Anders
2007-10-25 00:21
Tro, otro och förakt
Att vi tycker olika är tydligt, och att med enbart argument övertyga en troende är som bekant omöjligt. Några under har jag inte heller att erbjuda, men jag måste påpeka att ditt resonemang har uppenbara brister. Om kungliga Operan inte är ett ”levande operahus” varför hade det då 241 477 besökare 2006? När du skriver att ”husets innevånare måste börjat jobba för de skattepengar de fått” bortser du då från 69 konserter och 252 föreställningar av opera och balett? Och är över 11 000 besök av skolbarn per år och avdelningen Unga på Operan ”ovilja att hitta nya publikgrupper”? När du talar om ”brist på nytänkande och kreativitet i organisationen” menar du då singelkvällar för homo och hetero? Och ”lokaliseringsfaktoriska skäl” är det när Regeringens utredare dömer ut operahuset som dålig arbetsmiljö och talar om utslitna lokaler med teknik med rötterna i 1800-talet? Särskilt nyfiken är jag dock på ”konstnärerna som operan gärna vill köpa upp för att utföra beställningsverk innanför sina murar” med. Dom ska visst komma från ”andra konstformer som ännu inte fått ett vitten”. Intressant, men annars hör man väl mest klagomål på att operan engagerar för få svenska upphovsmän. Fast om dom inte vill bli ”köpta” kan dom väl säga nej tack? Eller ska konstformerna dom kom från ha övergångssummor? Och allvarligt talat - om det är någon bransch inom kultur som ”förbrukar” konstnärer är det väl dom som regelbundet "byter ut" sina frilansare. Många ”fria grupper” har inte ens några ”konstnärer” anställda annat än vid behov, dom kommer och går, administrationen består… Vidare säger du att ”du brinner för operakonsten” ( en del text verkar f.ö. ha fallit bort där ) och föreslår en satsning ”på Folkoperan om det är konsten som intresserar” (det kanske är där du har producerat opera?). Har inte du trots ditt brinnande intresse missat att Operans uppdrag är ett annat än Folkoperan? ( som jag f.ö. inte alls har något emot) Operan är en statsägd scen med ett tydligt ansvar för att bevara, förvalta och förnya dans och operakonsten. På Operan kan man därför uppleva repertoar över ett brett spektra och uppsättningar med helt olika utgångspunkter. Här finns resurserna att under en säsong iscensätta Wagners ring, Svansjön och Romeo och Julia på tåspets, en modernistisk Cosi fan tutte, en vokalt fixerad Trubaduren och mycket mer. Uppdragsgivaren – Sveriges Riksdag – är nöjd och framför allt fyller publiken salongen… Jag vet inte hur brinnande ditt operaintresse är, men tror du inte att ett nytt operahus skulle kunna bl givande för någon med brinnande operaintresse? Sammantaget bekräftar du trots allt mitt påstående om att anti-opera-åsikter i hög grad handlar om att se om sina egna intressen. Jag gillade din idé om ett produktionscentra men det är faktiskt en helt annan fråga,ja är det inte misstänkt likt Riksteatern?. Men att så hårt koppla ett nytt operahus till villkoren för andra konstformer håller inte hur mycket man än ömmar för dom. Jag har dock svårt att inse hur man under argumentationen - må vara att man är engagerad - helt kan bortse från fakta. Detta att Kungliga Operan sedan några år tillbaka vaknat upp ur den ganska djupa…koma… den tidvis befann sig i under förra seklet och nu går en betydligt ljusare framtid till mötes. Det verkar ju faktiskt löjligt att komma med de påståenden som jag raljerar över i början! Vad ska man kalla det, argumtativt förtal? Eller kanske bara, fel! Nästa steg i debatten blir väl då att utropa de 241 477 besökarna 2006 till överklass, borgarbrackor eller något annat lämpligt politiskt invektiv. Men stopp och belägg, nu lägger jag ord i andras mun, plats i debattkorgen! Men visst känner jag en svag men omisskännlig dunst av publikförakt. Eller är det bara det vanliga tydligen helt acceptabla föraktet för andra kreativa konstnärer? Ibland är ett förakt så sorgligt svårt att skilja från ett annat.
Svara på inlägget