Sex. Våld. Blod. Äckel. på Teater Tribunalen

Nej, jag har inte sett Alfian Bin Sa’ats andra Sverigeaktuella pjäs 3D – en optisk trilogi som just nu spelas på Elverket. Förstår dock så mycket genom kollegernas recensioner av den, som här i Nummer beskrivs som supersnygg, elegant, att Sex. Våld. Blod. Äckel på Tribunalen verkligen är något annat. Knappast elegant och inte bara scenbygget lär skilja dem åt. I Sören Brunes scenrum kan väggarna plötsligt fläkas ut likt ett trashat korthus, eller är det kanske flygplansvingar som symboliskt förflyttar oss till ett Asien där transorna heter Angel och Bambi precis som i väst?
   Det blir så uppenbart att här sitter vi i det insnöade västerlandet och ser en pjäs om Singapore med pinsamt bristfälliga kunskaper om detta land. Så jag tackar ödmjukt för att teatern tagit sitt uppdrag Singapore på allvar och fyllt på med elementära fakta i programmet. Insikten träffar i solar plexus, men budskapet rymmer mer än postkoloniala teorier. Och pjäsen rymmer mer än vad som egentligen får plats.
   I sex scener bjuds utan uppenbar berättartråd på satir, politik och sex, i nutid, dåtid och samtid. Det hela påminner inte så lite om porrfilmsdramaturgi: Alla situationer leder automatiskt till sex. Den snaskiga titeln håller alltså vad den lovar. En sexfrustrerad geografilärarinna låser fast sig med handbojor och förser syskonbarnen med varsin S/M piska. En singaporiansk tebjudning handlar i denna pjäs främst om kolonialmaktens överklassdamers kåtslag på sina tjänarinnor. Deltagarna i en polarexpedition äter upp en död kollega och den siste överlevande programmerar navigationsroboten att fixa en avsugning. Maktstrukturer om och om igen. Sexuella, etniska och sociala. Att äta eller ätas. Att knulla eller knullas.
   Pjäsen är alltså som klippt och skuren för politiskt ambitiösa Teater Tribunalen. För Richard Turpins iscensättning, som lyckas få flera färska scenskoleelever att glänsa, dansar fint på denna exotistiska lina och lockar fram befriande skratt åt såväl splattereffekter som språkliga parodier. Alfian Bin Sa’ats text utgår för enkelhetens skull i våra fördomar, och detta förstärks inte bara genom regin utan också via kostymen och make-upen som är ”asiatisk”, dvs så som vi kanske föreställer oss det asiatiska, eller asiatisk teater, när vi sitter här i Sverige. Med trekantiga, kinesiska hattar och snärtande solfjädrar till exempel. Nils Poletti och Benjamin Moliner har till och med fått klädnypor i tinningarna (aj!) så att ögonen ska smalna av på rätt sätt när de spelar de japanska soldaterna som besöker en manlig hora under ockupationstiden.
   Sista ordet i föreställningen får den berömda Singaporianska porrstjärnan Annabel Chong, hon som blivit känd genom sitt världsrekord – att ha haft sex med 251 män på 10 timmar. Vad hon säger? Att hon är oskuld. Så då kanske horan är Singapore, eller tvärt om? Symboliken tål att tänkas på några varv.