Snyggt sömnpillerInte bara recensenten blev sömnig. Magnus Krepper är annars behållningen i Björn Runges Night rider på Göteborgs stadsteater. Här med Nina Zanjani i en av pjäsens tre kvinnoroller. Foto: Ola Kjelbye
Recensioner [2008-02-04]

Snyggt sömnpiller

Night rider av Björn Runge
Scen: Nya studion, Göteborgs stadsteater
Ort: Västra Götaland
Regi: Björn Runge
Scenografi: Peter Lundquist
Kostym: Gunilla Nordin Hernandez
Mask: Marina Ritvall
Medverkande: Anna Bjelkerud, Magnus Krepper, Lisa Lindgren, Nina Zanjani
Länk: Göteborgs stadsteater


RECENSION/TEATER. Den glimmar till såväl manusmässigt som skådespelarmässigt, men överlag blir det alldeles för tråkigt. Som ett snyggt, sorgligt sömnpiller kommer Linda Isaksson att minnas Björn Runges Night rider.

Björn Runges drygt två timmar långa föreställning Night rider känns stundtals dubbelt så lång. Första akten är en enda lång startsträcka som ger publiken bakgrundsinformation om karaktärer och story. Andra akten är betydligt mer givande och här skruvas abstraktionsnivån upp ytterligare några varv.
   Mannen i dramats centrum, Jimmy, fint gestaltad av Magnus Krepper, omges av tre kvinnor som alla länkas till honom på olika vis. Björn Runges text är dock emellanåt forcerad och svårarbetad för skådespelarna. Särskilt Anna Bjelkeruds bad cop-karaktär Beatrice känns styltig och stel. Jag kan inte se den regimässiga poängen med att göra henne till en cynisk amerikansk tv-deckargestalt, när hon kunde ha blivit den mest intressanta karaktären på scen. Det är synd på Bjelkeruds begåvning att använda henne så här.


Istället blir Magnus Krepper behållningen. Hans gravida ankgång över scenen och hans ryckande rörelser till Jim Morrissons stämma är både rörande och oroande. Krepper har förmågan att få oss att känna sympati såväl som avsky för hans känslomässigt avtrubbade Jimmy som egentligen bara vill vara en bra farsa. Scenen där han känsligt återger fasansfulla och absurda bilder från Irakkriget är föreställningens självklara höjdpunkt.


Peter Lundquists scenbild är enkel och avskalad och går i grått och svart. Den kommunicerar väl med Mattie Hollosy-Lambergs ljussättning vilken ger vacker färg och djup åt scenen på filmiskt vis. 
   Musiken är också en viktig del i föreställningen. Huvudkaraktärens fascination för Jim Morrisson återspeglas som sagt i några odödliga Doorsklassiker och slutscenens svärta förstärks nämnvärt med Gavin Bryars Jesus blood never failed me yet.


Night rider är andra delen i Björn Runges trilogi med rubriken It’s a wonderful life, där första delen, Uppdraget, hade premiär på Stockholms stadsteater i mars förra året. Hoppas att den tredje och sista delen kan få mig att vakna till.

Linda Isaksson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (14 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

14
  1. peter 2008-02-04 11:51

    magnus krepper. jag tycker magnus krepper är helt otrolig.han gestaltar en man på ett sällan skådat sätt,sorgligt och spännande.
    föreställningen är poetisk och vacker.det märks att runge är filmare..

  2. Franke 2008-02-07 11:01

    samtidigheter. Jag går inte på teater så mycket men för mig var det som att läsa en bok, se en film, vara på en konsert och se teater – samtidigt. Oerhört spännande !

  3. fia 2008-02-08 01:23

    sorgligt. Det är inte bara Anna Bjelkeruds talang som slösas bort i den här pjäsen. De tre kvinnorna som alla kunde varit intressanta, fullödiga karaktärer och människor reduceras här till tre bifigurer, tre dockor ungefär som den fula pojkdockan som ska föreställa huvudpersonens son. Och när de tre kvinnorna i andra akten förenas likt Macbeths häxor och förgör huvudpersonen kan jag inte annat än att känna sorg och ilska över att gubbväldet vägrar släppa taget om teatern och att så många recensenter blivit så vana vid det att de inte reagerar.

