Pojke och partykungMed tjocka lager glittrigt ögonsmink är Neno (Rikard Lekander) både liten pojke och partykung samtidigt i Teatr Weimars Stirraren.
Recensioner [2009-09-14]

Pojke och partykung

Stirraren – en kärlekshistoria av Irena Kraus
Scen: Teatr Weimar
Ort: Skåne
Regi: Jörgen Dahlqvist
Medverkande: Rikard Lekander
Länk: Teatr Weimar


RECENSION/UNGDOMSTEATER. När Jörgen Dahlqvist och Teatr Weimar tar sig an Irena Kraus Stirraren blir det barn- och ungdomsteater som tar sin publik på största allvar. Och kräver samma respektfulla allvar i gengäld.

Det är inte så ofta man ser en scengestaltning som är bättre än sin text. Men när Jörgen Dahlqvist och Teatr Weimar tar sig an Irena Kraus Stirraren, blir det just så.
   Kanske för att upplägget är så weimarskt: kärlek och död, som en antik tragedi, och en enda röst som uttrycker allting med språk och gest.


Men svängarna är betydligt vildare än som brukar vara fallet på lågmälda Weimar. Rikard Lekander spelar expressivt med imponerande brett register: från viskande gråt till stormande skrik.
   Hans rollfigur Neno splittras sönder av blixtsnabba kast mellan klok eftertanke, fladdriga infall, dum inbilskhet, glödgat raseri och tindrande förälskelse. Det blir många, motsägelsefulla och fragmenterade sidoperspektiv på gestalten.


Till musik av så olika storheter som R.E.M., Lena Ph och Kent, berättar 15-årige Neno om sin förälskelse i något år äldre Sandra. Båda är uppenbarligen lite udda och utanför, och det är ung kärlek med förhinder.
   Huruvida det är kulturkrock – Neno har iranskt ursprung – och Romeo och Julia-stuk är ett oviktigt sidospår. Det som gestaltas är det pubertala kaoset, det fullständigt omöjliga projektet i att ta ansvar för kärleken och för den älskade när man är väldigt ung och labil. När man knappt kan ta ansvar för sig själv.


Neno har uppenbara problem med impulskontrollen. Och med tjocka lager glittrigt ögonsmink och cowboyhatt är han både liten pojke och partykung samtidigt. Men det är heller inte huvudsaken. Det handlar om modet – eller bristen på mod – att älska.
   Stirraren – en kärlekshistoria är barn och ungdomsteater som tar sin publik på största allvar. Och som kräver samma respektfulla allvar i gengäld.


 


FAKTA OCH LÄNK
Stirraren – en kärlekshistoria går upp på Unga Dramaten på Elverket i Stockholm den 8 oktober.

Björn Gunnarsson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (8 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

4
  1. Erik 2009-12-10 09:18

    Lite väl uppenbart… … hahahaha… 322 röster. 0 kommentarer.

    Jag anar en teater och dess medarbetare som försöker klappa sig själva på axeln genom att ge sig själva fint betyg… jojo…

    Tittar man på övriga föreställningar här på nummer så ligger kommentarerna i relation till antal röster nästan alltid.. 322-0.

    Tror ni på det här själva på nummer.se? Eller är det så att ni är goda vänner med teatern?

  2. Redaktionen 2009-12-10 10:03

    Svar till Erik. Självklart känner vi ingen på teatern. Som journalist har man inga vänner, bara källor. Men visst kan det vara så att teatern har uppmuntrat sina vänner att betygsätta. Det är tyvärr ingenting som vi kan förhindra. Lika lite som i tv-program som Idol. Men just därför måste man ange namn och adress när sedan slutröstningen sker via mejl för titeln ”Årets bästa föreställning – publikens val”.

  3. marie wickström 2009-12-14 04:55

    yes. Den här tävlingen luktar illa!

  4. Redaktionen 2009-12-14 08:31

    Hej Marie. Hej Marie, tack för sin synpunkt. För att få rösta på de föreställningar som våra läsare har nominerat till ”Årets bästa 2009”, så måste man alltså skicka ett ”manuellt” mejl till redaktionen och ange namn och postadress. Om samma namn och adress förekommer mer än en gång, så gills förstås bara en röst. I övrigt bygger förstås all betygsättning, liksom i övrig betygsättning på nätet, på god etik och moral från läsarnas sida som vi förutsätter följs av alla.