Svartsynt schamansamtalJan Schaman, eller om det är Richard Turpin, leder samtal och kanske revolutionsuppvigling på Teater Tribunalen. Foto: Henrik Dahl
Recensioner [2011-03-03]

Svartsynt schamansamtal

Jan Schaman – Färdigflabbat! av Richard Turpin
Scen: Teater Tribunalen
Ort: Stockholm
Regi: Henrik Dahl
Scenografi: Sören Brunes
Kostym: Ulrika van Gelder
Medverkande: Richard Turpin
Länk: Teater Tribunalen


RECENSION/TEATER. Humor, svartsyn och desperation. Jan Schaman är tillbaka på Teater Tribunalen, denna gång i en mörkare version. Jan Schaman – Färdigflabbat! är ett slags publiksamtal lett av Richard Turpin. Nummers Birgitta Haglund lyssnade.

”Är det Tribunalen som har inspirerat till revolutionen i Nordafrika”, undrar någon i publiken när Richard Turpin har slagit sig ner på en av de röda – vad annars – snurrstolarna mitt ibland oss för att leda ett publiksamtal.
   Ja, det krävs nog en Turpin i alla fall för att uppvigla till revolution i mellanmjölkslandet och släppa fram poesin.


Vi sitter i Sören Brunes fantasieggande, flexibla scenrum, som löper runt oss och avslöjas efter hand, då ljusfokus hela tiden flyttas. Publiksamtalet handlar om Tribunalens beslut att inte beblanda sig med ”borgerlig-kommersiell” press längre utan försöka bygga en alternativ offentlighet.
   Turpin undrar om vi tycker att detta bara är löjeväckande och kontraproduktivt, eller möjligen nödvändigt.


Hans första monolog, Jan Schaman går på stan från 2008, verkar inte ha varit en lika mörk skildring som Jan Schaman – Färdigflabbat!. Humorn är här kombinerad med en obönhörlig svartsyn och desperation.
   Föreställningen kränger och frustar, tvärnitar och gör emellanåt paus för filmvisning, för att sedan fortsätta med en förblödande Jesusgestalt eller plötsligt stegra sig i ångest inför vår tids ”vanmakt, resignation och alienation”.


Det hela börjar i faraonernas Egypten, med Nefertiti, via antikens filosofer, Jesus och andra, mer ordinära gestalter fram till idag. Jan Schaman vill återuppliva det kollektiva undermedvetna, människans dröm om en gemensam jord, till för alla.
   Vi tycks få en historieskrivning delvis à la schamanen/Turpin själv, där vår ciceron och kanske även vår präst vill befria oss från liberala vanföreställningar. Han dänger till med slagord som ”privategendomen upprätthålls endast genom statligt våld”.


Men glimten i ögat finns där också, som när Turpin bokstavligen bygger sitt eget röda Eden på scen. Ena stunden är han uppfordrande, nästa saklig, eller så förvandlas han till en västalande orm i paradiset. Allt förmedlat med samma patos.
   Jag är långt ifrån säker på att jag har begripit allt, det är liksom bara att anta utmaningen och hänga med bland alla referenser och infall, i denna sceniska idérikedom. Tribunalen erbjuder teater nästan på liv och död.

Birgitta Haglund

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (12 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

1
  1. Jan Schaman 2011-03-09 11:46

    Enkelt. Det är ju inte så svårt att begripa att vi är lurade på vår forntid och i värsta fall även på vår framtid.