  4. Lisa 2008-02-08 06:54

    poesi. Intressant hur mycket man kan tycka. För mig är det inte något gubbvälde tvärtom. Och att pojkdockan skulle vara något annat än han, Jimmy, själv är ju alldeles uppenbart. Jag tyckte om pjäsen för att den är poetisk och inte enkelspårig.
    lisa

  5. Anja 2008-02-08 07:02

    modigt. Jag tror att när man blir berörd så finns där två vägar att gå; antingen bli trött och börja gäspa ( värja sig ) eller gå in i den värld man har framför sig. Jag tycker detta är en modig föreställning och kommer gå och se den en gång till lite längre fram. Anja

  6. Anja 2008-02-08 07:08

    Modigt. Detta är en mycket modig pjäs. Sällan har jag känt mig så kluven de första tjuge minuterna som här. Men jag valde att gå in i den värld som visades upp på scenen. Och blev fascinerad och kommer gå en gång till när lite tid har gått. Det är för mig en pjäs om ansvar och om skuld. Mycket modigt och jag förstår att publiken blir delad i två läger. Anja

  7. Lilja 2008-02-08 07:50

    genus. Hur står det egentligen till med genusperspektivet på göteborgs stadsteater ? Jag var alldeles chockad efter den här föreställningen hur man kan framställa kvnnor på en scen understödd av statliga medel. Som avskyvärda mördare som dränker den manliga huvudpersonen i ett badkar. Och ingen vågar stoppa det som sker. Jag ångrar min egen tafatthet men efterlyser en debatt kring genus och övergrepp.

  8. Elin 2008-02-08 10:55

    Helst vill jag ge MINUS . Vad var detta?? Det enda som står klart efter 2 timmar och 15 minuter för mig är att Runge är rädd för kvinnor.
    Magnus Krepper gör en kliché på scen.
    Jag blir bara provocerad av det här. Tråkigt, dåligt, fult, utan någon som helst mening.
    Runge får göra precis som han vill på scen bara för att han är ”stor” filmregissör, om Anna Takkanen hade haft lite vett, hade hon stoppat det här för länge sedan och inte särbehandlat, gubben Runge.

  9. Ronja 2008-02-10 05:57

    Gubbpjäs. Jag var och såg föreställningen igår och vill bara säga en sak; varför ska gubbar få vara på scenen ! Inför åldersgräns för de som ska arbeta på scenen. Gubben Krepper och gubben Runge är bara för mycket. Vilseledande om kvinnan. Och om vi ska förändra något måste gubbarna bort. Detta är en gubbpjäs och jag förstår inte varför det sitter en gubbe bakom ett mixerbord precis där jag satt. Jim Morrisson var också en gubbe. En riktig gubbpjäs !

  10. Frida 2008-02-11 04:46

    Genuspoesi. För mig var det som att se min pappa och min storebror. Jag bara sjönk genom stolen. Jag fick panikångest. Det här är inget gubbigt. Ta av er glasögonen och se ! Det handlar om oss människor. fast pjäsen jobbar med en posei som vi är ovana med i den här kulturen. oerhört drabbande ! Det är en av de bästa pjäser jag sett.

  11. vlado 2008-02-11 04:51

    precis så. jag känner mig så, som han, i pjäsen. Precis så. När jag kom hit till Sverige så var det så. Pjäsen fångade mitt sätt att se på livet. Poesin och stillheten. Och Irak. Precis så. Svenskar förstår inte. Kommer aldrig förstå poesin för den finns inte här

  12. Leo 2008-02-11 05:20

    Jag fattade ingenting. Somnade efter första akt, för att jag inte orkade anstränga mig mer.

  13. Gnaut 2008-02-11 07:55

    långsamhet. Vad är det för fel på långsamhet. Det är väl inget negativt. Själv slumrade jag till på Night Rider men det gjorde inte min upplevelse mindre värd. Tvärtom. Som en meditation. Strong pjäs och uppsättning. Fegar inte ur. Oförutsägbar och lite långsam…

  14. Elsie 2008-02-22 07:29

    musiken. Jag kan tycka att det var lite monotont men samtidigt så drogs jag in i en fascinerande värld som fick mig att förlora mig själv…