Vad var det för destruktiva krafter som fick rockikoner såsom Janis Joplin och Kurt Cobain att ända sina liv i tragedi redan vid 27-års ålder? Denna fråga söker Malmö stadsteater svar på i uruppförandet av föreställningen 27 – En teaterkonsert.
Man har valt att kalla 27 för en teaterkonsert, en korrekt beskrivning då det varken är teater, musikal eller en regelrätt konsert. Replikerna är få och istället är det musiken och koreografin som står i centrum. Detta föder dock ett problem då det inte skapas ett drivande narrativ.
Tydliga scener saknas. Istället flyter handlingen likt en trög massa genom de olika musikaliska numren vilket resulterar i att det stundtals blir aningen segt. Formen motarbetar innehållet då fokus varken hamnar på musiken eller skådespeleriet utan faller i ett ingenmansland där emellan.
Malmö stadsteater har tidigare visat att de är otroligt duktiga på skapa spännande scenkonstruktioner och scenen i 27 är inget undantag. Likt de tidigare produktionerna Ingvar – en musikalisk möbelsaga och Förvandlingen har man i 27 lyckats skapa ett dynamiskt scenrum som erbjuder stor variationsrikedom och otaliga finesser för spelet. Allting har en funktion och ingen detalj känns överflödig.
Musikaliskt är 27 ojämn; de olika sångnumren varierar väldigt mycket i kvalité. Ibland tillåts vi landa och ta in musikaliska nytolkningar utav kända rocklåtar så som Nirvanas Lithium och Rolling Stones Paint it Black. Men lika ofta hastas rockkanonen igenom och det hela påminner mer om en episod av tv-serien Så ska det låta än om en teaterkonsert. Det ojämna tempot är bitvis störande när för många låtar ska klämmas in under de två timmar och tjugo minuter som föreställningen pågår.
Spindeln i nätet heter Lindy Larsson, hans rollfigur, Döden, håller ihop en förställning som kämpar med att hitta ett tydligt fokus. Med ett finkänsligt och lyhört spel driver han föreställningen framåt och guidar oss igenom denna musikaliska exposé. Men problemet är att man inte tycks veta vad man vill berätta. För många tragiska öden samsas om utrymmet på scenen och skärpan i föreställningen försvinner.
Med 27 visar Malmö stadsteater att man vågar experimentera och utforska gränslandet mellan teater, musikal och konsert. Dessvärre är man inte överens om vad man vill berätta och föreställningen faller lite på sin luddighet.