Tandlös Boogie för benlösaPetter Billengren och Maria Lindström i Östra teaterns Boogie för benlösa, om några funktionshindrade ungdomarnas väg ut i vuxenlivet. Foto: Niclas Brunzell
Recensioner [2008-09-19]

Tandlös Boogie för benlösa

Boogie för benlösa av Gunilla Boëthius
Scen: Rosenlundsteatern
Ort: Stockholm
Regi: Leif Nilsson
Medverkande: Jill Runestedt, Maria Lindström, Petter Billengren
Länk: Östra Teatern


RECENSION/TEATER. Boogie för benlösa är den fristående tredje delen i en svit om funktionshindrade som inleddes med När lillan kom till jorden och Mohikan med vita strumpor. Men Östra teaterns urpremiär lämnar mycket att önska.

Diskussionen om mångfald på teatern handlar oftast om den etniska representationen eller jämställdhet mellan könen. Många av frågorna om normer och perspektiv är dock direkt applicerbara på funktionshindrade – hur de diskrimineras i samhället samt hur de representeras, gestaltas och över huvud taget syns på teatern. Så Östra teaterns initiativ att sätta upp denna trilogi om funktionshindrade är naturligtvis vackert i tanken.


Men i praktiken blir det så fel. För manuset är fullkomligt tandlöst och bygger på platta situationsklyschor som kommunicerar budskap om att funktionshindrade minsann också vill bli tagna på allvar, att de minsann har drömmar, att de vill knulla, utbilda sig, ha riktiga jobb, bilda familj och att de faktiskt kan vara både samhällsengagerade och kriminella. Det handlar om tre ungdomar som tar studenten från särskolan och ska vidare ut i vuxenlivet, men rollfigurerna är långtifrån några komplexa människor utan känns enbart som representanter för sina funktionshinder, vilket faktiskt är diskriminerande. Trots att jag förstår att man alldeles säkert varit ute efter motsatt effekt.


Här finns visserligen en ensemble med potential. Särskilt Petter Billengren gör en skarp gestaltning av den cp-skadade och rullstolsburne Svante, och Jill Runestedt hittar ett rörande autentiskt uttryck i rollen som utvecklingsstörda Lina.
   Men när Linas mamma (spelad av Maria Lindström) lägger huvudet på sned och talar till 24-åriga Lina som om hon vore en 4-åring känner jag en oerhörd identifikation med Lina. Men kanske inte på avsett vis. För här sitter jag och blir behandlad på precis samma fördummande sätt av regissören Leif Nilsson: ”Förstååår du att funktionshindrade också är människor?” Ungefär.


Hela iscensättningen osar av bristen på konstnärlig tanke. Jag förstår att en föreställning som ska spelas på turné behöver vara praktiskt flyttbar. Men när man bjuder på ”scenlösningar” istället för scenografi (ett rött skynke för kostymbyten och nya entréer) utan att kompensera med ett fylligare spel, när man fixar tidsförflyttningar genom att hålla upp skyltar som upplyser om ”ett år senare”, samtidigt som man totalt saknar dramatisk nerv, och hänger på en pinsam showfinal som ska motivera den skojiga titeln, så tycker jag att man tappat bort ordet ”konst” i scenkonst.

Cecilia Djurberg

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (5 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

11
  1. Patrik 2008-09-23 02:26

    Särskola?. Det hade varit bra om du som recensent hade tagit reda på vad särskolan är. Där går barn och ungdomar med utvecklingsstörning och det framgår ganska tydligt av föreställningen att vare sig Svante eller Emma har det funktionshindret (Emma tar examanen från Socialhögskolan). För övrigt håller jag inte med dig alls. Visst tar föreställningen tydligt parti för funktionshindrade, men på ett bra sätt.

