Strävsamma revoltörerVäckelse i Västerbotten. Berättaren och folkmusikern Greger Ottosson växlar mellan gammelsvenska, dialekt, rikssvenska och munspel i Stor-Brodren på Västerbottensteatern.
Recensioner [2011-02-14]

Strävsamma revoltörer

Stor-Brodren av Greger Ottosson
Scen: Västerbottensteatern
Ort: Västerbotten
Regi: Gunnar Eklund
Scenografi: Helena Weegar
Kostym: Helena Weegar
Medverkande: Greger Ottosson
Research: Tomas Johansson
Länk: Västerbottensteatern


RECENSION/TEATER. Ett frihetslängtande Västerbotten och 1800-talets nyläseri skildras i Västerbottensteaterns berättarföreställning Stor-Brodren, som Greger Ottosson fyller med passion. Sällan har Nummers Elin Axelsson träffat lika inspirerande hjältar.

”Den som tror det prästerna lära, han faller säkert i helvetet.” Starka ord 1819. Starka ord i dag.
   Nu har mannen bakom citatet, Anders Larsson, den andlige upprorsmannen från Norrlångträsk, fått nytt liv i Västerbottensteaterns fina berättarföreställning Stor-Brodren, om ett frihetslängtande Västerbotten.


Anders Larsson var tillsammans med Gerhard Gerhardsson en av förgrundsgestalterna inom 1800-talets nyläseri – en väckelserörelse som präglades av Martin Luthers skrifter och ett ifrågasättande av kyrkans makt över Guds ord. Ett mycket attraktivt budskap skulle det visa sig.
   Nyläseriets löfte om förlåtande frälsning och försoning drog fram som en löpeld genom byarna i Norr- och Västerbotten. Bygdsiljum, Bastuträsk och Jörn – överallt träffades frihetslängtande västerbottningar för att läsa och tolka Guds ord tillsammans. Till statens och kyrkans stora förtret naturligtvis. För finns det något farligare än fritänkare?


Historisk guide genom Västerbottens tidiga väckelserörelse är den alltid lika duktiga berättaren och folkmusikern Greger Ottosson. Flyhänt växlar han mellan gammelsvenska, dialekt, rikssvenska och munspel – få kan som Ottosson hitta ett tilltal som rymmer både då och nu i samma andetag.
   Resultatet blir en stark närvarokänsla och en enastående scenutstrålning.


Vilket är mer än man kan säga om själva scenen. Scenografin – vita draperier och tre stolpar – är, för att uttrycka sig diplomatiskt, diskret. Visst, en berättarföreställning bygger huvudsakligen på berättaren och kraft i själva berättelsen men personligen hade jag gärna sett en fylligare scenbild.
   Cay Nyqvists stämningsfulla musik i folkton fungerar desto bättre, inte minst som melankolisk fond till Ottossons mycket starka berättelse.


Greger Ottosson fyller Larssons livsöde med patos och passion, fromhet och tvivel men väcker också eviga frågor om demokrati och frihetskamp. För hur mycket skit kan en människa egentligen ta? När blir revolt den enda utvägen?
   Sällan har jag träffat lika inspirerande hjältar som Stor-Brodrens strävsamma revoltörer.

Elin Axelsson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare