Karolina Andersson, Anton Ljungqvist och Frida Engström deltar i Värmlandsoperans operatrilogi. Här som Susanna, Figaro och Grevinnan Almaviva i Figaros bröllop.  Foto: Mats Bäcker
Recensioner [2014-11-11]

Revolutionsopera i flera avsnitt

Trilogin - Barberaren i Sevilla, Figaros bröllop, Fidelio
Scen: Värmlandsoperan
Ort: Karlstad
Dirigent: Per Otto Johansson
Regi: Tobias Kratzer
Scenografi och kostymdesign: Rainer Sellmaier
Ljusdesign: Björn Skansen
Maskdesign: Elisabeth Näsman
Medverkande: Petter Moen, Anders Larsson, Peter Kajlinger, Frida Engström, Anton Ljungqvist, Urban Malmberg, Fredrik af Klint, Ann Sigurdson, Johan Rydh, Karolina Andersson, Matilda Paulsson, Anna-Maria Krawe, Daniel Frank, AnnLouice Lögdlund
Länk: Wermland opera


RECENSION/OPERA. Med lekfulla infall binder regissören Tobias Kratzer samman tre frihetsoperor till en följetong i tre delar. Bo Löfvendahl tillbringar några dygn i Karlstad och får sig sitt livs skratt på Värmlandsoperan.

Opera som HBO-serie – funkar det? Det försöker den tyske regissören Tobias Kratzer visa med sin tredje uppsättning för Värmlandsoperan, när han kopplar ihop tre vanliga repertoaroperor: Gioachino Rossinis Barberaren i Sevilla, Wolfgang Amadeus Mozarts Figaros bröllop och Ludwig van Beethovens Fidelio. Tillsammans presenteras de som en revolutionstrilogi.

Idén är inte dum. Pierre Beaumarchais två pjäser Barberaren i Sevilla och Figaros bröllop hänger nära ihop och betraktas som en stormsvala till franska revolutionen, medan Fidelio är starkt präglad av Napoleontiden och drivs av en annan sorts frihetspatos. En mer naturlig uppföljning hade varit någon äkta revolutionsopera som Umberto Giordanos Andrea Chenier.

Men även om den röda tråden trasslar till sig ibland har Kratzer lyckats knyta ihop de tre verken, vart och ett med sin speciella stil. Barberaren får vara en lössläppt fars, där råttor springer framför orkestern, som är placerad på scenen.

Reslige Anton Ljungqvist gör som Figaro entré i salongen, på flera ställen samtidigt – ”Figaro hit, Figaro dit” – och han följer oss ända till slutet av Fidelio där han uppträder som deus ex machina i ministerns roll. Andra kliver av. Petter Moens bratgreve Almaviva i solglasögon med stark, ljus röst får vi inte se mer av i nästa opera, eftersom hans rollfigur där har ett annat röstfack.

Barberaren är impregnerad med lekfullhet. Orkestern spelar Helan går och Basilio (Urban Malmberg) får hela salongen att delta i förtalsarian med menande viskningar. Frida Engströms humörfyllda Rosina i blommig städrock kommer ännu bättre till sin rätt när hon upphöjts till grevinna i Figaros bröllop. Peter Kajlinger gör hennes förmyndare Bartolo fantastiskt komplex i sin förvandling från hustyrann till kuschad lakej. Den brutale förnedras av någon ännu brutalare.

I Figaros bröllop är vi tillbaka på operan, med orkestern i diket och en traditionell ridå. När den går upp badar scenen i starkt ljus. Där sitter grevinnan och greven vid ett långt bord, hon försöker uttråkad fånga hans uppmärksamhet, han läser El Pais. Johan Rydh assisterar som högdragen butler – han kunde vara mister Carson i tv-serien Downton Abbey. Klassperspektivet är ständigt närvarande. Herrskapet bär pastell och tjänstefolket kånkar på strykbräden och tvättkorgar. Scenbilden är en sal med guldgula sidentapeter och höga fönster, där de långa gardinerna ger möjlighet till sista aktens kurragömmalek i parken. En stor kassavalvsdörr i fonden öppnas ibland och där bakom anas ett kompakt mörker.

Figaros fästmö Susanna (Karolina Andersson) som ska smyckas med oskuldens vita liljor är överraskande nog gravid, vilket inte hindrar grevens intresse för henne. Den imponerande Anders Larsson gör honom till en rå sälle, helt utan respekt för sina medmänniskor. Övergreppen skaver ibland mot det psykologiska finliret hos Mozart, men här gäller en mer distanserad läsart. I slutminuterna utbryter revolution.

Följderna av den får vi se i Fidelio, där parketten tömts på publik, som i stället får ta scenen i besittning. En giljotin sträcker sig ända upp till andra radens balkong. Greven och grevinnan finns med här också, de kläs av och får ögonbindel.

Som en valkyria stormar AnnLouice Lögdlunds Fidelio fram i grön parkas. Under den har hon en t-shirt med texten Freedom. Hon räddar Daniel Franks röststarka Florestan, som ligger ensam på en plattform med trasig röd flagga. Vilka är fångarna? Vilka är fångvaktarna? Allt är mycket osäkert här. Då träder Figaro fram och ställer allt till rätta. ”En broder söker sin broder”, sjunger han, giljotinen desarmeras, och Susanna kommer in med deras nyfödda barn.

HBO-fabriken kräver nog en tydligare estetik än Kratzers. Förutom den tyska regiteaterns standardiserade tidsmarkörer som Cherubins lila hörlurar (Matilda Paulsson) finns här många omkullvälta möbler och kringslängda tygtrasor. Iscensättningen ger alltför ofta intryck av improvisationer som inte hejdats i tid. Men aldrig har jag skrattat så mycket åt Barberaren i Sevilla som i Karlstad. Och aldrig har jag uppfattat orkesterspelet så tydligt som under Per-Otto Johanssons ledning.

Bo Löfvendahl

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare