Leo (Ruben Lopez) intar kaxigt hela det spatiösa scengolvet medan Fisken (Olle Jernberg) vrider sig obekvämt kallsvettande i sitt skinn i Gunnar Erikssons Fisken. Foto: Jonas Jörneberg
Recensioner [2012-05-14]

Skolterrorns janusansikten

Fisken av Gunnar Eriksson
Scen: Dramalabbet
Ort: Stockholm
Regi: Erik Magnusson
Ljus: Jenny André
Ljud: Tobias Hylander
Medverkande: Olle Jernberg, Ruben Lopez
Länk: Dramalabbet


RECENSION/TEATER. Oroande många teaterföreställningar kretsar just nu kring tonåringars utanförskap och den destruktivitet de försöker hantera det med. Louise Lagerström ser en nyskriven pjäs med skolan som krigszon.

Ratatatata!! Prologens ”luftmassaker” till tonerna av Beethovens nia för tankarna till Stanley Kubricks våldsklassiker A Clockwork Orange. Det Tjechovska geväret hänger inte bara som ett varsel på väggen, det är symboliskt redan laddat och avfyrat.

I Gunnar Eriksson prisbelönta pjäs rekapitulerar de två killarna på scenen vad som ledde fram till dagen som skulle gå till historien. När Algot (mobboffret ”Fisken”) byter högstadieskola och finner vänskap i Leo och Anne, verkar tillvaron få stadga. Men det förflutna, i form av plågoanden Tomas, hinner ikapp honom och snart har den starkare, med näsa för vem som är skolans tönt kastat Algot tillbaks till helvetet.

Olle Jernbergs Fisken vrider sig obekvämt kallsvettande i sitt skinn när han berättar om våldet, kränkningarna och förnedringen medan Ruben Lopez Leo kaxigt intar hela det spatiösa helt tomma scengolvet, växlande mellan skämtsam hybris, osäkerhet och lätt ånger.

Nu vill föreställningen komplicera scenariot och fram tonar bilden av både offer och förtryckare som förlorare. Bägge skådespelarna gestaltar förtryckaren Tomas när deras inre monologer mot slutet går omlott för att förstärka problematikens komplexitet. I bakgrunden spökar självupptagna krisande mödrar, fäder som svävar i periferin eller som är helt avslutade kapitel. Ensamma och vanmäktiga står killarna med sina rädslor och sin längtan att bli sedda, älskade och accepterade.

Och det är i skolans slutna värld, med lärarnas goda minne, som slaget mellan den starke och den svage till slut utkämpas. ”Den som ger sig in i leken får leken tåla” säger den starkare. Hos den svage har själen förtvinat efter år av våld och trakasserier. Vänners svek och försmådd kärlek kan då lätt bli den utlösande faktorn för nästa skolskjutning. Slutlekt!

Hade jag inte nyligen sett Riksteaterns Järnnatttematiskt och formmässigt besläktad med Fisken, hade jag nog ruskats om mer. Men för den högstadiepublik som pjäsen vill nå och beröra blir det här kanske vårens enda teaterbesök. Med det allvar och den energi som Dramalabbet, i samarbete med UngaTur, tar sig an ett svårt och tyvärr alltid lika aktuellt ämne, borgar det för brännande, angelägna diskussioner.

Louise Lagerstöm

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (24 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

3
  1. David 2012-05-14 09:25

    Fantastisk föreställning! Missa inte!

  2. Lotta 2012-05-14 02:49

    Välskriven recension! Föreställningen är dock klart värd högre betyg än en 3a.

  3. Jan Magnusson 2012-12-12 09:51

    Gripande och surrealistisk stämning.