Rummet är grått, kallt, kalt. Men vid sidan av det grå löper, i Ulla Dahlströms scenografi, en blodröd fond. En puls, en livsflod eller kanske insidan av de ögonlock, som Anita hållit stängda i tio år. När hon öppnar dem står hennes vuxna barn där, hastigt hitresta, med denna hennes dödsdag oplanerat inklämd i sina fullspäckade kalendrar.
Det är Pontus (Måns Clausen), sjöbefäl som kommer från jobbet med uniformen fortfarande på. Eleganta och neurotiska Klara (Anna Granquist) har flugit från Köpenhamn där hon bor. Den till synes självuppoffrande Hedda (Susanne Hellström) försöker släta över allt svårt genom att fixa hämtmat och baka hallontårta. Tre människor med varsitt tungt bagage av motstridiga tankar och obearbetade känslor.
I fokus finns den eviga familjefrågan – att vara älskad eller inte. Hur och av vem? Den studsas mellan Anita och hennes barn, men också mellan syskonen och mot icke närvarande personer. Det är sorgligt, sårigt, rentav fruktansvärt emellanåt. Men vad gör vi i publiken? Vi torkar skrattårar! Trots det koncentrat av uppdämd ångest som strömmar från scenen. Hur går det till? Jag antar att komiken uppstår i mötet mellan Maria Bloms text och regissörens (Åsa Ekberg Kentros) samt ensemblens känsla för timing och gestaltning av det trasiga. Men också för att detta ställs mot en befriande enkelhet, förmedlad av en budbärare (Hugo Emretsson) från Anitas förflutna, som på trygg värmländska serverar vardagskloka sanningar om kärleken och livet.
Beskyllningar kastas ut. Men detta är ett familjedrama där sanningarna inte blottläggs fullt ut. Bortom orden anar vi många skäl till varför allt blivit som det blivit. Anita förvaltar väl den extra stund som skänks henne och berättar för sina barn om sitt livs största hemlighet. Barbro Enberg lyckas i Anita fånga en person som är lågmäld, väl medveten om sin otillräcklighet som mamma, men också stolt och mer förlåtande mot sig själv än vad hennes barn är. När hon lämnar dem, hallontårtan och livet är det med värdighet. Och vi som varit med om hennes sista stund står omtumlade kvar, såväl på som utanför scenen.
Läs Nummers intervju med Maria Blom inför Dramatens urpremiär av Under Hallonbusken.
Loading ...
