Om tillvaron vet vi inte mycket, den blir sällan som man förväntar sig. Det enda vi säkert vet är ju att vi ska dö, kanske när livet bultar som starkast i oss.
Esther, fem och ett halvt, tycker att Gammel-Ester, morfars mamma, är ett riktigt monster som luktar pyton och bjuder på bajsäckliga tabletter. Och Gammel-Ester tycker att den unga flickan är bångstyrig och skrämmande.
Men träffas ska de göra, det har morfar (Bengt Dahlberg) bestämt. Fast denna lördag blir allt annorlunda.
Lisa Larssons Esther, en sprallig flicka som vet vad hon vill – Larsson tar med barnljus röst liksom i från tårna – har det inte så muntert hemma med grälande föräldrar. Och Gunilla Larssons egensinniga krutgumma Gammel-Ester, lika viljestark hon, sitter fast i en evig rundgång på ålderdomshemmet, med knarriga gubbar som hindrar henne från att få lyssna på sportradion.
Dramatikern Emma Broström markerar redan i manuset hur huvudpersonerna, som närmar sig varandra ytterst motvilligt, hör ihop: ”Det är tråkigt att vänta”, är bådas inledningsreplik.
Tråkigt har man dock inte som publik. Skildringen av ålderdomshemmet har en ruggig tonträff, fast omvänt, som i en skrattspegel. Lite som att dimpa rakt ner i en tecknad film. Hugo (Stefan Johansson), som ständigt tjatar om vädret, hasar med sin rullator fram till pianot och river av Smoke on the water, medan Arvid (Olof Bergström) sitter och stickar.
Med hjälp av Ennio Morricones musik till Den onde, den gode, den fule hamnar vi plötsligt i vilda västern, då gubbarna ska duellera. Så här fortsätter det i Johanna Huss brusande vitala regi. Vilket inte hindrar att hon även lyckas strama åt upptågen och bereda rum för allvaret.
Fantasin i föreställningen tycks outtömlig, och går hand i hand med pjäsen. För det som brukar förknippas med höjden av tristess, ålderdomsvården, besegras här av just fantasins värld och livsdrömmarna. Med Esther som lekledare.
Det blir en slags revansch på ensamhetskänslor och tråklivet i äldrevården. Och ett kärleksfullt sista möte över generationsklyftor, mellan de två Est(h)rarna.
Loading ...