  2. Cecilia Djurberg 2008-09-23 02:41

    Otydligt manus. Tack för ditt påpekande Patrik. Att jag missförstod vilken sorts skola dessa ungdomar skulle ha gått i ser jag bara som ytterligare ett bevis för att manuset och iscensättningen har brister. För när jag såg Boogie för benlösa blev jag helt övertygad om att de tog studenten från samma klass och jag är helt säker på (men jag kan ju ha hört fel) att Linas mamma säger ”du har ju gått i särskola” eller något åt det hållet. Att jag sen när jag skrev min recension inte reagerade på att de två övriga rimligtvis inte borde gått i särskola är förstås olyckligt. Men att jag missuppfattat vilken skola de gått i är ändå inget som påverkar omdömet jag givit uppsättningen.

  3. Ante 2008-09-23 04:12

    NU FÅR DU FAN BE OM URSÄKT. När jag läste din recension blev jag arg och kände att mitt liv inte tagits på allvar. Det är nämligen jag som är den verklige Svante och rollgestaltningen bygger i mångt och mycket på mitt liv. Jag har varken gått i särskola eller är utvecklingsstörd. Det som hände Svante har hänt mig på riktigt. Allt ifrån ockupation till skillsmässa.Att du inte tagit reda på fakta eller sett de andra pjäserna först är dålig research.

  4. GB 2008-09-24 08:28

    Bra manus. Tycker Cecilia ska ge sig ut i verkligheten o se hur det är. Tyckte föreställningen var jättebra och gav mycket att tänka på.

  5. En berörd åskådare 2008-09-25 01:21

    En recensent med von oben-perspektiv. Den – mig veterligen- ICKE funktionshindrade recensenten Cecilia Djurberg gör sig till självutnämnd försvarare för alla funktionshindrade människor och talar om för dem att de bör känna sig diskriminerade av pjäsen Boogie för benlösa. En pjäs som är baserad på funktionshindrade människors självupplevda berättelser!! Det är ett obehagligt von oben-perspektiv hon intar. Men vad är en funktionshindrad människa för Cecilia Djurberg? En stackare som har gått i särskola och inte kan tänka själv?

  6. maggan 2008-09-26 09:59

    till Ante (med flera) . Det låter ju onekligen som om du inte blivit tagen på allvar. Av pjäsen. Och det är ju den som recenseras här, inte ditt liv! Om liv ska bli konst på ett värdigt sätt så ska det väl bli bra konst?

  7. Edit 2008-09-29 09:21

    BUDSKAP OCH INTE KONST . Till Maggan och Cecilia Pjäsen är FRAMTAGEN FÖR ATT FÖRMEDLA ETT BUDSKAP och inte för att skapa konst Har ni glömt 60- 70-talteatrana med budskap? Du Cecilia, som t.o.m skrivit böcker i ämnet budskap borde väl förstå både budskap och den förträffliga spartanske scenframställningen om någon Att Ante känner sig sågad gör saken ännu mer paradoxal till Cicilias nackdel Näe Östra teatern gör kanonpjäser. vare sig det ska vara kont eller ej Det går rakt in

  8. Pelle 2009-03-08 08:13

    En berörd. Borde kunna så mycket svenska att han (eller) hon har lärt sig att det antingen heter ”veterligen” eller ”mig veterligt”!

  9. Nyfiken 2009-03-08 10:14

    Budskapsböcker?. Spännande, vad är det för böcker Cecilia har skrivit i ämnet budskap?

  10. En berörd åskådare 2009-03-25 02:46

    Till besserwisser-Pelle. Ang veterligen/veterligt: Om du ska klaga på andras språkbruk, se då åtminstone till att du har rätt!
    Bägge uttrycken är utbytbara adverb och kan användas med eller utan mig. Allt enligt språknämnden:
    http://www.spraknamnden.se/fragor/arkiv_sprakrad_04.htm#veterligt
    Jag kontrar med ett berättigat gnäll: nummer.se borde ha så mycket koll att dom sätter ut rätt namn på skådespelarna i sina bildtexter, se bilden ovan. Den nyfikne kan alltid googla fram rätt namn!

  11. Nummer.se 2009-03-25 03:13

    Korrigerat namn i bildtexten. Tack ”En berörd åskådare” för ditt påpekande om namnet i bildtexten! Det ska vara Maria Lindström och vi har nu korrigerat detta. /Nummerredaktionen