katarina Söderberg, Cicilia Sedvall, Anna Fahlstedt, Marianne Jansson, Carl Johan Öström, Tomas Tjerneld, Anders Larsson, Frida Alexandersson/Amanda Emet
Översättning: Mats och Lars Huldén


RECENSION/TEATER. I queerfilosofins tidevarv är det helt rätt att genusomvända Shakespeare och ge herraväldet åt damerna. Ensemblen i Othello är full av pondus, men i sin iver att behaga har regissören Fredrik Hiller förvandlat tragisk intrig till lättviktig såpa.

Många har funderat på det som Simone de Beauvoir och Judith Butler har konstaterat. Föds du kvinna eller blir du det? Vilket beteende anammar du för att du har blivit född i en mans respektive kvinnas kropp?


Att spegelvända Othello är att ge kvinnorna makten, men på köpet också äregirigheten och ondskan. Othello är en fulländad historia för den som vill berätta om hur kärlek och maktbegär kan blåsa liv i de svartaste av krafter. Vi ser det i tidningarna dagligen, men blir bestörta först när något oväntat händer – som när en kvinnlig astronaut korsar USA iförd rymdblöja för att hämnas en rival.


Hämnas gör man med besked i Othello. I den svarta rink med blodröda detaljer som bildar scenografi går gänget den ena ronden efter den andra i kärlekens och hatets tjänst. Othello gestaltas av Maria af Malmborg i mörkt hårburr, och Fredrik Hiller undviker på det viset att tydligare än så problematisera frågan om Othello som moren. Hennes armé är en Star trek-inspirerad samling kraftfulla kvinnor i slängkappor och höga stövlar, medan Othellos unge make Desdemon (Carl Johan Öström)är en vitklädd pop-Jesus, som tassar omkring i mjuka converse och sprider mild rättrådighet.
   Jago (Bodil Malmberg) har ett minspel värdigt Jack Nicholsons Joker och det är hon som äger showen genom att med outsinlig energi intrigera, smickra, smida planer med oslagbar retorik och mimik.


Någon brist på fantasi har inte Hiller. Friskt och komiskt är det allt! Men kill your darlings är uppenbarligen inte hans grej. Showen blir minst sagt överlastad med filmiska mellantexter, dataanimationer, Tom Jones-dans, nubbevisekaraoke och uppmaning till applåder för Jago. William Shakespeares bråddjupa tragik drunknar till slut i populärkulturträsket.
   Det finns stunder av välbehaglig vila, där skådespeleriet får fördjupas. En sådan stund är när Anders Larsson kör några sköna förförelserepliker på sin saxofon och påminner om att less is more.


Men när kvällen avslutas med en epilog som ger en pinsamt förenklad förklaringsmodell till Jagos ondska ligger ordet pekoral skrämmande nära till hands.

Anna Hedelius

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (2 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

2
  1. Maria 2008-10-11 05:22

    härligt! Roligt med modern teater som svänger!
    Fungerar utmärkt med ombytta roller. Det tar inte lång stund förränn man inte längre tänker på att Othello spelas av en kvinna och det blir tydligt att männens och kvinnornas repliker om varandras kön är allmänmänskliga.
    Älskade slutbilden som de rörande barn vi alla än gång varit och som blivit formade av den kärlek vi fått eller inte fått. Till detta utmärkt skådespeleri! Underbar musik!
    Bra regi. Maria

  2. S 2008-10-24 11:20

    Bra, men inte fantastisk. Att salongen inte var fullsatt drog faktiskt ned stämningen, även om inte pjäsen kan lastas för detta. Recensenten ger pjäsen ett sämre betyg än vad den är värd. Egentligen vill jag sätta 3½, för det är inget mästerverk vi talar om, men det är bra. Tack vare de glesa bänkarna så blir inte ”applåd för Jago” lika roligt, likaså det ställe där publiken blir tillsagd att stå upp. Summan av kardemumman: Gå och se denna pjäs- för det är den värd!